Latin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Latin (olika betydelser).
Latin
Lingua Latina, Latinus sermo
Talas i  Vatikanstaten
Region Apenninska halvön, Europa
Status Kulturspråk
utvecklat till de romanska språken.
Klassificering Indoeuropeiskt
Italiskt
Latino-Falisca
Latin
Officiell status
Officiellt språk i Vatikanstaten
Språkmyndighet ingen
Språkkoder
ISO 639-1 la
ISO 639-2 lat
ISO 639-3 lat
Duenos-inskriften, skriven på gammallatin, är från 500-talet före Kristus och är den äldsta kända texten skriven på latin.

Latin, på latin lingua Latina[1] eller Latinus sermo[1], är det språk som talades och var skriftspråk i romerska riket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr. Språkets namn kommer av den italienska regionen som under antiken hette Latium (nuvarande Lazio).

Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Den äldsta formen av latinet kallas gammallatin eller fornlatin, och delades med tiden upp i överklassens språk klassiskt latin och vulgärlatin, de folkliga talspråken i romarriket.

Klassiskt latin som talspråk dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men användes länge som vetenskapens internationella skriftspråk och som lingua franca i stora delar av Europa. Inom systematiken används latin tillsammans med grekiska för vetenskapliga namndjur-, växt- och andra arter, och används också för namn på sjukdomar och inom anatomin. Dessutom är grundläggande kunskaper om latin fortfarande betydelsefulla för att förstå europeisk historia och europeiska språk.

Utbildningar i latin finns i Sverige alltjämt både i gymnasieskolan och vid universiteten. År 2009 ägde den fjortonde internationella kongressen om nylatin rum vid Uppsala universitet, då 200 experter från många länder debatterade nylatinets senaste utveckling.[2]

Vulgärlatinet levde kvar i de romerska provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till enskilda språk, de romanska språken. Klassiskt latin är idag ett utdött språk, trots att många studerar och lär sig det och det finns ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Latinets historia
Latinsk medeltida handskrift.

Latin är medlem i den italiska språkgruppen med bland andra de utdöda faliskiska, oskiska och umbriska. Under 800 eller 700-talet före Kristus fördes de italiska språken till Italienska halvön av migrerande stammar. Den dialekt som talades i Latium runt floden Tibern – där den antika romerska civilisationen skulle uppstå – utvecklades till latin.

Det latin som talades i senantiken, ungefär tiden 200 e Kr—700 e Kr brukar kallas senlatin. Detta övergick successivt till medeltidslatin, som med viss överlappning brukar hänföras till tiden ungefär 600—1500.[3]

Även om överlevande romersk litteratur från antiken består nästan uteslutande av klassiskt latin, utgjordes det faktiska talade språket hos allmogen i det Västromerska riket av vulgärlatin, då det klassiska latinet var en förfinad version av talspråket, ska man förstå att det handlar om ett och samma språk, skillnaden ligger i stilnivå, i nästan alla språk uppstår ett officiellt språk efter en utbredd läsförståelse.

Latin var under lång tid det juridiska och administrativa språket i det romerska imperiet. Men samtidigt var klassisk grekiska ett andraspråk hos den välutbildade eliten, då stora delar av litteraturen och filosofin som studerades av överklassen var författad på grekiska. I imperiets östra halva — vilken skulle bli Bysantinska riket — efter Väst- och Östroms slutliga splittrande år 395, ersatte grekiskan i slutändan latinet som det juridiska och administrativa språket; det hade under lång tid varit lingua franca för österländska romarmedborgare av alla samhällsklasser.

När det Västromerska riket dog ut i slutet av 400-talet dog klassiskt latin ut. Men vulgärlatinet levde vidare och utvecklades så småningom till olika dialekter, och därefter till olika språk, de romanska språken. De romanska språken är blanda andra italienska, spanska, portugisiska, franska och rumänska. Man kan säga att dessa språk är nutida former av latinet. Språken i denna språkgrupp är inte lika eller mer avancerade än latinet. Med sina tre genus, fem deklinationer, sex kasus, och att ett enda verb har trehundra olika ändelser, gör att latinet var ett mer komplicerat språk jämfört med de romanska språken.

