Innovation

Innovation kommer från latinets innovare, vilket betyder förnyelse.

En innovation är en ny idé på t.ex. en produkt, lösning, affärsidé, tjänst, kemisk formel, matematisk metodik eller teknologi som visat sig lovande eller fungera men aldrig tänkts ut tidigare av någon annan – officiellt. En innovation är resultatet av en innovationsprocess.

En innovation kan handla om att använda ett befintligt föremål på ett nytt sätt, eller att man börjar tillverka en gammal produkt på ett nytt sätt exempelvis av ett annat material än tidigare. För att kunna patentera en idé så måste idén vara innovativ. Skillnaden mellan en uppfinning och en innovation är att en innovation har blivit allmänt accepterad på marknaden.^{[källa behövs]} En tilltalande design på en cykel kan bli en framgångsrik innovation om många köper den. Till exempel så blev plastcykeln Itera aldrig en innovation för att den blev inte accepterad på marknaden, den förblev en uppfinning. Ikeas sätt att förpacka monteringsfärdiga möbler i platta paket är ett exempel på en framgångsrik innovation.

Olika typer av innovationer

En vanlig begreppsbild av innovation definieras i Oslo-manualen från OECD (1997). Här skiljer man på process-, produkt- och organisationsinnovation:

• Processinnovationer uppstår då en produkt (vara eller tjänst) kan produceras med mindre resurser.
• Produktinnovation innebär en förbättring av existerande produkt (vara eller tjänst) eller utveckling av en ny produkt. Produktinnovationer i en organisation leder ofta till processinnovationer i en annan.
• Organisationsinnovationer är nya former av organisationer.

Den exakt definitionen i Oslo-manualen lyder: "An 'innovation' is the implementation of a new or significantly improved product (good or service), or process, a new marketing method, or a new organisational method in business practices, workplace organisation or external relations."

Också metoder kan vara innovationer. Exempelvis Richard Fosburys "flop-stil" som revolutionerade höjdhoppet efter OS 1968 och Jan Boklövs "V-stil" som för alltid förändrade backhoppningen.

Radikala, Inkrementella, Omstörtande innovationer

Innovationsforskningen skiljer ofta på radikala och inkrementella innovationer. Radikala (eller omstörtande) innovationer skapar fundamentala förändringar i aktiviteter och beteenden inom en organisation eller bransch. Många radikala innovationer minskar värdet av tidigare kunskap och ökar osäkerheten inom en organisation eller bransch. Inkrementella innovationer innebär bara små förändringar och förstärker snarare tidigare kunskap inom en organisation. Joseph Schumpeter menade att radikala innovationer medför en nödvändig nedbrytning av existerande strukturer. Han kallade detta för "Creative destruction" (kreativ förstörelse Schumpeter, 1934). Resonemanget gick ut på att samtidigt som innovation är nödvändigt för nya utvecklingssteg, görs existerande kunskap och struktur mindre värdefull genom att nya kunskaper och strukturer utvecklas. En radikal innovation kan vara införandet av e-mail som kommunikationsmedia (Skapade stora förändringar i beteenden och hur vi organiserar arbete) medan en inkrementell innovation kan vara en magnettavla som ersätter en vanlig anslagstavla med häftstift (Skapar förenkling, men i stort ingen beteendeförändring). Ett annat exempel är den elektroniska räknedosan som var överlägsen mekaniska räknemaskiner både i pris och prestanda. Kunskapen om hur man använder en mekanisk räknemaskin och hur man tillverkar en mekanisk räknemaskin blev plötsligt helt oanvändbar och ett beteende samt en hel bransch av tillverkare slogs ut (se Facit).

Omstörtande innovationer är en översättning av det engelska begreppet "Disruptive Innovation" som introducerades av Clayton Christensen i boken The Innovator's Dilemma: When New Technologies Cause Great Firms to Fail.

Omstörtande innovationer kommer in på marknaden "nerifrån", och är till en början mycket sämre, enklare och billigare än den etablerade teknologin. Ett exempel är hur minidatorer konkurrerade ut stordatorer och hur minidatorn sen blev utkonkurrerad av PC-datorer.

