Buss

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Denna artikel behandlar fordonstypen buss. För den elektroniska termen, se buss (elektronisk term).

Buss tillverkad av Mercedes, stadsbuss i Lund.

Buss tillverkad av Scania, turistbuss.

En veteranbuss från Scania.

Buss (från latin omnibus, dativ plural av det indefinita pronominet omnis, "för alla") är i princip en vidareutvecklad, större bil, som byggts för att ta många passagerare.

I vissa sammanhang talar man om minibuss.

En rälsbuss är ett lätt järnvägsfordon av motorvagnstyp. Den har lånat sitt trafikkoncept från busstrafiken - med till exempel kortare hållplatsavstånd, enmansbetjäning och signalering till föraren om man önskar stiga av - men den är i strikt mening ingen buss.

Innehåll

1 Typer av buss
2 Historik
3 Sverige
- 3.1 Svensk historik
4 Tillverkare
- 4.1 Chassin och kompletta bussar
- 4.2 Karosser
5 Bussbolag
6 Se även

[redigera] Typer av buss

Det finns två huvudtyper av buss, stadsbuss och landvägsbuss som är bra att försöka hålla isär. På många språk är det helt olika ord för de två koncepten (bra att ha i åtanke om man letar efter ytterligare information på ett annat språk!) och förutom att fordonstyperna blir mer och mer olika skiljer sig lagstifningen vad gäller vilotider för föraren, färdskrivare, stående passagerare, bälteskrav m m.

Landsvägsbuss är avsedd för linjetrafik mellan orter på avstånd upp till några timmar.

Oftast är de vanligt uppbyggda med trappsteg innanför dörrarna, men på senare år har lågentrébussar blivit allt vanligare.

Det gör hållplatsstoppen kortare och det är lättare att få med barnvagnar eller rullstolar ombord. Golvet bak är vanligt och isolerar därför bort motorljud och liknande bättre än en vanlig låggolvsbuss.

Långfärdsbuss eller turistbuss är byggd för långa färder.

De har oftast mycket högt golv för att det skall finnas plats för bagageutrymme. De har toalett, god ventilation och flygstolar.

Stadsbuss är avsedd för trafik i tätort.

Stadsbussar var från början identiska med landsortsbussarna, det enda som egentligen skiljde var att de hade tätare utväxling för bästa bränsleeffektivitet i stadskörning. På senare år har allt fler bussbolag börjat köpa in bussar med helt lågt golv. De nyaste bussarna har lågt golv i hela bussen, endast med mindre upphöjningar bak där motor och drivaxlar finns placerade. Dessa bussar har till skillnad från lågentrébussarna lågt golv vid varje dörr, även vid bakdörrarna. Nackdelen är hög bullernivå från väg, däck, motor och drivlina och hård fjädring. Därför används aldrig hellåggolvsbussar på längre turer än inne i stan.

Dubbeldäckare är en buss med passagerarutrymmen i två våningar.
Minibuss är en buss för ett fåtal passagerare och ägs ofta av privatpersoner eller uthyrningsbolag, dessa byggs oftast på vanliga skåpbilar.
Skolbuss är en buss för befordran av skolbarn. Ofta är de mindre än normala bussar.
Turnébuss används av till exempel popband och idrottslag.

I dessa bussar sätter man gärna in bord och har stolarna vända mot varandra i sitt- eller soffgrupper eftersom passagerarna känner varandra.

Trådbuss är en eldriven buss som tar ner strömmen från två kontaktledningar längs vägen. Förekommer framför allt i stadstrafik. Finns i Sverige endast i Landskrona, men har även funnits i Stockholm och Göteborg. Dessa har till skillnad från tåg och spårvagnar två ledningar eftersom inte elektriciteten kan jordas genom däcken. Hos tåg så går strömmen genom tåget från en kontaktledning sen och ner i rälsen.
Spårbuss är en buss med horisontella styrhjul som går på särskilda betongbanor.
Hästomnibus är en ofta täckt hästvagn i reguljär allmän trafik.
Rälsbuss går på räls, men är ingen buss trots namnet. De liknar spårvagnar.

[redigera] Historik

De tidiga omnibussarna, av franskans voiture o'mnibus (fordon för alla), var hästvagnar som först dök upp i Paris kring 1660–1670-talet. Paris var först med reguljär busstrafik med hästvagnsbuss på 1820-talet. Vagnarna hade plats för närmare 20 passagerare. London introducerade bensindrivna bussar 1904. På 1920-talet blev det vanligare med dieseldrivna bussar. De första bussarna var ombyggda lastbilar.

[redigera] Sverige

Enligt den svenska fordonsförordningen definieras en buss som "en bil som är inrättad huvudsakligen för personbefordran och är försedd med fler än åtta sittplatser utöver förarplatsen".

I Sverige är en minibuss en personbil som är registrerad för högst nio personer, inklusive föraren. Den räknas dock som en personbil enligt körkortsförordningen och får köras på körkort med B-behörighet (personbilskörkort).

För större bussar och släp krävs i Sverige högre behörighet, D för buss (busskort) och DE för buss med tungt släp . En normal buss tar från 50 passagerare och uppåt samt deras bagage. Bussar har många användningsområden, exempelvis kollektivtrafik, turistresor och andra transporter.

[redigera] Svensk historik

Sveriges första linje för hästdragna bussar öppnades i Stockholm 1820. Den första motordrivna busslinjen på den svenska landsbygden gick mellan Tanums station och Grebbestad från 1911. Under 1920-talet kom en större expansion igång.

[redigera] Tillverkare

Bussar tillverkas oftast som ett chassi (underrede, motor, växellåda, hjulupphängning, bromsar etc), som sedan fraktas till en lokal karosstillverkare, som bygger väggar, fönster, tak, inredning mm. Särskilt för linjebussar har kunderna, kommuner, velat ha karosstillverkare i det egna landet, och det finns många lokala lag- och kundkrav som är svåra för en central tillverkare att hålla reda på. I och med EU luckras detta upp och det blir efterhand färre karosstillverkare.