Hillska skolan på Barnängen

Hillska skolan på Barnängen var en på Södermalm i Stockholm 1830-46 verksam läroanstalt för pojkar, ända från tidigaste skolåldern, tills de var mogna för universitetet.

Bland skolans stiftare märktes David Fredrik Frölich, Johan Jacob Hedrén, Johan Gabriel Richert, Wilhelm Fredrik Tersmeden och Fabian Wrede. Den stiftades av ett aktiebolag, vars angelägenheter i första hand sköttes av en direktion av tolv personer. Skolan hade sitt namn efter engelsmannen Rowland Hill och var inrättad efter mönstret av dennes skola vid Hazelwood nära Birmingham. Inom skolan rådde en omfattande självstyrelse. Disciplinen handhades av pojkarna själva, och för detta ändamål utsågs bland dem ett stort antal tjänstemän: custos depositorum, två överprefekter, vardera med två eller flera ordningsmän under sig, sov- och klassprefekter, realprefekt, materialförvaltare och signalgivare. Ämbetena tillsattes antingen av direktionen eller av eleverna genom val, eller så turades de om.

Studierna bedrevs också på ett sätt, som var avsett att främja elevens självverksamhet. I varje ämne var vissa kurser bestämda, och läraren lämnade ej någon direkt undervisning, utan inskränkte sig till att endast leda eleven, så att han på egen hand, kunde vinna de kunskaper han sökte. Efter det denne inhämtat en kurs i ett ämne, anmälde han sig till särskild examen för läraren i detta och fick, om han tillfredsställande kunde göra reda för sig, övergå till följande kurs.

Skolan var ett fullkomligt internat. Eleverna bodde vid Barnängen, i det som idag benämns Solidaritetshuset, liksom även de flesta lärarna, jämte en läkare. Dessa åt vid samma bord som eleverna samt deltog med dem på kvällarna i ett sällskapsliv, i vilket även inrättningens husmor och tillfälliga besökare deltog. För övrigt gjorde sig en viss militärisk ordning gällande, i det samlingar och marscher till måltider och lekar skedde efter trumma. Även på den fysiska utbildningen lades stor vikt, i det anstalten ej blott hade en särskild läkare, utan även gymnastik där infördes långt tidigare än vid statens läroverk, varjämte pojkarnas lekar övervakades av vakthavande läraren. I varje logement hade även en lärare sin plats.

Under Emanuel Björlings rektorat (1831–40) gav den hillska metoden goda resultat på Barnängen, i likhet med förhållandena vid Hazelwood under Hills egen ledning. Efter att Björling lämnat rektorsplatsen uppkom emellertid oordning vid skolan. Detta sänkte allmänhetens förtroende för denna och elevantalet kom därför att sjunka, tills den 1846 fick stängas helt. År 1876 lät forna elever prägla en medalj över minnet av densamma.