Kejsare av Norden

Gustav II Adolf, tilltänkt kejsare av Norden

Kejsare av Norden var enligt flera historiker och samtida källor den titel Gustav II Adolf som kejsare över Norden och de tyska protestantiska staterna förväntades anta vid händelse av en svensk seger i det trettioåriga kriget. Gustav II Adolfs avsikt att skapa ett förbund med de protestantiska staterna i Nordtyskland med sig själv som överhuvud för att fungera som en motvikt mot det Tysk-romerska riket och dess kejsare är väl dokumenterad. Tanken att Gustav II Adolf som överhuvud över det nordtyska statsförbundet och kung av länderna i Norden i en naturlig förlängning skulle krönas till kejsare över dessa områden nämns av samtida vittnen som diplomaterna Johan Skytte och Johan Adler Salvius.

Nils Ahnlund hävdar att Gustav II Adolf efter seger i Tyskland menade att erövra de delar av Norden som inte än tillhörde det svenska riket och upprätta ett skandinaviskt kejsardöme bestående av Sverige med Finland och östersjöområdena samt Danmark med Norge och Island. Citat från kungens rikskansler Axel Oxenstierna stöder teorin, Oxenstierna ska enligt hans släkting Bengt Oxenstierna sagt "Hans Majestät tanke var att en gång antaga titeln kejsare över Skandinavien, däri inbegripande Sverige, Finland, Norge, Danmark intill bälten och Östersjöländerna." Del av ambitionen att skapa ett kejsardöme var en union med Brandenburg. Gustav II Adolfs skulle genom giftermål mellan hans dotter Kristina och hennes kusin prins Fredrik Vilhelm av Brandenburg cementera unionen.

Planerna om att skapa ett nordiskt kejsardöme försvann i takt med Sveriges oförmåga att nå den totala seger över den Tysk-romerska kejsaren som krävts för att själv upprätta ett eget kejsardöme, en titel som den Tysk-romerske kejsare ansågs ha ensamrätt till. Gustav II Adolfs död under slaget vid Lützen gjorde att planerna om ett nordiskt kejsardöme för alltid lades på is.