Religion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Religion
Världreligionerna symboler


För skolämnet, se religionskunskap.
Världsreligionernas geografiska utbredning. Icke-religiösa dominerar i många områden men visas inte på kartan.
Världsreligionernas fördelning per land.
De huvudsakliga religiösa grupperna som andelar av världens befolkning år 2005 enligt Encyclopaedia Britannica.
Människors anslutande till de huvudsakliga religiösa grupperna kan summeras så här:
Abrahamitiska religioner: 53.5%, Indiska relgioner: 19.7%, Icke-religiösa: 14.3%, Östasiatiska religioner: 6.5%, Naturreligioner: 4.0%, Nya religiösa rörelser: 2.0%.

Religion är tro som grundar sig på föreställningen om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen. Gudarna ses ofta som skapare och som höjda över det jordiska. Religion kan även röra sig om motsvarande föreställningar om en högsta andlig verklighet eller yttersta sanning, med eller utan gudar. Andetro, förfäderstro och övertygelsen om en magisk verklighet är också uttryck för religion. Religioner förutsätter ofta existensen av en själ som lever vidare efter kroppens död.

Symbolik, myter, riter och traditioner hör till religionens kännemärken. Ytterligare en kort definition är att "religion är varje specifik tro när det gäller det övernaturliga, något som vanligen omfattar ritualer, en etisk kod, en livsfilosofi och en världsbild."[1] Religioner kan ses som olika svar på frågor om livets mening och mål och om moraliska krav och plikter mot medmänniskorna.[2] Som synonymer till ordet religion förekommer bland annat gudstro, tro, trosuppfattning, människans förhållande till högre makt, gudsdyrkan, gudsförhållande, gudalära, troslära, lära, samt kyrka, trossamfund, trosbekännelse, konfession, kult, system av riter.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet har sitt ursprung i latinets religio, "gudsdyrkan", "gudsfruktan", "respekt för det heliga"; och har en omdiskuterad historia.[3] Betydelsen såsom en form av trossystem finns belagd från 1300-talet. I sin nuvarande betydelse infördes ordet i de moderna kulturspråken på 1500-talet av humanisterna och användes bland annat av reformatorn Martin Luther. På svenska finns ordet belagt från 1539.

Definition genom beskrivning av religionens olika funktioner[redigera | redigera wikitext]

Religioner har förmodligen ursprungligen uppstått för att människan skulle kunna hantera liv och död, för att förklara förlopp och fenomen där en direkt kausalitet eller förklaring var svår att förstå, och för sociala problem med samarbete och kontroll i grupper. Mot bakgrund av en begränsad kunskap om världen framstår många händelseförlopp som magiska. Psykologisk forskning visar även att hjärnan tenderar att se aktiva agenter bakom händelseförlopp i naturen och därmed tillskriva "syften" eller bakomliggande "viljor" till naturliga processer. Dessa syften och viljor utvecklas därefter till inneboende "andar", som därefter blir till "gudar" som i sin tur kan konsolideras i enda gud eller högre makt. Det är också möjligt att gudar eller högre makter faktiskt existerar och att fenomenet religion är ett uttryck för relationen mellan människan och det gudomliga. Den enda art eller underart förutom den moderna människan, Homo sapiens sapiens, som anses ha haft någon form av religiös tro är den för cirka 30.000 år sedan utdöda Neandertalmänniskan – detta eftersom det påvisats att de begravde sina döda under någon slags rituella former.[4] Nutidens religioner är mycket sammansatta och komplexa som en följd av att de fått alltfler uppgifter genom kulturell evolution. Det är därför möjligt att definiera begreppet religion genom att lista de olika funktionerna:

Riter, myter och traditioner (dop, bröllop, begravningar, gudstjänster, heliga skrifter) är religionens yttre uttrycksformer

  • för att skapa en samhörighetskänsla inom gruppen, något som ger den enskilde troende en känsla av hemvist bland såväl sina nuvarande trosfränder som bland de som tidigare upprätthållit traditionen
  • för att om och om igen påminna om tron och det transcendenta
  • för att föra kunskapen vidare från generation till generation
  • för att symboliskt beskriva en antagen övernaturlig verklighet, andar eller gudar
  • för att i likhet med konsten ge oss tilltalande föreställningar

