Japans underhus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Representanthuset
衆議院
Typ
Utformning underhus
Ledning
Talman Bunmei Ibuki (Liberaldemokratiska partiet)
sedan 26 december 2012
Struktur
Antal platser 480
Politiska grupper      Liberaldemokratiska partiet (294)

     Demokratiska partiet (57)
     Upprättelsepartiet (54)
     Nya Komeitopartiet (31)
     Minna no Tō (18)
     Nippon Mirai no Tō (9)
     Japans kommunistiska parti (8)
     Oberoende (6)
     Socialdemokraterna (2)

     Folkets nya parti (1)
Val
Valsystem blandat valsystem
Senaste valet 16 december 2012
Mötesplats
Parlamentsbyggnaden, Nagatachō, Tokyo
Webbplats
www.shugiin.go.jp

Koordinater: 35°40′30.6″N 139°44′41.8″Ö / 35.675167°N 139.744944°Ö / 35.675167; 139.744944 Japans underhus (衆議院 (shūgiin?)), även Representanthuset, är underhuset i Japans parlament. Kammaren har 480 ledamöter som väljs på fyra år långa mandatperioder. Val till underhuset hålls i regel vart fjärde år såvida inte premiärministern upplöser kammaren och utlyser nyval.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Representanthuset inrättades som underhuset i en tvåkammarriksdag efter proklamerandet av Meijiförfattningen år 1889 som Kejsardömet Japans konstitution.[1] Likt parlament i Europa på den tiden var rösträtten begränsad, endast män över 20 år som hade betalat 15 yen eller mer i skatt och varit bosatta i sin prefektur i över ett år hade rösträtt. Vid det första valet år 1890 hade endast drygt 1,1% av landets befolkning rösträtt till underhuset varav 91% var ofrälse och 9% från den gamla krigaradeln.[2] Valet vanns av reformsinnade liberaler och kammaren löstes upp av kejsaren två år senare. Herrehuset, det gamla japanska överhuset, besatt mycket större befogenheter och först då Japans efterkrigskonstitution författades på order av USA år 1946 erhöll det folkvalda underhuset sådan makt att en parlamentarisk demokrati kunde skapas.

Struktur och befogenheter[redigera | redigera wikitext]

Av det japanska parlamentets båda kammare anses underhuset idag vara det mäktigaste då det, utifall att överhuset blockerar ett lagförslag, med två tredjedelars majoritet kan driva igenom lagförslaget iallafall. Gällande fördrag, budget och val av premiärminister kan överhuset på sin höjd fördröja ett godkännande, aldrig stoppa det.

Ledamöter väljs på fyraåriga mandat men Representanthuset kan lösas upp i förtid av kejsaren på premiärministerns förfrågan. Detta förekommer vanligtvis på premiärministerns eget initiativ eller vid en lyckad misstroendeförklaring mot den sittande regeringen.

Val[redigera | redigera wikitext]

Rösträtt har japanska medborgare över 20 år med begränsningar för omyndigförklarade samt brottslingar dömda för bl a våldsbrott och valfusk. Valbara är japanska medborgare över 25 års ålder som inte fällts för mutbrott inom en femårsperiod före valet. Dessutom måste kandidater lämna en deposition på tre miljoner yen för att ställa upp i enmansvalkretsar och sex miljoner för att ställa upp på partilistor.[3]

De 480 mandaten delas upp på 300 enmansvalkretsar och 11 valkretsar med proportionellt valsystem för resterande 180 platser.[3]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jansen. Cambridge History of Japan Vol. 5: The Nineteenth Century. s 670.
  2. ^ Meyer. Japan: A Concise History. Page 144
  3. ^ [a b] ”JAPAN Shugiin (House of Representatives)”. Inter-Parliamentary Union. http://www.ipu.org/parline-e/reports/2161_B.htm. Läst 18 december 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]