Pseudovetenskap

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pseudovetenskap, (pseudo- från grekiskan, falsk), även kvasivetenskap, är en lära som hävdar sig vara vetenskaplig men som inte uppfyller alla de kriterier som krävs av en vetenskap. Exempelvis ska resultat av en experimentell vetenskap kunna testas och vara upprepbara - det vill säga att samma resultat kan återskapas med samma utgångspunkt vid en annan tidpunkt eller plats. Teorin får inte heller innehålla inre motsägelser och resultaten får inte stå i konflikt med etablerad vetenskap och kända experimentella resultat.[1]

En del betraktar pseudovetenskap som harmlös underhållning. Andra, exempelvis Richard Dawkins[2], anser att alla former av pseudovetenskap är skadliga, oavsett om de orsakar direkt skada för sina anhängare eller inte. Forskare vid Harvard University menar att den sydafrikanska regeringens hivskepticism och aids-förnekelse under senare delen av 90-talet och tidiga 2000-talet kan ha orsakat 300 000 sydafrikaners död.[3]

Då de flesta vetenskapliga teorier är ofullständiga kan gränserna mellan pseudovetenskap och vetenskap ibland uppfattas som godtyckliga. Inom vetenskapsteorin kallas problemet med att avgöra vad som är vetenskap eller inte för demarkationsproblemet och har behandlats av filosofer som Karl Popper, Thomas Kuhn, Imre Lakatos och Paul Feyerabend.[4]

Pseudovetenskap kontra protovetenskap[redigera | redigera wikitext]

Pseudovetenskap skiljer sig också från det man brukar kalla protovetenskap eller marginalvetenskap: spekulationer eller teorier som ännu inte hunnit testas eller bekräftas med vetenskaplig metodik, men som skulle kunna göra det.

Typiskt för pseudovetenskap är istället att påståenden varken kan bekräftas eller motbevisas med experimentella metoder, och/eller en ovilja att acceptera resultat som motsäger pseudovetenskapen i fråga. Ändå argumenterar ofta företrädare för pseudovetenskapliga områden att deras område ligger framför traditionell vetenskap, snarare än utanför, och att till exempel traditionell medicin snart kommer att använda homeopati.

Gränsdragningen mellan "riktig" vetenskap, protovetenskap och pseudovetenskap är inte alltid klar och invändningsfri. Försök att objektivt definiera denna gräns har inte helt lyckats. Ibland är benämningen pseudovetenskap snarare ett uttryck för talarens negativa inställning till detta ämne än en objektiv ståndpunkt. Om ett påstående skulle kunna testas kan det vara vetenskap hur otroligt eller osannolikt det än verkar. Om det inte kan testas på något sätt är det sannolikt pseudovetenskap.

Ibland finns det flera konkurrerande teorier för att förklara eller beskriva ett fenomen. Både anhängare och motståndare till Kyotoavtalet om global uppvärmning har använt vetenskapliga resultat som stöd för sin politiska ståndpunkt. Det behöver inte betyda att endera sidans forskning är pseudovetenskap, utan att olika tester har gett olika resultat, antingen på grund av skillnader i tolkning, eller på grund av skillnader i testernas förutsättningar.

Samtidigt som det är av vikt att hålla ögonen på falska vetenskapsanspråk så finns det flera saker som gör frågan mera komplicerad. Många av de fenomen som brukar tas upp är omstridda och människor har olika uppfattningar, baserat på andra grunder än just synen på vetenskap. Det är väldigt lätt att peka ut icke-etablerade rörelser för att inte leva upp till något eller några kriterier, samtidigt som det också går att hitta etablerad forskning som också bryter mot vissa av dessa krititerier.

Klassificering av pseudovetenskap[redigera | redigera wikitext]

Pseudovetenskap misslyckas på en eller flera punkter när det gäller att följa de principer som anges av den vetenskapliga metoden. Typiskt är till exempel