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Latinsk grammatik

Latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd.

Latinet böjer substantiv och adjektiv på dessa sätt:

Böjningen av substantiv och adjektiv delas in i fem deklinationer.

Verb[redigera | redigera wikitext]

Verben har dessa:

Följande tempus finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer. Ett enda latinskt verb har trehundra olika ändelser.

Exempel:

Presens indikativ av verbet laváre, "tvätta":

singular

  • lávo - jag tvättar (1 pers.)
  • lávas - du tvättar (2 pers.
  • lávat - hon, han, det tvättar (3 pers.)

plural

  • lavámus - vi tvättar (1 pers.)
  • lavátis - ni tvättar (2 pers.)
  • lávant - de tvättar (3 pers.)


Presens indikativ av verbet habére, "ha":

singular

  • hábeo - jag har (1 pers.)
  • hábes - du har (2 pers.
  • hábet - hon, han, det har (3 pers.)

plural

  • habémus - vi har (1 pers.)
  • habétis - ni har (2 pers.)
  • hábent - de har (3 pers.)


Presens indikativ av verbet ésse, "vara":

singular

  • sum - jag är (1 pers.)
  • es - du är (2 pers.)
  • est - hon, han, det är (3 pers.)

plural

  • súmus - vi är (1 pers.)
  • éstis - ni är (2 pers.)
  • sunt - de är (3 pers.)

Pronomen[redigera | redigera wikitext]

Personliga och även possessiva pronomen utelämnas i allmänhet i latin och tillsätts endast om de är betonade och behövliga. Normalt är amo, "jag älskar", mindre normalt är ego amo, som betyder samma sak.

Artiklar[redigera | redigera wikitext]

Latinet har varken obestämd artikel (en, ett) eller bestämd artikel (den, det). Beroende på sammanhanget i en latinsk mening kan då silva, "skog", översättas till svenska som "skog", "en skog" eller "skogen" och silva magna, "stor skog", kan översättas som "stor skog", "en stor skog" eller "den stora skogen".

Sats[redigera | redigera wikitext]

En latinsk ordföljd är oftast subjekt-objekt-verb, som avis silvam videt, "fågeln ser skogen" eller Aemilia silvam videt, "Aemilia ser skogen".[4] Den här regeln följs vanligtvis, men man kan kasta om orden för att framhäva ett visst ord.[4]

Betoning[redigera | redigera wikitext]

De flesta latinska ord betonas på näst sista stavelsen, som på latin heter (sýllaba) paenúltima.[4] Exempel på ord är rósa 'ros', amícus 'vän', och argéntum 'silver'. En mindre del av orden betonas på näst näst sista stavelsen, (sýllaba) antepaenúltima.[4] Exempel på ord är fémina 'kvinna', óculus 'öga' och cérebrum 'hjärna'.

Latin skrivs inte med accenter, men accenter används ibland som hjälpmedel för att visa ordens betoning.

Antikt latin[redigera | redigera wikitext]

Det antika latinet hade inte gemener (små bokstäver) utan bara versaler (stora bokstäver). Det antika latinet skrevs heller inte med skiljetecken och mellanrum mellan orden. Men emellanåt användes halvhög punkt mellan orden.

Skrivet latin såg då ut så här, jämfört med dagens skrivna latin:

SENATVSPOPVLVSQVEROMANVS - Senatus populusque romanus. - Senaten och det romerska folket.

SEDQVIDTVSTRISTISAMABO - Sed quid tu's tristis, amabo? - Men varför är du ledsen, kära du? (Plautus)[4]

CONSVETVDINIS·MAGNA·VIS·EST - Consuetudinis magna vis est. - Vanans stora makt är (vanans makt är stor). (Cicero)[4]

Versalerna blev efter hand besvärliga att skriva. Romarna utvecklade då en kursiv stil som gjorde det snabbare att skriva och som även gav upphov till våra dagars gemener.

