Hans Scheike

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hans Gösta Louis Scheike, född 5 juni 1924 i Stockholm, är en svensk grafolog.[1] som 1988 uppmärksammades och dömdes för sexuella övergrepp mot minderåriga.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Scheike växte upp i en köpmannafamilj i Stockholm. Han har vittnat om att han i sin ungdom hade svårt att finna sig tillrätta i skolans reglerade värld. Istället vände han sitt intresse mot vidare livsfrågor, och kom slutligen att sysselsätta sig med grafologiska studier. Under 1970- och 1980-talen var Scheike en av Sveriges mest välkända grafologer. Han publicerade två böcker i ämnet, Grafologi och Grafologisk handbok för sökare: Vem är du – vem blir du?, som båda sålde i betydande upplagor.[källa behövs]

Scheike uppmärksammades 1988 då han, tillsammans med de tre kvinnor han då levde med, bedrev ett sommarläger för tre barn, 11 och 13 år gamla, på sin gård strax utanför Ljusnarsberg i Bergslagen. De tre deltagarna rymde den 25 juli från gården och hittades i skogen av en granne varifrån polis larmades. Händelsen fick stor uppmärksamhet och Scheike och hans kvinnor kallades i kvällspressen för "Sexsekten". Jan Guillous TV-program Rekordmagazinet gjorde ett inslag som intervjuade gruppen och bland annat visade Scheike risande en av de kvinnor han levde med.

Sedan gruppen uppmärksammats i massmedia hörde ytterligare fem brottsoffer av sig till polisen, vars upplevelser låg längre bak i tiden. Den som varit yngst blev utsatt för brott från 6 till 10 års ålder.[2]. De vuxna på gården dömdes för sexuella övergrepp mot minderåriga. Scheike dömdes till åtta års fängelse, som avkortades till sex år i hovrätten. Kvinnorna i gruppen fick upp till arton månaders fängelse för misshandel samt medhjälp till brotten Scheike dömdes för.[3] Scheike avtjänade halva straffet, det vill säga tre år.

Sedan flera år tillbaka har Scheike och hans två livskamrater, Agneta Ogebratt och Brita Sylvan, producerat ett antal så kallade smiskfilmer, där det genomgående temat är användandet av björkris. Filmerna visar vad Scheike kallar natursmisk.[källa behövs]

Medierapporteringen om "sexsekten" ändrade med tiden karaktär till att framställa Scheike och hans kvinnor som tämligen harmlösa, en bild som Magnus Utvik 2014 gjorde upp med i sin bok Tuktad till frihet.[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hans Scheike: Grafologi (1973)
  • Hans Scheike: Förvandlingar (1982), tillsammans med Birgit Cars
  • Hans Scheike: Grafologisk handbok för sökare: vem är du - vem blir du? (1984) ISBN 91-7780-005-2


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grafologisk handbok för sökare : vem är du - vem blir du?
  2. ^ Hans Scheike och hans kvinnor, P3 Dokumentär av Ida Lundqvist
  3. ^ Helgtidningen, 1 januari 1990. "Kvinna i sexsekten blev misshandlad i fängelset".
  4. ^ Aftonbladet "Sektens tid"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]