Disco

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Disco (olika betydelser).
Disco
Stilursprung Funk, psykedelisk musik,[1][2][3] Latinamerikansk musik (speciellt salsa),[4][5] poprock
Kulturella ursprung Sent 1960-tal till tidigt 1970-tal, USA
Typiska instrument Keyboard, trummor, trummaskin, synthesizer, fiol, elgitarr, elbas, piano, slagverk
Genrer som skapats ur denna genre EDM, hi-NRG, house, postdisco, hiphop, new wave, garage, nudisco, syntpop, freestyle
Subgenrer Italodisco, Eurodisco space disco, disco polo, nudisco
Fusionsgenrer Disco-punk, discohouse
Relaterade ämnen
Diskotek

Disco är en kultur och en musikgenre som startades och utvecklades under 1970-talet i USA. Stilen har sitt ursprung i afroamerikanska kretser i New York och Philadelphia, bland annat kring gaykulturen. Genrens popularitet nådde sin kulmen under mitten till slutet av 1970-talet och har sedan dess spelat en viktig roll i utvecklingen av andra stilar, däribland modern dansmusik som house och hiphop. Ordet disco kommer från franskans discothèque.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga discokulturen växte fram på New Yorks gayklubbar under 1960-talets sista år. Musiken som spelades var soul, funk och latinamerikansk musik. I takt med att kulturen växte uppstod även discomusiken som en egen genre. 1975 brukar räknas som det år då discomusiken fick sitt kommersiella genombrott och musiken hade sin kommersiella storhetstid 1976-1979.

Den stora dansfilmen med John Travolta, Saturday Night Fever, kom 1977 och introducerade en lättsmält bild av discokulturen till en masspublik, med Bee Gees låtar från albumet med samma namn som filmen briljerade.

Under sommaren 1979 skedde flera bakslag för disco som musikstil med den framväxande "Disco Sucks"-rörelsen bland rock-fans och rock-radiostationer i USA. Det hela kulminerade med evenemanget "Disco Demolition Night" 12 juli 1979 i Chicago där en anti-disco-demonstration urartade i upplopp. Från att under våren ha dominerat de amerikanska topplistorna blev disco som begrepp kommersiellt dött hösten 1979.[6]

Musikstilen fick ett uppsving i slutet av 1990-talet, då en våg av retro från 1970-talet vällde fram, och nya låtar med det klassiska disco-soundet hamnade på topplistorna, såsom Jamiroquais Cosmic Girl, Pet Shop Boys New York City Boy och Sophie Ellis Bextors Murder on the Dancefloor.

Discons vidareutveckling till nya genrer[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet växte hiphopen upp som en feströrelse där de rappade till just discomusik-bakgrunder. Den första hip-hoplåten som tog sig in på den amerikanska Billboardlistan var Sugar Hill Gangs Rappers Delight 1979, vilken använde bakgrunden till discolåten Good Times av gruppen Chic.

Under 1980-talet tog discomusiken ny form och blev mer synthbaserad. På klubbar i Chicago växte housemusiken fram, med grunden i soul och disco, men med ett sound som inspirerades av synthesizerbaserad musik från Europa. Några av Chicagos housepionjärer var även med under discons födelse, exempelvis Frankie Knuckles, som var DJ tillsammans med Larry Levan på den inflytelserika New York-klubben The Continental Baths. Samtidigt utvecklades i Europa - framför allt Italien och Nederländerna/Belgien - en elektronisk festmusik med stora influenser från såväl amerikansk som europeisk disco musikstilen Italodisco.

Under senare delen av 1980-talet utvecklades ur den samtida elektroniska popen det så kallade eurosoundet (ibland även kallat just Eurodisco) med artister och grupper som Modern Talking och Fancy. Under 1990-talet utvecklades sedan Eurodance, med artister och grupper som Pandora, E-Type, Gina G och Haddaway. Artister som Kylie Minogue, Samantha Fox, Bananarama, Rick Astley och Lili & Susie framförde under 1980-talet så kallad "kommersiell" pop med influenser av disco.

Under 1990-talet och 2000-talet återgick många housemusiker till 1970-talets disco och samplade klassiska discolåtar i sin musik, till exempel:

Denna discobaserade house har även influerat popen, bland annat Alcazar och Kylie Minogue.

Disco i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det producerades aldrig speciellt mycket disco i Sverige. Musikrörelsen (proggen) hade initiativet inom musiklivet i Sverige, och discons välproducerade musik med till synes ytliga texter om kärlek i stället för politik stod enligt många för allt som ansågs vara "kommersiellt" och "dåligt". De få exempel av svenskproducerad disco som ändå spelats in är bland annat popgruppen ABBA, vars melodier Dancing Queen från 1976 samt Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight), Voulez-Vous och Angeleyes alla tre från 1979, är deras mest discobetonade verk. Även Bengt Palmers, Tomas Ledin och Björn Skifs gjorde några mer eller mindre seriösa försök i genren, liksom elektronmusikartisten Ralph Lundsten och hans album Discophrenia från 1978.

Utöver det fanns det enstaka dansband (framför allt Sten & Stanley) som spelade discocovers och en och annan egenproducerad melodi åt discohållet. Detta var ett mindre framgångsrikt försök av dansbandsgenren att möta konkurrensen från discogenren då det i båda fallen handlade om dansmusik. Discon fick nämligen dansbandsgenren att minska i popularitet, och det var först då discogenren började tappa i popularitet mot slutet av 1980-talet som dansbanden återigen kunde skörda stora framgångar, vilket man kom att göra under den kommande tioårsperioden.

Discons ytligt sett enkla uppbyggnad och stora popularitet lockade en del lycksökare (på samma sätt som rap kom att göra 10 år senare), och det finns ett antal novelty-inspelningar med sportstjärnor liksom dagssländor från Stockholms kändisvärld.

Kända artister och grupper inom disco[redigera | redigera wikitext]

Många av artisterna och grupperna hade tidigare haft annan musik på sin repertoar, men "hakade på" discotrenden under åren då populariteten kulminerade, många för att överge den då populariteten började dala.

Tidiga discolåtar och låtar som influerade discomusiken[redigera | redigera wikitext]

Discohits[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (2000) Last Night a DJ Saved My Life, ISBN 978-0-8021-3688-6, s. 127: "Its [disco] music grew as much out of the psychedelic experiments ... as from ... Philadelphia orchestrations"
  2. ^ (2008) The Pirate's Dilemma: How Youth Culture is Reinventing Capitalism, ISBN 978-1-4165-3218-7, s. 140: "Disco, which emerged from the psychedelic haze of flower power infused with R&B and social progress that was being cooked up at the Loft ..."
  3. ^ Disco Double Take av The Village Voice: "And the scene's combination of overwhelming sound, trippy lighting, and hallucinogens was indebted to the late-60s psychedelic culture". Läst 29 november 2008.
  4. ^ Disco: Encyclopedia II - Disco - Origins. Experiencefestival.com. Läst 29 november 2008.
  5. ^ (2001) American Studies in a Moment of Danger, ISBN 978-0-8166-3948-9, s. 145: "It has become general knowledge by now that the fusion of Latin rhythms, Anglo-Caribbean instrumentation, North American black "soul" vocals, and Euro-American melodies gave rise to the disco music".
  6. ^ Sclafani, Tony (10 juli 2009). ”When ‘Disco Sucks!’ echoed around the world” (på engelska). http://www.today.com/id/31832616/site/todayshow/ns/today-entertainment/t/when-disco-sucks-echoed-around-world/#.URj6F_LR_5w. Läst 11 februari 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]