Itsukushima

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Shintohelgedomen Isukushima
Porten till Itsukushima, platsens mest påtagliga landmärke, tycks flyta på vattnet.
Porten till Itsukushima, platsens mest påtagliga landmärke, tycks flyta på vattnet.
Geografiskt läge
Koordinater 34°17′39.9″N 132°19′28.7″Ö / 34.294417°N 132.324639°Ö / 34.294417; 132.324639Koordinater: 34°17′39.9″N 132°19′28.7″Ö / 34.294417°N 132.324639°Ö / 34.294417; 132.324639
Plats Hatsukaichi, Hiroshima prefektur
Land Japan
Region* Asien och Stilla havet
Data
Typ Kulturarv
Kriterier i, ii, iv, vi
Referens 776
Historik
Världsarv sedan 1996  (20:e mötet)
Shintohelgedomen Isukushima på kartan över Japan
Red pog.svg
Shintohelgedomen Isukushima
Shintohelgedomen Isukushima på kartan över Japan.
* Enligt Unescos indelning.

Helgedomen Itsukushima (japanska: 厳島神社, Itsukushima Jinja) är en Shintohelgedom på ön Itsukushima i staden Hatsukaichi, Hiroshima i Hiroshima prefektur, Japan. Japans regering har listat flera av helgedomens byggnader och tillhörigheter som en del av Japans nationalskatt. 1996 upptogs Itsukushima också på Unescos världsarvslista.

Religiös betydelse[redigera | redigera wikitext]

Helgedomen är tillägnad den japanska stormguden Susanos tre döttrar. Då själva ön har ansetts vara en helig plats, har under större delen av historien inte vanliga medborgare sätta sin fot på ön. För att göra det möjligt för pilgrimer att närma sig, byggdes helgedomen som en pir över vattnet, så att den verkade flyta, åtskild från land, och därför ansågs existera i ett på gränsen mellan det heliga och profana[1]. Helgedomens kännetecknade röda entréport, eller torii, byggdes ute i vattnet av i stort sett samma anledning. Vanliga människor var tvungna att styra sina båtar genom porten innan de fick närma sig helgedomen.

Att bibehålla helgedomens renhet är så viktigt, att sedan 1878 har inga dödsfall eller födslar tillåtits nära helgedomen[2]. Fram till idag, förväntas gravida kvinnor dra sig tillbaka till fastlandet, när dagen för nedkomsten närmar sig liksom de som är sjuka eller mycket gamla, vars död är nära förestående. Begravningar på ön är än idag förbjudna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första av helgedomens byggnadsverk restes troligen på 500-talet, och helgedomen har förstörts flera gånger sedan dess. Dagens helgedom daterar sig från mitten av 1500-talet, och följer den tidigare designen från 1100-talet[3]. Designen skapades 1168, då krigsherren Taira no Kiyomori anslog medel till den. Helgedomen designades och byggdes på pir-liknande strukturer över viken så att det skulle se ut som den flöt på vattnet, åtskild från den heliga ön, som de fromma fick närma sig. Nära huvudtemplet ligger en No-teater, instiftad av Toyotomi Hideyoshi i slutet av 1500-talet. No-teater har länge används för att ära shinto-gudarna. Teatern spelar upp viktiga händelser i Shintoismens mytiska historia.

Dramatiska porten, eller Itsukushimas torii, är en av Japans populäraste turistattraktioner, och den mest kända av helgedomens olika byggnadsverk[4]. Vyn framför porten framför öns berg Misen är klassad som en av Japans tre vyer (tillsammans med sandbanken Amanohashidate och Matsushimaviken). Även om en port har funnits sedan 1168, är den nuvarande från 1875. Porten byggd av åldersbeständigt Kamferträd är omkring 16 meter högt och byggdes i en fyr-bent stil för att ge bättre stabilitet.

Porten ser bara ut att flyta under högvatten; då det är lågvatten kan man gå ut till den från ön. Besökare brukar placera mynt i portens sprickor och göra en önskan. Insamling av skaldjur nära porten är också populärt vid lågvatten. Många lokalinvånare har skaldjuren de plockat till sin miso. Nattetid lyses porten upp av kraftiga strålkastare på stranden..

5 september 2004, skadades helgedomens svårt maged av Tyfonen Songda. Strandpromenaden och taket förstördes delvis och stängdes för reparationer.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Vy från entreporten i vattnet

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Turner, Victor W. (1969). The Ritual Process: Structure and Anti-structure. Chicago: Aldine Pub 
  2. ^ ”Itsukushima”. GoJapanGo.com. 2010. http://www.gojapango.com/travel/miyajima_itsukushima.htm. Läst 17 mars 2011. 
  3. ^ Mason, Penelope (2004), Itsukushima Shinto Shrine ”UNESCO's World Heritage Site”, i Dimwiddle, Donald, History of Japanese Art (2nd) 
  4. ^ ”Japan Sightseeing Guide”. japan-guide.com - Japan Travel and Living Guide. japan-guide.com. http://www.japan-guide.com/e/e623a.html. Läst 17 januari 2009.