Diffusion (spridning) av innovation

Begreppsapparaten runt diffusionsteorier inom innovation formulerades första gången av Everett Rogers (1962) i boken Diffusion of Innovations. Rogers kategoriserade användarna av en ny innovation enligt följande, baserat på hur snabbt de tar till sig (Adoption) den nya innovationen. Nedanstående kategorisering, med siffror och beskrivningar, är hämtad från Rogers (1962):

• ”Innovators” (2,5 % av en population) Först att ta till sig en ny innovation. Ofta riskbenägna, välutbildade och med ett intresse att följa spetsutveckling.

• ”Early adopters” (13,5 %) Andra gruppen att ta till sig en ny innovation. Ofta välutbildande och sociala ledare.

• ”Early majority” (34 %)

• ”Late majority” (34 %) skeptiska, traditionalistiska.

• ”Laggards” (16 %) De som sist tar till sig en ny innovation.

Rogers menade vidare i sin bok att det finns fem steg längs en tidsaxel för att beskriva hur en innovation sprids till en individ eller organisation. Denna modell är allmänt använd som "Rogers modell". Här kommer också begreppet adoption in, dvs mottagarens (användarens) process för att ta emot innovationen som ska spridas.

• Steg 1 – kunskap (Knowledge): Att mottagaren lär att innovationen existerar och dess funktion (vilket problem den löser).

• Steg 2 – övertygande (Persuasion): Processen där mottagaren blir övertygad om värdet av innovationen.

• Steg 3 – beslut (Decision): Mottagarens beslut att ta till sig innovationen (köp, införande av en idé osv)

• Steg 4 – start (Implementation): Mottagaren sätter innovationen i bruk och börjar försöka utnyttja dess värden.

• Steg 5 – bekräftelse (Confirmation): Det slutliga steget där mottagaren använder innovationen fullt ut (eller har beslutat sig för att ta innovationen ur bruk igen).

Enligt den definition av ordet innovation som används i ingressen till denna artikel, är en innovation en fullständig innovation först när mottagaren använder innovationen fullt ut (efter steg 5). Innan dess borde den kallas "uppfinning" eller "ny idé".

Frank Bass bidrog till diffusionsbegreppet när han 1969 publicerade en matematisk prognosformel för att beskriva diffusion av innovation. Bass menade att en innovation sprids genom kontakter och kommunikation mellan användare och potentiella användare. Begreppen som Bass använde var innovatörer (innovators) för de tidiga användarna och imitatörer (imitators) för de användare som kommer senare.

Innovationsprocessen

Innovationsprocessen är den process som börjar med en idé och slutar med en innovation. I praktiken är denna process mycket sällan linjär. Moderna innovationsstudier bygger istället på det grundläggande antagandet om innovationsprocessen som interaktiv. De flesta innovationer uppstår genom lärandeprocesser där en mängd olika aktörer, individer såväl som organisationer, är inblandade på olika sätt. Avgörande genombrott sker inte nödvändigtvis vid forskningsinstitutioner eller i företags utvecklingsavdelningar; de kan lika gärna uppkomma i produktions- eller brukarledet.

Processen är alltså inte rak och sekventiell, utan genomsyras av en mängd överlappande och svårförutsägbara delprocesser. Kunskapsuppbyggnad utgör naturligtvis en viktig delprocess, men andra exempel på betydelsefulla delprocesser är produktutveckling, finansiering och påverkan på efterfrågesidan (exempelvis genom så kallad ’public procurement’, alltså offentlig upphandling av ännu inte existerande produkter).

Innovationer som bygger på nya teknologier utvecklas i takt med att de olika teknologierna mognar. Detta tar i de flesta fall många år, från grundforskning, tillämpad forskning, teknisk verifiering och demonstration innan produktutveckling med efterföljande produktion kan ske. Inom forskningsintensiva verksamheter används teknikmognadsnivåer Technology Readiness Level för att bekräfta vilka aktiviteter som behövs för att implementerar forskningsresultaten i nya produkter/processer.

Idag är det i princip omöjligt för ett enskilt företag att upparbeta och rymma alla för innovationsprocessen nödvändiga kompetenser inom organisationen. Istället är de hänvisade till olika former av samarbeten med utomstående aktörer, såväl företag som andra typer av organisationer (exempelvis universitet) och enskilda individer. Av detta skäl har alltmer intresse under de senaste decennierna riktats mot det som i litteraturen benämns innovationssystem.