Skapelseberättelser eller ultimata förklaringar

  • för att svara på metafysiska frågor om vad som händer efter döden, varifrån världen och människorna kommer och så vidare

Moraliska och/eller etiska system – en grundval av moraliska och etiska värderingar finns i alla stora religioner:

  • moralen är inte religiös till sitt ursprung utan härrör från att evolutionen gynnat dem som inte skadar varandra
  • prosociala värderingar såsom reciprocitet, empati och kärlek, goda gärningar och avståndstagande från onda gärningar
  • förbud mot antisociala värderingar såsom att våld, stöld liksom mot systemhotande, revolutionära värderingar
  • reglerna har sitt upphov i att ge trygghet och även lycka till folkflertalet och religionens normer kan användas för att skapa stabilitet och lugn i ett samhälle
  • etik och moral gynnar även individen enligt flertalet religioner (positiv karma, belöningar efter kroppens död), medan onda gärningar resulterar i straff (andlig död, helvetet, återfödelse)

Tröst, omsorg och omhändertagande – till religionens uppgifter hör att

  • trösta, stilla oro, minska rädsla inför exempelvis döden
  • erbjuda verktyg som bön, botgöring, meditation, andliga sammankomster etc, som tröstar, lugnar och minskar rädsla
  • tillhandahålla "själasörjare" som undervisar, tröstar, utför riter, svarar för det heliga vid bröllop och begravningar med mera
  • tillhandahålla en gemenskap som hjälper mot ensamhet

Ge andliga och gudomliga upplevelser

  • i många religioner koncentreras andligheten kring en eller flera gudar eller sådant som är uttryck för dessa
  • andra religioner, som buddhismen och daoismen, har andra mål än gudar som det heligaste att sträva mot
  • tillhandahålla en väg (oftast genom mystiken) som underlättar sökandet efter det gudomliga eller heligaste inom oss och därmed ett närmande till en gud eller till det transcendenta

Historik[redigera | redigera wikitext]

Betydelsen av religion i världen. Mörkast röd = de mest religiösa, ljusast röd = de minst religiösa. Grått = data saknas.

Religionen är lika gammal som mänsklighetens historia och religiösa föremål, som statyetter av modersgudinnor, tillhör de äldsta som har hittats. Så sent som i början av 1990-talet drog flera religionsforskare paralleller mellan civilisationens utveckling och en utveckling av religionerna, som, för överblickens skull [5], kategoriserades i tre huvudtyper: primitiv religion i jägar- och fiskarsamhällen samt i samhällen med enkel boskapsskötsel och enkelt jordbruk), stadreligion som ett resultat av att stadsstaterna växte fram (ursprungligen längs floder som Eufrat/Tigris, Nilen, Indus, Gula floden), senare i främst Medelhavsområdet) och individualreligion. Med individualreligion avsågs religioner som direkt fokuserar på den enskilde individens "frälsning".

Naturfolk i modern tid har lärt oss en del om hur religionen kan ha utvecklats från Schamanism och religiösa system uppbyggda kring förfädernas andar. Mer konkreta kunskaper om uråldriga religioner hänger samman med uppfinnandet av skrivkonsten i Mesopotamien och Egypten. Sumererna i södra Mesopotamien uppfann kilskriften 34003100 f.Kr. och egyptierna strax därefter hieroglyferna, och dessa gamla texter berättar utförligt om religioner och om hur dessa utövades och utvecklades. Dessa religioner var polyteistiska, med något enstaka undantag.

Religionerna tillhörde länge en stam, en stad eller ett folk – alla med sina egna gudar. De stora monoteistiska världsreligionerna Judendom, Kristendom, Islam och Bahá'í har alla sitt ursprung i den monolatristiska tro som utvecklades av de hebréer som under ledning av Moses sägs ha lämnat eller flytt Egypten omkring 14001200 f.Kr. Israel eller Palestina ses också som ett heligt land av dessa fyra världsreligioner, som dessutom har klart angivna religionsgrundare i Moses, Jesus, Muhammed och Bahá'u'lláh. Dessa religioner räknar sig själva som härstammande från den mytologiska personen Abraham, och religionerna brukar därför även kallas för abrahamitiska religioner.

