Henning Segerros
| Henning Segerros | |
| Född | 3 juni 1916 Byske församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 1995[1] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Trädgårdsarkitekt |
| Redigera Wikidata | |
Henning Erland Segerros, född 3 juni 1916 i Byske församling, Västerbottens län, död 21 juni 1995 i Täby församling, Stockholms län[2] , var en svensk trädgårdsarkitekt.
Segerros, som var son till sågställare Erland Segerros och Karin Lundström, bedrev grundläggande studier i Tyskland samt avlade trädgårdsmästarexamen 1940 och hortonomexamen 1945. Han blev vägvårdskonsulent 1945 och bedrev egen konsulterande trädgårdsarkitektfirma från 1959. Han var konsult i Statens Järnvägars trädgårdsverksamhet. Han var ledamot av naturvårdsutredningar och ledde sakkunniguppdrag i Vattendomstolen om vattenkraftföretags inverkan på naturförhållanden. Han skrev artiklar i fackämnen.[3]
Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- Giftfria grönsaker: om odling och tillagning (1973)
- Vattenkraftverk och sjöregleringar (1974)
- Giftfritt odlade frukter och bär (1974)
- Grustag och stenbrott (1976)
- Järnvägsforsens kraftverk i Ljungan: naturvårdande åtgärder (1977)
- Cementa Slite: övergripande planering av bolagets framtida täktverksamhet (tillsammans med Bo Lierud och Carl-Otto Schander, 1981)
- Fritidstomten (1981)
- Hemträdgården (tillsammans med Gustaf Alm och Han Veltman, 1984)
- Natur och kulturs stora trädgårdsbok (tillsammans med Gustaf Alm och Han Veltman, 1991)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Henning E. Segerros, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ Segerros, Henning E i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)