Innovationssystem

Begreppet innovationssystem lanserades i slutet av 1980-talet av Christopher Freeman vid Sussex University och vidareutvecklades av bland andra den svenske ekonomen Bengt-Åke Lundvall (verksam vid Ålborgs universitet i Danmark) under första halvan av 1990-talet. I boken Systems of Innovation: Technologies, Institutions, and Organizations (Edquist, 1997) presenteras olika perspektiv på innovationssystem, illustrerade med empiriska studier från olika delar av världen. Andra centrala böcker är National Systems of Innovation: Towards a Theory of Innovation and Interactive Learning (Lundvall, 1992), Regional Innovation Systems: The Role of Governance in a Globalized World (Cooke, Heidenreich och Braczyk, 2004), Sectoral Systems of Innovation: Concepts, Issues and Analyses of Six Major Sectors in Europe (Malerba, 2005), samt Small Country Innovation Systems: Globalization, Change and Policy in Asia and Europe (Edquist and Hommen, 2008).

På konkret nivå kan man säga att ett innovationssystem består av en uppsättning aktörer, nätverk och institutioner som är ömsesidigt beroende. Aktörerna brukar delas in i tre undergrupper: (1) produktionsstrukturen (företag), (2) kunskapsinfrastrukturen (universitet), och (3) den stödjande strukturen (offentlig sektor). Dessa är involverade i en komplex väv av formella och informella nätverk, såväl inom som mellan de olika undergrupperna. Formaliserade nätverkskonstellationer mellan representanter för produktionsstrukturen, kunskapsinfrastrukturen och den stödjande strukturen brukar i litteraturen benämnas triple helix. När det handlar om innovationssystem är det dock inte alltid frågan om formaliserade, funktionella relationer, utan snarare om att dessa tre undergrupper ska fungera i harmoni med varandra och därigenom verka ömsesidigt förstärkande.

Förutsättningarna för uppkomsten av sådan harmoni och ömsesidigt förstärkande relationer mellan de i systemet ingående aktörerna avgörs i hög grad av de samhälleliga institutioner som omger systemet. Med samhälleliga institutioner avses i detta sammanhang de formella eller informella ”regelverk” som styr individers och organisationers agerande. Innovationslitteraturen brukar ofta skilja mellan regulativa, normativa och kognitiva institutioner, även om det samtidigt bör påpekas att dessa i praktiken är sammanvävda. Det institutionella ramverkets påverkan är dubbelriktad, det vill säga det påverkar inte endast aktörernas agerande, utan påverkas också av dessa. Det är framförallt på detta plan som den innovationsstödjande politiken har störst möjligheter att påverka innovationssystemets funktionalitet, vare sig den antar nationellt, regionalt eller sektoriellt fokus.

Vinnova (Verket för innovationssystem) är en svensk statlig myndighet med ansvar för det svenska innovationssystemet. Verket skall enligt regeringens instruktion främja utvecklingen av effektiva svenska innovationssystem inom verksamhetsområdena teknik, transport, kommunikation och arbetsliv. Idag debatteras det dock om innovationssystem verkligen kan konstrueras av en myndighet eller om de endast kan uppstå spontant i samverkan mellan olika aktörer.

ALMI Företagspartner är ett svensk statligt bolag med ansvar att hjälpa bland annat innovatörer med rådgivning och finansiering. ALMI Företagspartner finns representerat över hela landet med sina 19 dotterbolag.

Nordisk InnovationsCenter (NICe) finansieras av de nordiska länderna, och verkar under Nordisk Ministerråd. NICe initierar och finansierar projekt som stimulerar innovation. Organisationen samarbetar med näringsliv, myndigheter och forskningsområdet över de nordiska gränserna.