Zarathustra skapade tidigt i Persien en religion som grekerna sedan benämnde zoroastrism, och som får anses vara monoteistisk. Zoroastrismen och andra religiösa föreställningar i Persien utövade ett stort inflytande på judarnas, sedan Kyros erövrat Babylon 539 f.Kr och befriat den elit från Jerusalem som babylonierna tvångsförflyttat dit. Judarna, som tidigare inte haft föreställningar om själen och himmel respektive helvete efter döden, fick nu det. Indiska läror kom också till Medelhavsområdet via Persien. Efter Alexander den stores erövringar på 300-talet f.Kr. kom även hellenismen att påverka judisk tro, liksom nyplatonism hade stor betydelse för den kristna trons uppfattningar om Gud och livet efter detta.

I Indien utvecklades ur brahmanismen på 500-talet f. kr. hinduismen, som har vissa monoteistiska riktningar men till övervägande delen polyteistiska, och som en reaktion mot brahmanismens stränga askeskrav, buddhismen och jainismen – två religioner i vilka gudsföreställningar spelar en underordnad betydelse.

Religion och vetenskap[redigera | redigera wikitext]

Andel icke-troende individer i världen. Mörkare = större andel icke-troende. Grått = data saknas.

Några tidiga trossystem som grundade sig på empirism, logik och koherens etablerades i det antika Grekland. Dessa filosofier saknade gudar, andar och andra övernaturliga element. Det friare, logiskt grundade och icke-doktrinära kunskapssökandet resulterade i en mycket stark kunskapsutveckling på förhållandevis kort tid.

Nybildade eller expanderande religioner kan ibland medföra att vetenskap, kultur och bildning ökar i spridning. Enligt en uppfattning hände detta under islams expansion de första århundradena efter Muhammed. I öster samlade muslimska tänkare och filosofer in stora mängder vetenskaplig eller filosofisk litteratur i takt med islams expansion och erövringar. På ett liknande sätt har västerländsk kultur, teknologi och vetenskap spridits när kristendomen har bredit ut sig över världen, till följd av migration, erövringar och mission.

Under medeltiden växte universitetsväsendet i Västeuropa fram. Framväxten var starkt kopplad till den katolska kyrkan och den kristna trons spridning norrut. Teologi och filosofi var de mest centrala ämnena. En viktig del av studierna var att formulera den kristna tron med hjälp av den antika filosofins (främst Platons och senare Aristoteles) terminologi. Arbetet kom i många fall kom att medföra en starkt konservativ vetenskapssyn. Kyrkans stora politiska inflytande medförde normer av trosmässig likriktning. Vissa antika uppfattningar om exempelvis fysikaliska förhållanden gjordes till en del av den kristna trosläran, medan rön som stred mot kristna urkunder blev blasfemiska. Detta fick till följd att nya vetenskapliga rön motarbetades och vetenskapsmän som Galileo Galilei och Nicolaus Copernicus motarbetades och trakasserades då deras forskningsresultat avvek från den av kyrkan då sanktionerade världsbilden.

Socinianismen var en kristologisk lära utvecklad av bl.a. italienaren Fausto Sozzini (1539-1604). Han menade att Bibelns innehåll måste underkastas förnuftet. Socinianismen förkastade treenighetsläran eftersom Jesus enligt sunt förnuft måste ha varit en människa. Det mest centrala för kristendomen är Jesus död på korset och hans uppståndelse. Om Jesus hade varit Gud eller en sida hos Gud skulle han inte ha bevisat någonting alls, då en Gud varken kan dödas, lida eller plågas av fasansfulla smärtor. Sozzini menade att Jesus därför helt och hållet måste ha varit en människa.

Under 1600- och 1700-talen fick den empiriska metoden genomslag bland Europas lärda och man började finna svar på allt fler frågor utan att behöva tillgripa övernaturliga förklaringar. Religionens status började därigenom småningom att urholkas, inte minst genom 1700-talets upplysningsrörelse. Många religioner som tillkommit sedan dess – som exempelvis bahá'í-tron – anser att religion och vetenskap måste samverka och utvecklas parallellt för att samhället ska kunna utvecklas på ett harmoniskt sätt.[6], [7]. I andra fall – särskilt i kristna kretsar i USA – förklarade religiösa företrädare "krig" mot vetenskapsmän som Charles Darwin liksom mot Gregor Mendels upptäckter, när dennes rön återupptäcktes i början av 1900-talet. Organisationer som Christian Science uppstod i USA i slutet av 1800-talet, som ett försök att bekämpa de vetenskaper och vetenskapliga rön som man uppfattade som stridande mot Bibeln och den kristna trosläran.

