Kil (redskap)

Från Wikipedia
Version från den 24 augusti 2017 kl. 17.53 av Kitayama (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 81.224.218.52 (diskussion) till senaste version av Stigfinnare)
Den vertikala kraften på en kil omvandlas till horisontella krafter på objektet

Kilen är en av de fem enkla maskinerna som tekniskt sett är ett dubbelt lutande plan. Kilar används för att separera två kroppar, eller delar av samma kropp, genom att driva in kilen genom att anbringa en kraft mot kilens breda ände. Kraftförstärkningen beror på förhållandet mellan kilens längd och dess tjocklek. En trubbig kil gör jobbet snabbare än en spetsig kil.

Kilens ursprung är okänt eftersom den har använts i över 9 000 år. I det forntida Egyptens stenbrott, användes bronskilar för att bryta loss stenblock till byggen. Även träkilar, som svällde efter att ha mättats med vatten har nyttjats. Vissa inhemska folkslag i Amerika använde kilar av hjorthorn för att arbeta med trä för att göra kanoter, hus och andra objekt.

Exempel på verktyg som använder kilens principer är spiken, kniven, huggmejseln och yxan. Kilar kan även användas för att hålla fast föremål, till exempel ett dörrstopp men även komponenter som pysventil. Inom klättring används kilar för att säkra klättraren i berget. Kilen kilas fast i sprickor och i kilen sätts en karbinhake i vilken repet klipps i. Ett icke önskvärt exempel på kilprincipen är vattenplaning där vattnet bildar en kil framför det framrusande hjulet och separerar däckytan från vägbanan.