Hans Henrik von Liewen den äldre

Från Wikipedia
Version från den 22 oktober 2017 kl. 18.35 av Salgo60 (Diskussion | Bidrag) (Faktamall biografi WD SBL)
Hans Henrik von Liewen den äldre
Född1664[1]
Svenska Estland[1], Sverige
Död25 mars 1733[1][2][3]
Medborgare iSverige
SysselsättningSoldat
Befattning
Riksråd[1]
BarnHans Henrik von Liewen den yngre (f. 1704)
Henrika Juliana von Liewen (f. 1709)
Carl Fredrik von Liewen (f. 1721)
Anna Christina von Liewen (f. 1723)
FöräldrarBernhard Otto Liwe[1]
Redigera Wikidata

Hans Henrik von Liewen den äldre, född 1664, död den 25 mars 1733, var en svensk adelsman (greve från 1719), riksråd och militär.

Biografi

Liewen tjänade 1688-1698 vid de svenska grupperna i Holland, blev överstelöjtnant i svensk tjänst 1700, överste 1703 och generalmajor vid infanteriet 1710. Han blev generallöjtnant och direktör vid amiralitetet i Karlskrona 1714 och riksråd 1719. Liewen utmärkte sig vid flera tillfällen under kriget i Östersjöprovinserna och sändes 1713 av rådet till Turkiet för att ge kungen en skildring av rikets tillstånd och förmå honom att återvända. Under denna tid fick kungen förtroende för honom och blev välvilligt inställd till honom och han fick, trots att han saknade sjömanserfarenheter, uppdraget att förvalta flottans ekonomi och driva upprustningen av flottan, vilken kungen var missnöjd med. Liewen var liten och oansenlig till det yttre och blev känd för sin frispråkighet gentemot kungen.[4]

Familj

Liewen var gift med Katarina Elisabet Yxkull och Margareta Juliana von Tiesenhausen. Han var far till Carl Fredrik von Liewen och Hans Henrik von Liewen d.y.. Han var kusin till Bernhard von Liewen.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d e] Hans Hinrich Liwen, von, läst: 22 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenskt biografiskt lexikon, Hans Hinrich Liwen, von, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ BBLD - Baltisches biografisches Lexikon digital, Lieven, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 159 

Vidare läsning