På ett liknande sätt har konservativa uppfattningar inom islam bidragit till att den muslimska världen tillhör världens minst vetenskapsorienterade områden och omfattar en av världens minst utbildade befolkningar. I Afrika ställer traditionell tro på voodoo, magi och shamaner till problem med spridandet av modern kunskap, inte minst om medicin. Även asiatiska världsreligioner har resulterat i liknande perioder av kunskapsmässig och filosofisk stagnation. För Kinas del har många bedömare pekat på taoismen och i Japan stärkte shinto de konservativa och isolationistiska föreställningar som rådde före Meiji-restaurationen.

Uppfattningen om den egna överlägsenheten[redigera | redigera wikitext]

Religioner tenderar att beskriva den egna tron som en självklar och nödvändig syn på världen. I förhållande till andra uppfattningar och utomstående grupper framhåller religiösa skrifter ofta den egna gruppen som överlägsen alla andra. Det är först från och med 1500-talet som de kristna européerna kunde föreställa sig att det fanns flera religioner vid sidan av den kristna.[källa behövs] Tidigare kallade de kristna sin tro och för den "sanna religionen" och resten av världens trosuppfattningar tillhörde hedendomen. De kristna korstågen som startade på 1000-talet hade som syfte att återerövra landområden som tidigare varit kristna från "hedningarna", de muslimska erövrarna. Begrepp som muslim har slagit igenom i väst så sent som efter 1950-talet, då man började överge beteckningen "muhammedaner". Under medeltiden hade ordet religion en inskränkt användning i betydelsen munkregel och munkliv. Synsättet att andra än kristna var hedningar fick förödande konsekvenser för indianerna i Syd- och Mellanamerika, då spanska äventyrare med präster i släptåg plundrade amerikanska kulturer och utrotade hela indianfolk.[källa behövs] Nordeuropéernas härjningar i Nordamerika hade lika katastrofala konsekvenser för de "hedningar" som levde där. På ett liknande sätt har islamiska erövringar präglats av omfattande dödande och förföljelser, ett exempel är invasionerna av Indien. Icke-muslimer som erövrats har ofta tvingats till tre val, att konvertera till islam, att leva som dhimmi (andra klassens medborgare) eller att dödas. Under andra världskriget använde japanerna shinto som en motivation för egen överlägsenhet och rätt att erövra andra länder. Även naturreligioner har präglats av våldsutövning som grundats i föreställningar om egen överlägsenhet. Ett exempel är stammar som har praktiserat kannibalism med motivet att en krigare som äter sin fiende övertar dennes ande och bevisar sin egen styrka.

Gudar och gudsbegrepp[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gudar

Centralt i de flesta större religioner är tron på en eller flera gudar eller högre makter. Undantag till detta är buddhismen, där Läran (det vill säga Buddhas lära om de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen som ska leda till ett mer tillfredsställande liv och på lång sikt, efter många liv, Nirvana) utgör den andliga kärnan. Renodlad buddhism erkänner inte något övernaturligt väsen, men det är inte ovanligt i östra Asien där buddhismen är mest utbredd att människor är anhängare av flera religioner och därmed involverar en eller flera gudar i sin tro. Många buddhister praktiserar religiösa ritualer som är konsistenta med tro på en gud. Taoism och jainism håller inte heller en gud som det heligaste i sina respektive trosuppfattningar.