Latin i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Bankomat i Vatikanstaten: Inserito scidulam quaeso ut faciundam cognoscas rationem.
  • Vatikanstaten är i dag det enda land i världen som har latin som officiellt språk, även om italienskan, som också är ett officiellt språk, är det mest använda.
  • Latinet har oavbrutet fungerat som den romersk-katolska kyrkans liturgiska språk. Mässan som är kyrkans viktigaste liturgiska handling har en mässordning som än i dag i dess romerska form är latinsk, den så kallade latinska riten. Den finns i två former: Novus Ordo, som även kan vara på folkspråk, och den så kallade Tridentinska mässan, vars latinska ordning är från 1500-talet, men som i grunden är från den tidigare kyrkan i Rom.
  • Latin är fortfarande det officiella språket på vilket katolska kyrkan ger ut sina officiella handlingar. Påvens encyklikor (rundskrivelser) publiceras på latin, varefter det görs översättningar till de olika folkspråken. Biblia vulgata är den latinska bibeln, som den Romersk-katolska kyrkan utgår ifrån.
  • Genom latinets historiska dominans är kunskaper i latin till stort värde för personer som studerar humaniora och som vill nyttja originalkällor från främst antiken och medeltiden.
  • Latinet spelar inom juridiken fortfarande en betydelsefull roll. Dels såsom bärare av den romerska rätten, den moderna juridikens urmoder, och dels som namngivningsspråk för universellt gångbara rättsfigurer och rättsgrundsatser. Exempel härpå är; dolus, culpa, ne bis in idem, res judicata, bonus pater familias etcetera.
  • På vissa gymnasieskolor i Sverige kan man läsa latin som valbar kurs.
  • Många universitet och högskolor i Sverige lär ut latin.
  • I Finland sänder Yle Radio 1 nyheter på klassiskt latin varje vecka. Radioprogrammet heter Nuntii Latini (se externa länkar) och kan lyssnas på via internet. Dessutom har Vatikanens radio och Radio Bremen sändningar på latin.
  • En nutida tillämpning av latin är att fungera som neutral "textattrapp" vid granskning av typografiska utkast. Se Lorem ipsum.
  • Sveriges senaste svensk-latinska ordbok är Ebbe Vilborgs "Norstedts svensk-latinska ordbok" från 2001. Det var då närmare hundra år sedan Cavalins svensk-latinska ordbok kom, som var den då senaste svensk-latinska ordboken i Sverige.[5] En andra upplaga av Vilborgs ordbok kom 2009 som bland annat innehåller ytterligare tusen ord och fraser, totalt 28 000.
  • EU och Schweiz, som har flera officiella språk, använder ibland latin i slogans och namn på vissa institutioner i logotyper, för att inte favorisera något språk. På schweiziska mynt står det Confoederatio Helvetica. Europeiska rådet kallar sig Consilium Europaeum i sin logotyp. En del organisationer i USA har latinska motton, såsom Semper Fidelis 'alltid trogen', för marinkåren.

Latin i medicin och biologi[redigera | redigera wikitext]

Växter, djur, svampar, bakterier och andra arter har än i dag till stor del vetenskapliga namn på latin.

Latinska ord används ofta också inom läkaryrket för att benämna sjukdomar, kroppsdelar och dylikt. Härvid är det nylatin som gäller. För företeelser som inte fanns på romarrikets tid, skapar man nya ord "på latinskt vis", på samma sätt som Linné gjorde, när han namnsatte växter och djur. Se vidare läkarlatin.

Nylatin[redigera | redigera wikitext]

Även sedan latin ej längre talades allmänt och i princip blivit ett dött språk, kvarstod det som ett lingua franca i vetenskapsvärlden i Europa. Därvid krävdes nybildningar för begrepp som inte fanns under romarrikets tid. Detta språk kallas nylatin, och var på sitt sätt levande inom vetenskap, litteratur och politik ända till början på 1800-talet. Än idag lever latin ett skuggliv inom medicin och biologi, när nya rön ska ges namn som ska vara entydigt begripliga internationellt utan förbistring av moderna språk

Många av nylatinets särdrag har utretts av latinprofessorn (numera emeritus) Hans Helander i Uppsala i dennes digra bok om nylatinet i Sverige (2004).[6] En ordbok med ett brett perspektiv och inriktat i första hand på det nylatin som talades respektive skrevs från 1500-talet intill 1800-talet i Sverige och som också ger många utförliga kommentarer till de latinska begreppen och deras betydelse är Urban Sikeborgs Lexikon för släkthistoriker (2013 resp. i utökad version 2014).[7]

