Partilös

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Partilös eller oberoende är den person som innehar ett mandat i en direktvald politisk församling, men inte tillhör något politiskt parti. Beteckningen politisk vilde används särskilt om personer som lämnar det parti de valts in för men behåller sin plats i den valda församlingen.

Oberoende kandidater förekommer relativt ofta i länder med majoritetsval i enmansvalkretsar.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Nils Wohlin lämnade Bondeförbundet 1928, och Högern 1934.

Eftersom man i Sverige endast kan bli invald på en partilista, förekommer politiska vildar numera endast som personer som under en mandatperiod har lämnat det parti eller den nomineringsgrupp som uppställt personen ifråga i det val där denne vann sitt mandat. Politiska vildar får beteckningen (-). Ett känt exempel på en politisk vilde är Gudrun Schyman som lämnade Vänsterpartiet, men behöll sin plats i riksdagen.

Den som inte tillhör något parti och som i indirekt val utnämns till ett politiskt uppdrag, till exempel statsråd eller nämndledamot, brukar inte kallas politisk vilde utan opolitisk.

I vissa situationer har politiska vildar haft platser inom Sveriges riksdags utskott, eller i kommunala nämnder, trots att de inte tillhört ett politiskt parti. Orsaken brukar vara att de vid ett val har tillhört ett politiskt parti, men sedan lämnat det samtidigt som de behållit sin plats. Det finns inget formellt hinder mot ett sådant agerande, eftersom mandatet är personligt.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Uttrycket vilde eller politisk vilde har använts i Sverige sedan 1895. Att ordet dök upp just detta år hänger troligen samman med att det var då som det mäktiga lantmannapartiet återförenades och det liberala folkpartiet bildades. Det behövdes då en term för politiker i andra kammaren som stod helt utanför partiväsendet.

Vildar var allra vanligast innan det proportionella valsystemet infördes 1911, eftersom man kunde komma in i riksdagen utan ett parti. Fram till 1930-talet kunde ledamöter protokollföra sig i riksdagen som vildar, eller med en specifikation såsom socialistisk vilde, vänstervilde eller högervilde, och då blev det ledamotens officiella beteckning. I dag tillåter riksdagsprotokollen bara invalda partier och beteckningen (-).

Det hände också tidigare att personer av formella skäl fick beteckna sig som vildar trots att de hade en mycket tydlig partitillhörighet. Ett exempel är Frisinnade landsföreningens ordförande Sixten von Friesen, som vid invalet i första kammaren tvingades beteckna sig som vänstervilde därför att Liberala samlingspartiet hade för få förstakammarledamöter för att bilda en egen partigrupp där.

Politiska vildar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Några kända exempel på politiska vildar, med partier de tillhört och åren som vildar:[1][2]

Ledamot Församling Mandatperiodens start Ursprungsparti Upphörde representera partiet (datum) Nytt parti
Carl Lindhagen Riksdagen (andra kammaren) Liberala samlingspartiet 1907 Socialdemokraterna
Kerstin Hesselgren Riksdagen (första kammaren) 1921 Liberala samlingspartiet / Folkpartiet 1
Lars Wohlin Europaparlamentet 2004 Junilistan 8 april 2006 Kristdemokraterna
Nils Wohlin Riksdagen (första kammaren) Bondeförbundet 1928
Nils Wohlin Riksdagen (första kammaren) Högern 1934
Sven Johansson Riksdagen (andra kammaren)  ? Centerpartiet 1982[3] Kristdemokraterna ("KDS")
Dagmar Heurlin Riksdagen 1965 Moderaterna ("Högerpartiet") 7 maj 1968 Kristdemokraterna ("KDS")
Rolf Hagel Riksdagen 1976 Vänsterpartiet ("VPK") 1977 Arbetarpartiet Kommunisterna
Alf Lövenborg Riksdagen 1976 Vänsterpartiet ("VPK") 1977[4] Arbetarpartiet Kommunisterna
John Andersson Riksdagen 1991 Vänsterpartiet ("VPK")
Lars Andersson Riksdagen 1991 Ny demokrati mars 1992 Svenska Liberala Partiet
Johan Brohult Riksdagen 1991 Ny demokrati 1993 röstade med Moderaterna
Anne Rhenman Riksdagen 1991 Ny demokrati
Sten Söderberg Riksdagen 1991 Ny demokrati mars 1992 Svenska Liberala Partiet
Annika Åhnberg Riksdagen 1991 Vänsterpartiet ("VPK") 1992 2
Sten Andersson Riksdagen 1998 Moderaterna 2001 Sverigedemokraterna
Siw Persson Riksdagen 1998 Folkpartiet 30 mars 2001
Gudrun Schyman Riksdagen 2002 Vänsterpartiet 7 december 2004 Feministiskt initiativ
Karin Svensson Smith Riksdagen 2002 Vänsterpartiet 2 juni 2005 Miljöpartiet
Maria Carlshamre Europaparlamentet 2004 Folkpartiet 28 februari 2006 Feministiskt initiativ
Solveig Ternström Riksdagen 2006 Centerpartiet 7 juli 2010
Göran Thingwall Riksdagen 2006 Moderaterna 26 januari 2010 Sveriges pensionärers intresseparti
William Petzäll Riksdagen 2010 Sverigedemokraterna 26 september 2011

1Hesselgren var 1924–1934 "frisinnad vilde"[förtydliga] (som markering av att hon inte ville välja mellan de två liberala partier som fanns under denna period)[källa behövs]
2Åhnberg blev senare jordbruksminister i regeringen Persson

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA sitter för närvarande inga oberoende i representanthuset men däremot i senaten; Joseph Lieberman lämnade demokraterna 2006 efter förlust i primärvalet och blev istället invald för Connecticut for Lieberman, i praktiken som oberoende. Samma dag invaldes den oberoende kongressledamoten Bernie Sanders för Vermont (Sanders deltar i demokraternas primärval och var således Vermontdemokraternas kandidat till senaten 2006). Han efterträdde Jim Jeffords, som efter senatsvalet 2000 lämnat republikanerna och blivit partilös senator.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges riksdags ledamotsförteckning
  2. ^ TT. "http://www.svt.se/2.22620/1.2544925/sd-ledamot_blir_politisk_vilde", SVTs webbplats, 26 sep 2011. Läst den 23 juli 2012.
  3. ^ Cecilia Hjorth Attefall, red (mars 2004). Partiet som lyfte - 40 år med svensk kristdemokrati. 1964-2004. Lennart Molin, Samhällsreklam (form och layout), Roland Tröjer och Leif Schröder (omslagsfoton). Samhällsgemenskaps Förlags AB. Sid. 61. ISBN 9185036528 
  4. ^ Introduktion till Vänsterpartiets historia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]