Hubertus (helgon)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sankt Hubertus
Sankt Hubertus
Ardennernas apostel
Född cirka 656
Toulouse
Död 30 maj 727
Bryssel
Vördas inom Katolska kyrkan
Helgondag 3 november
Attribut Klädd som biskop, med horn i handen, med häst, som jägare
Skyddshelgon för Jägare

Sankt Hubertus, född cirka 656 i Toulouse, död 30 maj 727 i Tervueren nära Bryssel, är jägarnas skyddshelgon inom Romersk-katolska kyrkan med helgondag 3 november. Han var biskop av Liège.

Hubertus anlitades mot rabiessmittade hundars bett, vilka brändes med en så kalla Hubertusnyckel av järn eller koppar. Hans festdag firades i många länder som storjaktens början och firades ofta med parforceritt, den så kallade Hubertusjakten.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sankt Hubertus ser det lysande krucifixet mellan hjortens horn

Hubertus härstammade son till en akvitansk hertig, blev först biskop i Maastricht (omkring 709), därefter förste biskop av Lüttich 722 och Ardennerområdets apostel.[1]

Han gifte sig ung, men hans hustru dog när hon skulle föda parets första barn; även barnet avled. Hubertus drog sig då bort från världen till Ardennernas skogar, där han levde ett liv som jägare.

Under 1400-talet överfördes den förut om sankt Eustachius berättade legenden, enligt vilken han en dag såg ett lysande krucifix mellan hornen på en hjort och bestämde sig då för att viga sitt liv åt Gud.[1]

Omkring år 705 vigdes Hubertus till biskop av Maastricht, men han valde att flytta biskopsstolen till Liège, närmare Ardennerna. I egenskap av biskop ägnade han all sin tid åt att slutgiltigt föra kristendomen till Ardennerna.

Det har tidigare antagits att Hubertus farfar var en frankisk kung och meroving, men detta har inte senare forskning kunnat styrka.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 390.

Referenser[redigera | redigera wikitext]