  • Auktoritetstro - man värderar en särskild persons uttalanden och skrifter över alla andra. (Ex: L. Ron Hubbard och dianetiken).
  • Bristande upprepbarhet - man påstår saker utan att det kan upprepas av andra i experimentella resultat.
  • Handplockade exempel - att välja ut de exempel som talar för en teori samtidigt som man bortser från andra exempel som talar mot den.
  • Likgiltighet inför motsägande fakta - att man vidhåller sin teori trots att den motsäger experimentellt fastställda resultat.
  • Ofalsifierbarhet - när teorin inte lämnar utrymme för att den skulle kunna vederläggas eller omkullkastas till exempel genom något motsägande resultat i ett experiment. (Ex: astrologi, där alla observationer kan tolkas för att passa in i teorin)
  • Ovilja till prövning - Man vägrar pröva teorin mot verkligheten trots att det vore möjligt.
  • Bristande förklaringsvärde - många pseudovetenskapliga teorier överger hållbara förklaringar utan att ersätta dem med något annat så att de lämnar mer oförklarat än de gamla (till exempel kreationism som lämnar det mesta oförklarat av det som evolutionsteorin förklarar).
  • Ad hoc-hypoteser - man lägger till nya antaganden till sin teori om något dyker upp som inte passar.

För att en lära ska betecknas som pseudovetenskaplig ska den göra anspråk på att förklara en del i den fysiska världen på ett naturvetenskapligt sätt. Man räknar till exempel normalt inte teologi, uppenbarelser eller annan andlighet som pseudovetenskap.

Ytterligare kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Forskaren Russell Turpin har beskrivit[5] vad han anser är typiska karakteristika hos pseudovetenskapliga teorier. Bland annat menar han att de kännetecknas av att:

  • Utövarna meddelar att det nu kommer ett paradigmskifte, att teorin är så omfattande att den behöver helt nya förutsättningar.
  • De använder termen "vetenskap" på ett nedsättande (och trångsynt) sätt.
  • De förvränger och baktalar resten av vetenskapen för att få sin egen forskning att verka mer framsynt än vad den är och ha ett helhetstänkande som all annan forskning saknar.
  • De använder modeord, såsom "kvant-".
  • De ursäktar den dåliga forskningen med få anslag, istället för att fokusera på att försöka få mer anslag med hjälp av de bra idéerna.
  • De använder argumentationsfelet folkets argument (det vill säga det som är populärt måste vara korrekt).
  • De lyckas aldrig fördjupa kunskapen, bara upprepa den.

Eric Pepke[5] har lagt till följande karaktäristika:

  • De slutar aldrig att undersöka samma sak, gång på gång.
  • De underskattar vad deras upptäckter skulle innebära för vetenskapen i stort, som att krossa en grundläggande fysikalisk lag.
  • De använder liknelser. (Liknelser kan vara en bra grund för forskning, men det får inte vara det enda beviset.)
  • De tar kritik personligt.

Dessutom har Ken Arromdee[5] lagt till:

  • De använder argumentet "Det var bara för att få dig att tänka", det vill säga forskningen var inte allvarligt menad.

Professor Robert L. Park har sju tecken på det han kallar falsk vetenskap[6]:

  • Upptäckaren presenterar sina fynd direkt i media, snarare än att låta andra forskare skärskåda upptäckten.
  • Upptäckaren hävdar att ett mäktigt etablissemang motarbetar arbetet och förfäktar även ibland konspirationsteorier i denna anda.
  • Det vetenskapliga resultatet ligger alltid på gränsen för det som går att upptäcka och felmarginalen kan inte elimineras ens teoretiskt.
  • Bevisen bygger på vittnesmål, anekdotisk bevisföring, snarare än vetenskapliga dubbelblindtest. Många vittnesmål är inte lika med fakta.
  • Upptäckaren använder argumentationsfelet ålderns argument genom att hävda att idén har hållit i hundratals år.
  • Upptäckaren har arbetat isolerat.
  • Upptäckaren måste skapa nya naturlagar för att förklara en observation som inte passar in i vad vi redan känner till.

Skepticism[redigera | redigera wikitext]

