Gårdfarihandlare
Gårdfarihandlare sysslade med Gårdfarihandel, försäljning, ursprungligen av egna hemslöjdsalster, under färder i främmande bygder. Denna form av handel, som förekom i Sverige redan under medeltiden, började som en binäring till jordbruket men blev i vissa fall med tiden en betydelsefull näringsgren.
De mest kända gårdfarihandlarna var knallarna från Sjuhäradsbygden i Västergötland, men även från övre Dalarna spreds hemslöjdsalster över stora områden. Kring mitten av 1800-talet fanns det 5 000–7 000 gårdfarihandlare i Sverige.[1] Nasare är en äldre benämning för gårdfarihandlare som sedan även kom att användas nedsättande om dörrförsäljare.
Under bland annat 1800-talet var det vanligt att judar verkade som gårdfarihandlare. En annan folkgrupp som ibland livnärde sig som gårdfarihandlare var resandefolket.[2]
Gråe är benämning på gårdfarihandlare från Älvdalen i Dalarna som under vandringar i Norrland sålde hemslöjdsalster eller fabrikstillverkade produkter. Dessa handlare hade ett eget språk, gråspråket, som var obegripligt för utomstående.
Fram till 1846 var reguljär mellanhandshandel i stort sett förbjuden på landsbygden.
Se även
Referenser
Noter
- ^ Nationalencyklopedin, uppslagsord "gårdfarihandel"
- ^ Hazell, Bo (2012-04-02). Resandefolket: Från tattare till traveller (Kraftigt bearbetad och utökad upplaga 2011). Ordfront. sid. 69. ISBN 978-91-7441-403-5. https://books.google.se/books?id=gpnjCgAAQBAJ&pg=PT69. Läst 13 maj 2020
Litteratur
- Ejdestam, Julius, Svenskt folklivslexikon. (1975)