Jonbindning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jonbindning är den kemiska bindningen mellan två joner, en positiv jon (katjon) och en negativ jon (anjon). Jonbindning är den näst starkaste kemiska bindningen – kovalent bindning är starkare.[källa behövs] Den idealiserade jonbindningen är helt och hållet en elektrostatisk attraktion men förekommer aldrig i verkligheten, utan det finns alltid ett inslag av kovalent bindning. Föreningar med jonbindningar kallas salter. Jonbindningar förekommer oftast i kemiska föreningar som består av en metall och en icke-metall, såsom är fallet med vanligt bordssalt, natriumklorid (NaCl). Det negativa jonslaget är inte sällan sammansatta joner såsom sulfatjoner (SO42−), men även katjonerna kan vara sammansatta, till exempel ammoniumjoner (NH4+).

Jonbindningar kan också förekomma mellan laddade atomer eller grupper i makromolekyler som i övrigt hålls samman av kovalenta bindningar, till exempel proteiner. Man talar då om saltbryggor.

Bindningsenergier för några exempel på olika bindningstyper[1]
Bindning Ämne Bindningsenergi Bindningsenergi
kJ/mol eV/atom
Jon- NaCl 640 3,3
MgO 1000 5,2
Kovalent Si 450 4,7
C (diamant) 713 7,4
Metall- Hg 68 0,7
Al 324 3,4
Fe 406 4,2
W 849 8,8
van der Waals- Ar 7,7 0,08
Cl2 31 0,32
Väte- NH3 35 0,36
H2O 51 0,52

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Callister, William (1997) Materals Science and Engineering - An Introduction, sid. 21, John Wiley & Sons, Inc: USA