Polyteism[redigera | redigera wikitext]

Gudar i den polyteistiska egyptiska religionen.
Huvudartikel: Polyteism

Kännetecknande för de forntida religioner som uppstod i Mellanöstern och Medelhavsområdet, är polyteism och antropomorfa gudar, det vill säga att gudarna var mer eller mindre människoliknande. Föreställningarna om dessa gudar har bevarats litterärt i epos som Iliaden och konstnärligt i form av gravmålningar och statyer samt polemiskt skildrade i judiska och kristna skrifter. I de egyptiska, indianska, indiska och grekiska religionerna förekom dessutom djurgudar och djurliknande gudar, som Pan och Ganesha. I polyteistiska religioner har gudar olika verksamhetsfält som motsvarar världsliga förhållanden, som årstidernas växlingar, viktiga grödor som majs, mänskliga relationer, med mera. Dessa gudar har ofta en hierarkisk ordning, där en världsskapande gud är främst, eller likställd en världsförstörande gud. Den germanska eller nordiska religionen asatro är ett annat exempel på ett polyteistiskt religiöst system.

De grekiska religionen präglades även av dyrkan av heroer, som var människor med övernaturliga styrkor, och som intog en mellanställning mellan gudar och människor.

I bland annat indianska, afrikanska och ostasiatiska religioner förekommer en tro på andar som saknar känd motsvarighet i de kulturer som nämns ovan. Det abstrakta gudsbegreppet som förekommer inom nyandliga rörelser är ett resultat av att de sammanfört tankegods från buddhismen och västerländska religioner. Historiskt har detta en motsvarighet i den hinduistiska panteism som västerlandet kom i kontakt med under hellenismen.

Utbrett över världen är även förfädersdyrkan, något som fortfarande lever kvar i bland annat Japan, liksom dyrkan av landets ledare. Kejsar Augustus lät utropa sig själv till gud (divus); en härskarsyn som förekom även i Egypten.

Monoteism[redigera | redigera wikitext]

Den kristne monoteistiske Guden i konstnären Michelangelos tolkning.
Huvudartikel: Monoteism

Monoteism är känd från bland annat zoroastrianism samt från judendomen och de religioner som utsprungit ur den; de abrahamitiska religionerna. Gudsbegreppet i dessa religioner är likaledes antropomorft: människan är skapad till gudens avbild, vilket omvänt ger att den ende omnipotenta guden är lik människan. Även den abrahamitiske gudens änglar är i fysiskt hänseende människoliknande.

Deism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Deism

Deism är, i motsats till teism, tron på att den högre makten är avlägsen och onåbar och inte ingriper i världsliga angelägenheter. Pandeism är en kombination av deism och panteism.

Ateism[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ateism

Ateism (ickegudstro) betecknar uppfattningar som saknar tro på att gudar och andra övernaturliga väsen existerar. Ateism innefattar ofta, men inte nödvändigtvis, ett aktivt avståndstagande från religiös tro och kult, vilka betraktas som vidskepelse. Ateism kan också vara en beskrivande term för ett religiöst eller filosofiskt system, som saknar egentlig gudsföreställning, exempelvis vissa former av Buddhism.

Agnosticismen utesluter inte möjligheten av att mycket mäktiga väsen kan existera, men menar att det till dags dato saknas såväl behov av dem som bevis för deras förekomst.

Se vidare:

Likheter och skillnader[redigera | redigera wikitext]

Typologi över religioner enligt syn på gudens form och eventuell återfödelse.

Det som förenar alla religioner är tron på gudar, andar, högre makter, transcendens eller andra övernaturliga fenomen. Utöver detta finns en rad aspekter som förenar de flesta religioner. Kärleksbudet eller den gyllene regeln återkommer i flera stora religioner. Världen innehåller flera tusen olika dokumenterade religioner. Det finns många skillnader mellan dessa, även på helt centrala punkter:

  • Antalet gudar varierar kraftigt: mellan en (monoteism) och tusentals (vissa naturreligioner)
  • Förekomsten av skapelsemyt varierar
  • Guden eller gudarnas förhållande till världen varierar: inom vissa religioner har guden eller gudarna bara skapat världen och därefter dragit sig tillbaka, inom andra betraktar gudarna världen utan att ingripa, inom vissa styr gudarna alla skeden i världen
  • Förekomst av en ond gudom eller representant för onda krafter förekommer i många religioner, ett exempel är djävulen

Två viktiga skiljelinjer handlar om återfödelse/reinkarnation finns eller inte finns, liksom om religionen omfattar föreställningen att Gud eller gudarna kan inkarnera sig i mänsklig gestalt eller inte. På så vis kan religionerna översiktligt indelas i fyra typer, som i fyrfältstabellen nedan.