Exempeltext[redigera | redigera wikitext]

Från Julius Caesars Commentarii de Bello Gallico ("Kommentarer om det galliska kriget"):

Gallia est omnis divisa in partes tres, quarum unam incolunt Belgae, aliam Aquitani, tertiam qui ipsorum lingua Celtae, nostra Galli appellantur. Hi omnes lingua, institutis, legibus inter se differunt. Gallos ab Aquitanis Garumna flumen, a Belgis Matrona et Sequana dividit. Horum omnium fortissimi sunt Belgae, propterea quod a cultu atque humanitate provinciae longissime absunt, minimeque ad eos mercatores saepe commeant atque ea quae ad effeminandos animos pertinent important, proximique sunt Germanis, qui trans Rhenum incolunt, quibuscum continenter bellum gerunt.

Nummer[redigera | redigera wikitext]

Ord[redigera | redigera wikitext]

Inom 1 - 10 böjer latinet ett, två och tre efter numerus, genus och kasus precis som substantiv och adjektiv. Resten böjs inte.

nihil, nil - noll (betyder egentligen "ingenting")

unus, -a, -um - ett

duo, -ae, a - två

tres, -es, -ia - tre

quattuor - fyra - ['kwatuor]

quinque - fem - ['kwingkwe]

sex - sex

septem - sju

octo - åtta

novem - nio

decem - tio

Bokstäver[redigera | redigera wikitext]

Latinska nummer skrivs även med bokstäver.

I - 1

II - 2

III - 3

IIII eller IV - 4

V - 5

VI - 6

VII - 7

VIII - 8

VIIII eller IX - 9

X - 10

Fraser[redigera | redigera wikitext]

De ord som inte betonas på näst sista stavelsen anges här med accenter. De ord som anges inom parenteser kan man välja om man ska använda dem eller inte. Sammanhanget kan avgöra om man vill använda dessa ord eller inte.

Salve! (till en person), Salvete! (till flera personer) - Hej! (ordagrant:[4] 'goddag', 'hej')

Ave. (till en person), Avete. (till flera personer) - Var hälsad. (ordagrant:[4] 'var hälsad', 'goddag')

Vale! (till en person), Valete! (till flera personer) - Hejdå! (ordagrant:[4] 'farväl')

Quómodo vales?, Ut vales? - Hur mår du? (ordagrant: detsamma - ut betyder här (liksom quomodo) 'hur')

Bene! - Bra! (ordagrant: 'gott';[4] adverbform av adjektivet bonus, 'god'.)

Male. - Dåligt. (ordagrant: 'dåligt';[4] adverbform av adjektivet malus, 'dålig', 'ond'.)

Loquerisne Latine? - Talar du latin? (ordagrant: 'Talar du latinskt?' -ne i slutet av ett ord visar att det är en fråga; loqueris betyder 'du talar'.)

Ita (est)., Ita vero., Sic (est)., Étiam. - Ja.

  • Inga av dessa ord betyder "ja" i grunden, men används som ja-svar. Ordet ita betyder 'så' och 'på så sätt'.[4] Ita (est). betyder då ordagrant 'Så (det är).' eller 'På så sätt (det är).' Ita vero. betyder 'Så i sanning.' eller 'På så sätt i sanning.' Ordet sic betyder 'så'.[4] Sic (est). betyder då ordagrant 'Så (det är).' Ordet étiam betyder egentligen 'även' och 'också'.[4]

Non., Non ita (est). - Nej.

  • Inga av dessa ord betyder "nej", men används som ett nej-svar. Ordet non betyder egentligen 'inte'.[4]

Aut étiam aut non respondere. - Svara antingen ja eller nej. (ordagrant: detsamma.')

Nomen mihi est Luna. - Jag heter Luna., Mitt namn är Luna. (ordagrant: 'Namnet för mig är Luna.')

Quid nomen tibi est? - Vad heter du?, Vad är ditt namn? (ordagrant: 'Vad är namnet för dig?')