Skeptikerrörelsen ägnar sig åt att granska pseudovetenskaper. Några nutida kända skeptiker är James Randi och Sven Ove Hansson. Bland nu avlidna skeptiker kan nämnas Harry Houdini och Martin Gardner.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Några läror som i vetenskapliga artiklar, böcker, tidskrifter, uppslagsverk eller liknande ansetts vara pseudovetenskap är:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Terence Hines (2003). Pseudoscience and the Paranormal. New York: Prometheus Books. ISBN 1-57392-979-4 
  2. ^ Introduction to the Richard Dawkins Foundation
  3. ^ http://www.guardian.co.uk/world/2008/nov/26/aids-south-africa "Mbeki Aids denial 'caused 300,000 deaths'", The Guardian, 28 november 2008
  4. ^ Bengt Molander (1988). Vetenskapsfilosofi. Stockholm: Thales. ISBN 91-87172-19-4 
  5. ^ [a b c] ”Russell Turpin's "Characterization of Quack Theories"”. http://www.lhup.edu/~dsimanek/quack.htm. Läst 2010-02-24. 
  6. ^ ”The Seven Warning Signs of Bogus Science”. http://chronicle.com/free/v49/i21/21b02001.htm. Läst 2010-02-24. 
  7. ^ http://www.physics.smu.edu/pseudo/AIDS/
  8. ^ Sven Ove Hansson - Jesper Jerkert (red), Vetenskap eller villfarelse, Leopard Förlag 2005, ISBN 91-7343-085-4, sid 166, sid 277
  9. ^ Paul R. Thagard (1978) Why Astrology is a Pseudoscience PSA: Proceedings of the Biennial Meeting of the Philosophy of Science Association Vol. 1978, Volume One: Contributed Papers (1978), pp. 223-234 [1]
  10. ^ [a b c] Tertiary education institutions should not offer pseudoscientific medical courses (2012) Alastair H MacLennan and Robert G B Morrison Med J Aust 2012; 196 (4): 225-226.
  11. ^ Andrews, James Pettit; Henry, Robert (1796). History of Great Britain, from the death of Henry VIII to the accession of James VI of Scotland to the Crown of England. II. London: T. Cadell and W. Davies. sid 87. Läst 2012-03-20.
  12. ^ http://www.ne.se/alternativ-medicin
  13. ^ Sven Ove Hansson - Jesper Jerkert (red), Vetenskap eller villfarelse, Leopard Förlag 2005, ISBN 91-7343-085-4, sid 86
  14. ^ http://www.ne.se/folkmedicin
  15. ^ http://skepdic.com/phren.html
  16. ^ Sven Ove Hansson - Jesper Jerkert (red), Vetenskap eller villfarelse, Leopard Förlag 2005, ISBN 91-7343-085-4, sid 91
  17. ^ Se till exempel:
  18. ^ Sven Ove Hansson - Jesper Jerkert (red), Vetenskap eller villfarelse, Leopard Förlag 2005, ISBN 91-7343-085-4, sid 280
  19. ^ http://skepdic.com/lysenko.html
  20. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15943644
  21. ^ Sven Ove Hansson - Jesper Jerkert (red), Vetenskap eller villfarelse, Leopard Förlag 2005, ISBN 91-7343-085-4, sid 286
  22. ^ Lars Johan Erkell (2011). ”Darwin och socialdarwinismen” (på Svenska). Folkvett (Vetenskap och Folkbildning) 2011:1: sid. 6-22. ISSN 0283-0795. 
  23. ^ Denzler, Brenda (2001) (på eng). The lure of the edge: scientific passions, religious beliefs, and the pursuit of UFOs. Berkeley, Calif.: University of California Press. Libris 5008350. ISBN 0-520-22432-9 
  24. ^ Sven Ove Hansson - Jesper Jerkert (red), Vetenskap eller villfarelse, Leopard Förlag 2005, ISBN 91-7343-085-4, sid 284
  25. ^ Sven Ove Hansson - Jesper Jerkert (red), Vetenskap eller villfarelse, Leopard Förlag 2005, ISBN 91-7343-085-4, sid 277
  26. ^ http://skepdic.com/dianetic.html
  27. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19740047

Litteratur om pseudovetenskap[redigera | redigera wikitext]

  • Martin Gardner, Fads & Fallacies in the name of science, New York 1957, ISBN 0-486-20394-8
  • Sven Ove Hansson, Vetenskap och ovetenskap, Tidens Förlag 1995, ISBN 91-550-4108-6
  • Carl Sagan, The Demon-haunted world science as a candle in the dark, 1997, ISBN 0-7472-5156-8
  • Michael Shermer, The Borderlands of Science: Where Sense Meets Nonsense, Oxford University Press 2001 ISBN 0-19-514326-4
  • Michael Shermer, Why People Believe Weird Things: Pseudoscience, Superstition, and Other Confusions of Our Time, Owl Books ISBN 0-8050-7089-3
  • Robert Park, Voodoo Science: The Road from Foolishness to Fraud, Oxford University Press ISBN 0-19-513515-6
  • Jesper Jerkert / Sven-Ove Hansson (red.), Vetenskap eller villfarelse, Leopard förlag 2005 ISBN 91-7343-085-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]