Islam och Bahá'í accepterar varken återfödelse eller tanken att Gud skulle kunna vandra omkring som människa på jorden, och kan enkelt placeras i ruta D i tabellen. Även judendomen hör hemma i ruta D, även om viss judisk mystik faktiskt räknar med reinkarnation och således hör hemma i kategori B. Enligt de trinitariska inriktningarna inom kristendomen har Gud verkat på jorden i ett fall (Jesus), och religionen hör därför hemma i ruta C. Hinduismen räknar med reinkarnation och många av gudarna har verkat på jorden i mänsklig gestalt. Hinduismen hör därför hemma i ruta A. Buddhismen kan också placeras i ruta A, eftersom de grenar av religionen som accepterar att det kan finnas gudar menar att dessa måste återfödas som människor, innan de kan uppnå buddhastadiet och Nirvana. Om Nirvana betraktas som buddhismens motsvarighet till de monoteistiska religionernas obeskrivbara gud, så hör buddhismen hemma i ruta B. Uppgåendet i Nirvana och förening med Gud skulle i så fall vara jämförbara tillstånd av obeskrivlig lycka och oändlig frid som troende strävar efter. Nirvana är visserligen ett tillstånd, men som strävan efter insikt och kan därför inte jämförs med Gud i detta och än mindre i andra avseenden.

Religioner[redigera | redigera wikitext]

Uppskattat antal anhängare till världsreligionerna[8]:[ifrågasatt uppgift]
Kristendom 2 135 784 198
Islam 1 623 348 484
Hinduism 870 047 346
Kinesisk folktro 404 922 244
Buddhism 378 809 103
Etniska religioner 256 340 652
Nya religioner 108 131 713
Sikhism 25 373 879
Judendom 15 145 702
Spiritism 13 030 538

Världsreligioner[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Världsreligion

Såsom världsreligioner definieras vanligtvis religioner som är organiserade inbördes och/eller har ett större antal anhängare. Ibland sammanför man vissa religioner statistiskt i en eller någon enstaka, ofta geografiskt definierad, grupp, trots den stora mångfald som ofta råder inom sådana grupper (till exempel inom hinduism och de så kallade naturreligionerna eller traditionella religionerna).

Adherents.com, enligt egen utsago den näst största religionssajten på Internet och religiöst och politiskt obunden, har bland annat satt upp följande tre krav för att dra en gräns mellan religioner och världsreligioner:

  • Storlek - åtminstone 500.000 troende.
  • Spridning - en stor andel av de troende ska bo och utöva religionen i mer än ett land eller en begränsad region av världen.
  • Autonomi - religionen är klart oberoende av och åtskild från en bredare (moder)religion.[9]

Antika religioner[redigera | redigera wikitext]

Några äldre religioner som av olika skäl dött ut är fortfarande viktiga för förståelsen historien och av äldre kulturer. Vissa av dessa har i modern tid återuppväckts och fått modern form:

Naturreligioner[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Naturreligion

Många religioner är små och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Då dessa inte innefattar samma stora organisation som de så kallade världsreligionerna har de tidigare ibland kallats primitiva. Nu benämner man dem ofta naturreligioner. Bland dessa kan man urskilja vissa grupper, såsom animism och schamanism. De så kallade naturreligionerna är vanliga i Afrika (afrikanska religioner), Amerika (indianska religioner) och runt polcirkeln inklusive Sibirien (cirkumpolära religioner, däribland finsk-ugriska religioner (innefattande samisk religion) och turkisk schamanism).

Antal länder världsreligionerna är utbredda i.[10]
1. Kristendom 254
2. Islam 247
3. Bahá'í 205
4. Judendom 125
5. Hinduism 88
6. Buddhism 86

Nyandlighet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nyandlighet

Nyare religioner som uppkommit under 1900-talet kallas ofta "nyandliga rörelser" eller "nyandlighet". Exempel på sådana är andliga fenomen inom New Age, kvasireligiösa rörelser som scientologi och nyreligioner som Wicca, Cao Dai, Hoa hao och Omoto.