Qua aetate es? - Hur gammal är du? (ordagrant: 'I vilken ålder är du?')

25 annos natus sum. - Jag är 25 år gammal. (ordagrant: 'Jag är 25 år född.')

  • 25 heter quinque et viginti eller viginti quinque.

Quota hora est? - Vad är klockan? (ordagrant: 'Vilken timme är det?')

Hora quinta est. - Klockan är fem. (ordagrant: 'Timmen är den femte.')

Intélligo. - Jag förstår. (ordagrant:[4] detsamma)

Non intélligo. - Jag förstår inte. (ordagrant:[4] detsamma)

Scio. - Jag vet. (ordagrant:[4] detsamma)

Néscio. - Jag vet inte. (ordagrant:[4] detsamma)

Sum in recto. - Jag har rätt. (ordagrant: 'Jag är i det rätta.')

Sum in falso. - Jag har fel. (ordagrant: 'Jag är i det falska.')

Ubi latrina est? - Var är toaletten?

Fortasse.; Forsan. - Kanske. (ordagrant: detsamma)

Cur?; Quare? - Varför? (ordagrant: detsamma)

Semper. - Alltid. (ordagrant: detsamma)

Numquam. - Aldrig. (ordagrant: detsamma)

Aliquando.; Quandoque. - Ibland. (ordagrant: detsamma)

Amo te. - Jag älskar dig.

Grátias tibi (ago)! - Tack! (ordagrant: '(Jag driver) tackar åt dig!')

Magnas grátias (ago)! - Stort tack! (ordagrant: '(Jag driver) stora tackar!')

Máximas grátias (ago)!; Ingentes grátias (ago)! - Tack så mycket!; Tusentack! (Máximas grátias (ago)! ordagrant: '(Jag driver) mycket stora tackar!', Ingentes grátias (ago)! ordagrant: '(Jag driver) väldiga tackar!')

Källor:
Alla fraser är tagna ur Ebbe Vilborgs "Norsteds svensk-latinska ordbok", andra upplagan från 2009.
De latinska ordens riktiga betydelser, istället för de svenska motsvarigheterna, är med vissa undantag tagna ur den latinsk-svenska ordlistan ur Tore Jansons Latin - Kulturen, historien, språket, 2009, och står inom parenteser och punktlistor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Vilborg, Ebbe (2009). Norstedts svensk-latinska ordbok: [28.000 ord och fraser]. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Libris 11281789. ISBN 978-91-7227-572-0 
  2. ^ Upsala Nya Tidning, 2009-09-14.
  3. ^ Ord för alla: 25 000 lånord och deras ursprung. Stockholm: Prisma. 1993. Libris 7407865. ISBN 91-518-2586-4 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Janson, Tore (2002). Latin: kulturen, historien, språket. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8560512. ISBN 91-46-18335-3 
  5. ^ Cavallin, Christian (1875-1876) (på latin). Swensk-latinsk ordbok [Elektronisk resurs]. Stockholm: Beijer. Libris 10238209. http://runeberg.org/swelatin/ 
  6. ^ (Helander, Hans (2004) (på latin & engelska). Neo-Latin literature in Sweden in the period 1620-1720: stylistics, vocabulary and characteristic ideas (i serien Acta Universitatis Upsaliensis. Stockholm: Uppsala Universitet. Libris 9748949. ISBN 91-554-6114-X 
  7. ^ (Sikeborg, Urban (2013 (i utökad utgåva 2014)) (på latin & eng). Latin för släkthistoriker. Ord, fraser och begrepp – från Vasatid till 1800-tal. Hoc est, glossarium Latino-Svecanum pro genealogicis arcana linguae Romanae discendi cupidis, ex verbis, vocabulis ac nominibus, nec non breviationibus eorundem, in inquis codicibus et monumentis obviis compositum, nunc denuo singulari studio, infinitis paene laboribus continuisque vigiliis atque lucubrationibus innumeris, auctius & emendatius in lucem editum. Solna: Sveriges Släktforskaningsförbund. Libris 14676183. ISBN 9789187676789 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Sök efter mer information på
Wikipedias systerprojekt:

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Latin.