Isaac Hayes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För läkaren och polarforskaren, se Isaac Israel Hayes
Isaac Hayes
Isaac hayes 1973.jpg
Födelsenamn Isaac Lee Hayes, Jr.
Född 20 augusti 1942
Covington, Tennessee, USA
Död 10 augusti 2008 (65 år)
Memphis, Tennessee, USA
Bakgrund USA
Genre(r) Soul, jazz, funk, disco
Roll Musiker, sångare, låtskrivare, musikproducent, skådespelare
Instrument Sång, klaviaturinstrument, trombon, saxofon
År som aktiv 1962–2008
Skivbolag Stax Records, ABC Records, Columbia, Point Blank Records
Artistsamarbeten David Porter, Booker T. & the M.G.'s, The Bar-Kays

Isaac Lee Hayes Jr., född 20 augusti 1942 i Covington, Tennessee, död 10 augusti 2008 i Memphis, Tennessee,[1] var en amerikansk soulsångare, kompositör, arrangör, studiomusiker och skådespelare. Hayes kom som sessionmusiker till Stax Records i Memphis men kom att etablera sig som en av bolagets främsta orkesterarrangörer. Hans förmåga att kombinera skimrande orkesterar med funkiga, drivande rytmfigurer skulle bli ett av hans egna främsta kännetecken och när han fick tillfälle att skivdenbutera med den snabbt inspelade Presenting Isaac Hayes väckte skivan genast viss uppmärksamhet. Nästa LP, Hot Buttered Soul (1969) innehöll två sånger som kom att definiera hans sound: en långsam, intensivt sensuell tolkning av Burt Bacharachs "Walk On By" och en 18 minuter lång tagning av "By The Time I Get To Phoenix" där Hayes fyllde ut flera minuter med en berättad monolog av sångens rollfigur och sedan byggde upp numret till en dundrande suggestiv klimax - en teknik som han skulle återvända till i många senare sånger. Hayes karriär pekade rakt uppåt och 1971 års "Black Moses" och soundtracket till filmen "Mitt namn är Shaft" gjorde honom till en av de största svarta musikstjärnorna och - liksom James Brown - både en sexsymbol och en ikon för svart framgång. Med ledmotivet till "Mitt namn är Shaft" vann han en Oscar för bästa sång 1971; Hayes var den förste svarte amerikan som fått en Oscar i den kategorin och den atmosfärtäta låten har blivit en klassiker som fått stå modell för otaliga senare soundtrack till agent/polisfilmer och tv-serier.

Hayes själv var sedan 60-talet starkt engagerad i den svarta medborgarrättskampen och även om hans musik inte var uttalat politisk var han medveten om sin status och de prövande förhållanden som många svarta levde under ("Soulsville" på Shaft-soundtracket och nyinspelad på "Branded" 1995 är en av flera sånger som kommenterar ghettots misär).

Efter mitten av 70-talet vände karriären neråt p g a trassliga affärer, dyrbara turnéer och konkurrens från exempelvis Bee Gees och Barry White, och mot slutet av årtiondet gick Hayes i personlig konkurs. Han fortsatte att ge ut musik och hans gamla album väckte stort intresse inom hiphopen. 1995 gjorde han en framgångsrik comeback med "Branded" där han tolkar en del tidigare sånger i nya versioner, gör nya sånger och covers av Sting och Lovin' Spoonful. Chuck D från Public Enemy gästrappar på ett spår. Den franska sångerskan Axelle Red besökte Stax i Memphis under inspelningen, gjorde en egen version av titelspåret för sitt album A Tatons (där Hayes också medverkar) och gjorde låten live tillsammans med Hayes.

Isaac Hayes invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2002. [2]

Den 10 augusti 2008 hittades Hayes död i sitt hem i Memphis.

South Park och scientologi[redigera | redigera wikitext]

För en yngre publik var Isaac Hayes kanske mest känd som rösten till Chef i TV-serien South Park, en roll han gjorde sedan starten 1997 men avsade sig 2006 då han ansåg att serien gått för långt i sin satir över religiösa frågor[3]. Skaparna av South Park å sin sida påstår att det beror på att de nyligen gjorde ett avsnitt om scientologi, eftersom Isaac Hayes var medlem i scientologerna, och att serien inte varit mildare i sin satir av andra religioner vid tidigare tillfällen. 1995 tilldelades Hayes International Association of Scientologists "Freedom Medal".[4]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album i eget namn, ej samlingar:

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Magnus Eriksson (10 augusti 2008). ”Soulsångaren Isaac Hayes död”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1547053.svd. Läst 15 oktober 2008. 
  2. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Isaac Hayes
  3. ^ Isaac Hayes hoppar av ”South Park”Aftonbladet 13 mars 2006
  4. ^ Guaranteeing Scientology moves into eternity, broschyr från International Association of Scientologists, 2004, s. 73