Intensivövervakning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elektronisk fotboja.

Intensivövervakning, eller elektronisk fotboja, är ett alternativ till fängelse som innebär verkställighet i hemmet istället för på anstalt. Den dömde övervakas med hjälp av en sändare (fotboja) som sätts runt fotleden. För att beviljas Intensivövervakning krävs att man har sysselsättning (minst 12 tim vecka) samt bostad av modern standard. Man måste vara helt alkohol- och drogfri. Man ska ha en kontaktperson på sin arbetsplats. Sysselsättningen kan utgöras av till exempel arbete, studier, av kriminalvården anordnad sysselsättning eller praktikplats hos ideell organisation. Ej hos privat vinstgivande rörelse. Dessutom måste en eventuell make eller sambo ge sitt samtycke till fotbojan. Det är kriminalvården som fattar beslut om vilka personer som ska beviljas elektronisk fotboja och de ansvarar även för verkställigheten.[1]

Intensivövervakningen administreras av frivården men övervakning sker både hos frivården och hos Kriminalvården som har nationell övervakning dygnet runt, året runt. Alla dömda till fängelsestraff upp till sex månader kan ansöka om intensivövervakning. Den dömdes drogfrihet kontrolleras regelbundet. Vid misskötsamhet beslutar övervakningsnämnden om avbrytande av intensivövervakningen och den dömde får avtjäna återstående strafftid på anstalt.

Den elektroniska fotbojan uppfanns på 1980-talet av en domare i New Mexico vid namn Jack Love som fick inspiration från ett nummer av serietidningen Spindelmannen [2] .

Utvecklade varianter av "elektronisk fotboja"[redigera | redigera wikitext]

Ett mer utvecklad variant som prövas som alternativ till den fysiska "bojan" är en lokator som består av en GPS-mottagare med mobiltelefon, ibland utförd som ett armbandsur. Den håller en central dator löpande informerad om bärarens position.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=2&id=5
  2. ^ Goodcomics