Studiet av religion[redigera | redigera wikitext]

Studiet av religion räknas som teologi eller religionsvetenskap. Begreppen är närliggande, men religionsvetenskapen brukar göra anspråk på ett mer vetenskapligt perspektiv. [källa behövs]


I allmän skola finns undervisning i religionskunskap.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ontario Consultants on Religious Tolerance (2007, 2008, 2009), webbportalen Religious Tolerance, artikeln Definitions of the word "religion". (None are totally satisfying)
  2. ^ NE: Religion
  3. ^ Enligt Cicero från relegare, "gå igenom en gång till, läsa om". Andra förknippar dess ursprung med "förpliktelse" via religare, "att binda fast", "förbinda (sig)", av ligare, "binda", av legere, "hopplocka", "samla". Se Online Etymology Dictionary: Religion.
  4. ^ Man kan inte utesluta att även homo erectus – en underart som spred sig över hela jorden och som fortfarande fanns kvar när de första moderna människorna (homo sapiens) framträdde – hade någon form av andliga föreställningar.
  5. ^ Hvidfeldt, 1994, ss 9-10)
  6. ^ 'Abdu'l-Bahá Abbas (1911) 'Abdu'l-Bahá in London, s 10. Manus senare sammanställt av Universella rättvisans hus.Ocean Research Library.Bahá'í-education.org. [1]
  7. ^ Hofman, D. (1977)Civilisationens Förnyelse, ss 61-63. Sollentuna: Bahá'í-förlaget AB
  8. ^ Ash, R: "Alltings Tio-i-topp 2008.", sidan 68. Globe Förlaget, 2007
  9. ^ Adherents.com: Parameters of this List
  10. ^ Källa: 1992 Encyclopaedia Britannica Book of the Year och World Christian Encyclopedia, där 500 forskare, demografer och statistiker sammanställde den första statistiken över troende över hela världen.

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armstrong, K. (1995) Historien om Gud. Stockholm: Forum.
  • Bornstein, A.C. (1988) Dalai Lama och den buddhistiska vägen. Täby: Larsons Förlag.
  • Brunton, P. (1991) The Secret Path. York Beach: Samuel Weiser.
  • Davies, P. (1990) Den kosmiska planen. Stockholm: Prisma.
  • Davies, P. (1994) I huvudet på Gud. Stockholm: Prisma.
  • Eidlitz, W. (1976) Guds Lek. Stockholm: Natur och Kultur
  • Einhorn, S. (1998) En dold Gud. Stockholm: Bokförlaget Forum.
  • Einstein, A. (1934) Min världsbild. Stockholm: Bonniers Förlag.
  • Ewald, Stefan (huvudred) (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. ISBN 91-37-11539-1. Efter Enzyklopädie der Religionen (1990).
  • Geels, A. & Wikström, O. (1996) Den religiösa människan. Lund: Plus Ultra.
  • Hawking, S. (1994) Kosmos. En kort historik. Stockholm: Prisma.
  • Hawking, S. (1995) Svarta hål och universums framtid. Stockholm: Prisma.
  • Hvidfeldt, A. (1994) Religion. Myter och ritualer. Stockholm: Bokförlaget Forum.
  • James, W. (1974) Den religiösa erfarenheten i dess skilda former. Lund: Studentlitteratur.
  • Jensen, T, Rothstein, M. & Sørensen, J. (red) (1996) Religionshistoria. Nora: Nya Doxa.
  • Kulanda (1998) En vägledning till buddhismen. Stockholm: Svenska Förlaget.
  • Küng, H. (1991) Does God Exist? An Answer for Today. New York: Crossroad.
  • Miles, J. (1997) Gud, en biografi. Stockholm: Raben Prisma.
  • Neiman, C. & Golman, E. (1995) Efter livet? Stockholm: Wahlströms.
  • Nikhilanda, S. (1955) Hinduismens väsen. Stockholm: Forum
  • Ohlmarks, Å. (1963) Buddha talade och sade. Stockholm: Forum.
  • Sirander, M. (1973) Dharma, Sangha. Buddhistiska Förlaget.
  • Wibeck, S. (2003) Religionernas historia. Lund: Historiska Media.
  • Vramming, Y. (1996) Uppslag religion. Stockholm: Almqvist & Wicksell Förlag AB.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Religion.