Jonbindning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jonbindning, bindningen mellan två joner, en positiv jon (katjon) och en negativ jon (anjon). Jonbindning är den starkaste kemiska bindningen och är helt och hållet en elektrostatisk attraktion. Föreningar med jonbindningar kallas salter. Jonbindningar förekommer oftast i kemiska föreningar som består av en metall och en icke-metall, såsom är fallet med vanligt bordssalt, natriumklorid (NaCl). Det negativa jonslaget är inte sällan sammansatta joner såsom sulfatjoner (SO42-), men även katjonerna kan vara sammansatta, till exempel ammoniumjoner (NH4+).

Jonbindningar kan också förekomma mellan laddade atomer eller grupper i makromolekyler som i övrigt hålls samman av kovalenta bindningar, till exempel proteiner. Man talar då om saltbryggor.

Bindning Ämne Bindningsenergi Bindningsenergi
kJ/mol eV/Atom
Jon NaCl 640 3,3
MgO 1000 5,2
Kovalent Si 450 4,7
C (diamant) 713 7,4
Metall Hg 68 0,7
Al 324 3,4
Fe 406 4,2
W 849 8,8
van der Waals Ar 7,7 0,08
Cl2 31 0,32
Väte NH3 35 0,36
H2O 51 0,52

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Data i tabellen ovan är hämtade från sid 21 i Callister, William (1997) Materals Science and Engineering - An Introduction, John Wiley & Sons, Inc: USA.