Gänga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glödlampa med högergängad Edisonskruvsockel E27.

Gänga, tredimensionellt spiralformat mönster på ett cylindriskt föremål. En invändig gänga (exempel; mutter) är gjord för att passa på en utvändig gänga (exempel; skruv). Gängor förekommer till exempel på skruvar, muttrar, glödlampor samt flaskor och burkar med gängat lock.

Vanligtvis är föremål högergängade, det vill säga medurs vridning ger åtdragning, moturs lossdragning. I specialfall kan man använda vänstergängning, till exempel för att förhindra oavsiktlig urskruvning på roterande maskindelar. Ett annat användningsområde för vänstergängaär vantskruven som består av en vänster- och en höger-gängad skruv.

I äldre tider fanns ingen fastställd standard på gängriktningen, och på gamla, antika skruvar som tillverkades hantverksmässigt kunde smeden välja gängriktningen.

I början av 1800-talet samlade Joseph Whitworth upp alla de gängtyper och storlekar som tillverkades individuellt av engelska företag och introducerade ett standardiserat gängsystem. År 1841 fick han det antaget av det engelska civilingenjörinstitutet. Därigenom kunde man sätta igång masstillverkning av skruvar och muttrar som passade ihop "av sig själva"[1].

Avståndet mellan två gängtoppar, eller, annorlunda uttryckt, det avstånd som man förflyttat sig efter ha vridit sig ett varv kring det gängade föremålet, kallas delning. Delningen anges för metriska gängor i millimeter. För gängor enligt standarder baserade på tum anger man ofta delning i antal gängor per tum.

Begreppet "stigning" förekom tidigare flitigt i litteratur och allmänt bruk, men har ersatts av begreppet "delning". [2] Ännu äldre svenska texter benämner stigningen "gänghöjd"[3] men detta bruk är i stort sett övergivet till förmån för "stigning", som således i sin tur avskaffats till förmån för "delning". Gänghöjd används emellanåt för att beteckna avståndet mellan gängans botten och topp, varför det synes olämpligt att nyttja denna beteckning för delning.

Gängtolk är ett mätverktyg som används för att kontrollera gängstigningen. De kan vara i form av stålblad, skruvar och muttrar.

Standardiserade gängsystem[redigera | redigera wikitext]

Standardisering av gängor har utvecklats sedan början av artonhundratalet för att underlätta kompatibiliteten mellan tillverkare och användare. Standardiseringen pågår fortfarande, bland annat genom konverteringar mellan standarder baserade på metriska mått och tum, där båda används i stor utsträckning inom olika industrier. Standardgängor identifieras oftast med bokstavskoder (M, UNC, etc.) som oftast bildas av prefixet på de standardiserade beteckningar för gängorna.

ISO standardiserad gänga[redigera | redigera wikitext]

Metriska gängor (M) är de vanligaste gängorna i Europa och finns med godtycklig stigning. Stigningen i förhållande till ytterdiametern avgör om den klassificeras som fin- eller grovgänga. Utvändiga gängor mäts från gängtopparna och får samma M-värde som skruven.

Andra gängstandarder[redigera | redigera wikitext]

I Amerika är unified-gängor de vanligaste; de finns i extra fin- (UNEF), fin- (UNF) och grovgängat (UNC, Unified Coarse) utförande.[4]

Rörgänga (G, tidigare betecknat R) är standard inom hydraulik och pneumatik och finns som koniska och parallella gängor. National Pipe Thread (NPT) är en amerikansk standard för koniska gängor för rör och andra tätningsförband.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Standardiseringen i Sverige 1922-1992, SIS, Grunditz & Forsberg tryckeri, Lidköping 1992 s. 15
  2. ^ Bultens Handbok, http://www.exx.se/techinfo/docs/bultens_teknikhandbok.pdf
  3. ^ "SAOB", Uppslagsordet "gäng", http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/91/197.html
  4. ^ [a b] ”Borrhål för gängor”. Sublight Technology AB. 30 augusti 2008. http://www.sublight.se/system/includes/tmp/drillholes_threads.pdf. Läst 23 juli 2010. 

Se även[redigera | redigera wikitext]