Glyoxal
Från Wikipedia
| Glyoxal | |
| Systematiskt namn | 1,2-Etandion |
|---|---|
| Övriga namn | Oxalaldehyd, Etandial |
| Kemisk formel | C2H2O2 eller (CHO)2 |
| Molmassa | 58,036 g/mol |
| Utseende | Gul vätska eller gula kristaller |
| CAS-nummer | 107-22-2 |
| SMILES | O=CC=O |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,14 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 600 g/l |
| Smältpunkt | 15 °C |
| Kokpunkt | 50,4 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| LD50 | 2020 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Glyoxal eller oxalaldehyd (systematiskt namn 1,2-etandion) är den enklaste dialdehyden och har formeln C2H2O2.
Innehåll |
Framställning[redigera]
Industriellt framställs glyoxal vanligen genom oxidation av glykol (C2H4(OH)2) i gasform med silver eller koppar som katalysator.
För laboratoriebruk är det enklare att oxidera acetaldehyd (CH3CHO) med selensyrlighet (H2SeO3) som katalysator.
Användning[redigera]
Glyoxal används som bindemedel mellan polymerer (så kallad retikulation) och vid papperstillverkning och garvning av läder. Den förekommer huvudsakligen som 40%-ig lösning i vatten.
Se även[redigera]
Källor[redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Glyoxal