Innovationsforskning i Sverige

Forskning om innovationer, innovationsprocesser och innovationssystem bedrivs vid flera universitet i Sverige. Några av de miljöer som utmärkt sig särskilt under senare halvan av 2000-talet är de centra för innovationsforskning som etablerades år 2004, bland annat med hjälp av finansiellt stöd från VINNOVA. Dessa har alla en tydlig profil mot innovationsforskning, men lite olika inriktning inom detta fält. CIRCLE – Centre for Innovation, Research and Competence in the Learning Economy, vid Lunds universitet, är profilerat mot forskning om nationella och regionala innovationssystem, innovationsstödjande politik och kunskapsbaserat entreprenörskap. CESIS – Centre of Excellence for Science and Innovation Studies, vid Kungliga Tekniska högskolan, är inriktat mot innovationssystemforskning med särskilt fokus på den svenska ekonomin. CIND – Centre for Research on Innovation and Industrial Dynamics, vid Uppsala universitet, är profilerat mot forskning om regionala kluster och lokal arbetsmarknadsdynamik.

Flera universitet har också under de senaste decennierna engagerat sig alltmer aktivt i själva innovationsprocessen genom etablering av så kallade teknologiöverföringsorganisationer (technology transfer organizations). Dessa har som primärt syfte att hjälpa forskare att kommersialisera sina forskningsresultat, alltså att ta steget från idé mot förverkligandet av en konkret tillämpning (t ex produkt eller process med ekonomiskt värde). Vid Lunds universitet finns exempelvis organisationern LU Innovation som bland annat hjälper nystartade företag med bakgrund i forskning vid Lunds universitet att patentera sina uppfinningar och att utarbeta affärsmodeller. Liknande organisationer finns vid många andra universitet.

Svenska Innovationsforskare

Här anges ett urval av svenska innovationsforskare. Som ämne ligger Innovation nära entreprenörskap, industriell organisation, produktutveckling/design och liknande ämnen. Med en bred definition skulle listan därför kunna bli jättelång, vilket dock inte hindrar att flera kan tänkas få plats här.

• Lars Bengtsson, Högskolan i Gävle
• Christian Berggren, Linköpings universitet
• Erik Dahmén, Handelshögskolan i Stockholm (1916-2005)
• Charles Edquist, Lunds universitet
• Mike Danilovic, Högskolan i Halmstad
• Bernt Hofmeier, Högskolan i Halmstad
• Sven-Åke Hörte, Högskolan i Halmstad
• Christer Karlsson, Copenhagen Business School
• Sören Sjölander, Chalmers tekniska högskola
• Bengt-Arne Vedin, Mälardalens högskola
• Håkan Ylinenpää, Luleå tekniska universitet
• Roland Andersson, Karolinska institutet
• Flemming Norrgren, Chalmers tekniska högskola
• Per Frankelius, Örebro universitet

Se även

• Esbri - Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning
• Vinnova
• Nordiskt innovationscenter

Referenser

Tryckta källor

• Cooke, Philip, Martin Heidenreich, and Hans-Joachim Braczyk, eds. 2004. Regional Innovation Systems: The Role of Governance in a Globalized World. 2 ed. London: Routledge.
• Edquist, Charles. 1997. Systems of innovation : technologies, institutions and organizations, Science, technology and the international political economy,. London: Pinter.
• Edquist, Charles, and Leif Hommen, eds. 2008. Small Country Innovation Systems: Globalization, Change and Policy in Asia and Europe. Cheltenham: Edward Elgar.
• Lundvall, Bengt-Åke. 1992. National systems of innovation : towards a theory of innovation and interactive learning. London: Pinter.
• Malerba, Franco. 2004. Sectoral systems of innovation : concepts, issues and analyses of six major sectors in Europe. Cambridge: Cambridge University Press.
• Bass, Frank (1969). A new product growth for model consumer durables, Management Science 15 (5) pp 215-227.
• Rogers, Everett M. (2003). Diffusion of innovations (5th ed.). New York: Free Press. (Original från 1962)
• Chibba, Aron; Rundquist, Jonas (februari 2001). ”Förbättring av produktinnovationsprocesser inom ramen för TQM” (PDF). https://dspace.hh.se/dspace/bitstream/2082/1043/1/2001-HSS01.pdf. Läst 15 november 2009. 
• Schumpeter, Joseph Alois (1934) (på eng). The theory of economic development: an inquiry into profits, capital, credit, interest, and the business cycle (Översatt från tyska av Redvers Opie). Harvard economic studies, 0073-0505 ; 46. Cambridge, Mass.. Libris 866157 

Externa länkar

• Utveckling av kreativitet, innovation och entreprenörskap i Norden, Rapport från Nordiska ministerrådet 2011, ISBN 978-92-893-2208-9