Kejsardömet Nicaea
Från Wikipedia
|
|||||||||||||||||||
Historisk karta över det tiden för det Latinska riket med kejsardömet Nicaea markerat som "Nikaea"
Kejsardömet Nicaea (grekiska: Αυτοκρατορία της Νίκαιας) var en av tre stater som uppstod ur resterna av det bysantinska riket. De andra två var kejsardömet Trabzon och Despotatet Epirus. När Konstantinopel under fjärde korståget (1204) intagits av korsfararna, förlade kejsar Teodor Lascaris sitt residens till Nicaea (1206-1261) och hans rike kallades därför Kejsardömet Nicaea.
Riket uppgick åter i det bysantinska riket vid Latinska rikets fall 1261. Staden Nicaea erövrades av turkarna 1326 och var en rik stad en tid framöver för att sedan bli byn Iznik.
Regentlängd [redigera]
- Teodor I Lascaris (1204-1222)
- Johannes III Ducas Vatatzes (1222-1254)
- Theodor II Lascaris (1254-1258)
- Johannes IV Lascaris (1258-1261)
- Mikael VIII Palaiologos (med-kejsare 1259-1261; återupprättade Bysantinska riket)
Källor [redigera]
- Nicaea i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1913)