Gino Bartali
Gino Bartali, född 18 juli 1914 i Ponte a Ema utanför Florens, död 5 maj 2000, var en italiensk tävlingscyklist under 20 år. Han var den mest kände italienske cyklisten före andra världskriget och vann Giro d'Italia 1936 och 1937 (han bar den rosa ledartröjan under 50 dagar under sin karriär) samt Tour de France 1938 och 1948. Hans andra seger i Tour de France 1948 placerade honom i historieböckerna för längsta tid mellan segrar i loppet.
Bartalis rivalitet med landsmannen Fausto Coppi sägs ha delat Italien i två läger. Bartali, som var konservativ och djupt religiös stöddes av det lantliga, jordbrukande södern, medan Coppi, som var världsvan, sekulariserad och innovativ var hjälten i de urbana, industrialiserade norra delarna av landet. Trots denna rivalitet uppträdde de ofta gentlemannamässigt mot varandra genom att dela drickaflaskor och hjälpa varandra till segrar när den andre inte längre hade någon chans att vinna.
Enligt en studie som publicerades av Corriere della Sera 2003, hade Bartali fungerat som kurir åt den italienska motståndsrörelsen under Andra världskriget. Under sin träningsrunda cyklade han från nunnekloster till nunnekloster och hade med sig papper som användes till att göra falska identitetshandlingar som räddade livet på 800 judar. En gång kallades han till en villa i Florens som användes som tortyrcenter och varnades där av Mussolinis svartskjortor att besöka vissa kloster. Bartali gömde då undan sin familj innan han fortsatte sin roll som hemlig brevbärare.[1]