Körriktningsvisare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Främre körriktningsvisare och körriktningsvisare på karossida
Körriktningsvisare på en bil från 1930-talet
En buss som blinkar ut från hållplats

Körriktningsvisare, blinkers eller blinkljus, är en anordning på vägtrafikfordon och spårvagnar, med vilken föraren visar sin avsikt att svänga. Körriktningsvisare består på moderna fordon av orange blinkande lampor. Äldre fordon kan ha en rörlig pil som fälls ut från fordonets sida. Moderna körriktningsvisare fungerar parvis (vänster fram/bak och höger fram/bak). Dessa används för att för att visa sin avsikt vid filbyten och svängar. Nyare fordon har körriktningsvisare inbyggda i backspegel eller på karossida. En typisk glödlampa för främre och bakre körriktningsvisare har effekten 21 Watt. I dag[när?] blir det allt vanligare att LED-teknik används i körriktningsvisare.

Lagstiftning[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Äldre bilar (till och med årsmodell 1975) får ha vita blinkers fram och röda bak. Bilar från årsmodell 1976 måste ha blinkers som avger orange sken. Från och med årsmodell 1986 måste alla bilar ha sidoblinkers. En för föraren synlig grön indikeringslampa måste finnas, liksom en akustisk indikering. Om en lampa går sönder måste det finnas en varningsanordning som uppmärksammar föraren på det. Detta sker vanligtvis genom att blinkfrekvensen ökar.

USA[redigera | redigera wikitext]

Blinkers bak får avge rött eller orange sken. Blinkers fram fick tidigare avge vitt eller orange sken, men måste från och med årsmodell 1968 avge orange sken.

Varningsblinkers[redigera | redigera wikitext]

Man kan även använda alla blinkerslampor på ett fordon samtidigt genom att aktivera s.k. varningsblinkers med en knapp som oftast är röd med en triangel i. Denna funktion ska användas för att varna övriga trafikanter, till exempel vid motorstopp. I annat fall får den bara användas om fordonet står still.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]