Gert Petersen
| Gert Petersen | |
 | |
| Tid i befattningen 1974–1991 | |
| Företrädare | Sigurd Ømann |
|---|---|
| Efterträdare | Holger K. Nielsen |
| Född | Gert Verner Petersen 19 augusti 1927 Nykøbing Falster, Danmark |
| Död | 1 januari 2009 (81 år) |
| Politiskt parti | Socialistisk Folkeparti |
| Yrke | Journalist |
Gert Verner Petersen, född 19 augusti 1927 i Nykøbing Falster, död 1 januari 2009 i Herlev, var en dansk journalist och politiker för Socialistisk Folkeparti. Han var folketingsledamot 1966-1998, partiledare 1974-1991 och europaparlamentariker 1977-1979.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gert Petersen var son till fabriksarbetaren Karen Rolandsen, som endast var 18 år gammal då hon fick honom.[1] Modern vägrade gifta sig med Petersens far och han fick bo hos sina morföräldrar.[1] När han var 13 år var han medlem i DNSAP:s ungdomsförbund i tron att det kämpade för socialismen men gick ur efter tio månader.[1] 1943 blev han aktiv i den danska motståndsrörelsen och fick i uppdrag att bilda en grupp om fem för Frihetsrådet.[1][2] I oktober 1944 blev han arresterad av Gestapo och internerad i Vestre Fængsel.[1] Han deporterades sedan till Frøslevlägret där han var internerad till krigsslutet 1945.[2] Efter frigivningen tog han studentexamen från katedralskolen i Nykøbing Falster och flyttade sedan till Köpenhamn för att studera historia på universitetet.[3] Han gick samtidigt med i Danmarks Kommunistiske Ungdom (DKU).[1] Det politiska engagemanget prioriterades till slut högre än studierna och hans examensarbete om Weimarrepubliken blev aldrig färdigskrivet.[1] 1953-1960 var han skribent på vänstertidningen Dialog.[2][3] Tillsammans med bl.a. Aksel Larsen exkluderades han ur Danmarks Kommunistiske Parti (DKP) 1958 och de bildade samma år Socialistisk Folkeparti (SF).[2] Från 1961 var Petersen ledamot i partistyrelsen.[2] Han var även redaktör för partitidningen Minavisen (1962-1967) och för Her og Nu (1967-1972).[2][3] Han ansågs länge vara partiets ideolog och centralfiguren i utformandet av folksocialismen.[1]
Petersen blev invald i Folketinget första gången 1966 och var bl.a. ledamot i utrikesnämnden och partiets utrikespolitiska talesperson från 1968.[2][3] Han var i flera omgångar också dansk delegat i FN:s generalförsamling.[2] Han partiets politiska talesperson (1972-1991).[2] 1974 utsågs han till Sigurd Ømanns efterträdare som partiledare och profilerade sig i synnerhet som en karismatisk ledare och som en god talare.[2][1] Han intog partiledarskapet i en tid då SF upplevde några av sina sämsta valresultat, i synnerhet i valet 1975 då partiet fick 5 % av rösterna och 9 mandat.[2] Detta vände dock under 1980-talet då partiet fick flera valframgångar.[2]
Petersen efterträddes som partiledare av Holger K. Nielsen 1991. Han fortsatte som folketingsledamot till 1998.[2]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Vejen til socialismen i Danmark (1960)
- Veje til socialismen i vor tid (1966)
- Om socialismens nødvendighed (1980)
- Om fredens nødvendighed (1981)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Noter
- ^ [a b c d e f g h i] Rikke Egelund (1 januari 2009). ”Nekrolog: Gert Petersen - den demokratiske socialist”. Politiken. http://politiken.dk/indland/politik/politikfakta/ECE621846/nekrolog-gert-petersen---den-demokratiske-socialist/. Läst 24 mars 2014.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Cedergreen Bech, Svend (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Samfund,_jura_og_politik/Myndigheder_og_politisk_styre/Politiker/Gert_Petersen
- ^ [a b c d] Krak, Ove (1983). Kraks Blå Bog. Kraks Legat. sid. 907. ISBN 87-7225-232-4
- Litteratur
- Ove Krak (red.) (1983). Kraks Blå Bog. Köpenhamn: Kraks Legat. ISBN 87-7225-232-4
- Svend Cedergreen Bech (red.) (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Köpenhamn: Gyldendal.