Brons

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om legeringen. För utmärkelsen, se bronsmedalj.
Halsring av brons från bronsåldern, funnen i Värmland
Bronsspänne från ca 800 e.Kr., funnet på Gotland.
En av Benin-bronserna, från Afrika, 1500-tal.

Brons är benämningen på rödaktiga legeringar med koppar och andra metaller, vanligen tenn. [1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Brons har historiskt använts för gjutning av vapen och prydnadsföremål samt i tillverkning av mynt.

Brons används i stor utsträckning vid tillverkning av musikinstrument, exempelvis cymbaler och strängar till stränginstrument, men är också mycket vanligt på båtar som material till propeller och för ventiler under vattenytan, så kallade skrovgenomföringar.

Jämfört med mässing (koppar och zink) är brons svårare att bearbeta, men har bättre hållfasthet och korrosionsmotstånd. Tennbrons kan utan större svårighet mjuklödas, medan det är mycket besvärligt att mjuklöda berylliumbrons.

I vissa tillämpningar kan brons användas för tillverkning av korrosionshärdiga fjädrar.

I tävlingssammanhang tilldelas ofta tredjeplatsen en medalj i brons

Typer av brons[redigera | redigera wikitext]

  • Klockbrons består av 78–85 % koppar och 15–22 % tenn. Ibland ingår 1–3 % bly istället för lika mycket tenn. Klockbrons används till hästklockor, skeppsklockor och vällingklockor. Formen görs av sand och måste förstöras efter varje gjutning. Enligt sägnen lade man förr i silver för att få en finare klang i klockan.
  • Oljebrons är en legering som framställts genom sintring. En typisk sammansättning är 89,5 % koppar, 9,5 % tenn och 1,2 % kol. Oljebrons används för glidlager. Sintringen medför att metallen innehåller porer, som kan dränkas in med smörjolja och lagret blir på så sätt självsmörjande under lång tid. Detta förenklar underhållet av den anordning där lagret är inbyggt. Även om lagret skulle gå torrt, ger oljebrons så pass låg friktion att varmgång inte nödvändigtvis uppstår.
  • Myntbrons, för att metallen skall vara pressbar i kallt tillstånd får inte tennhalten vara för hög. Svensk myntbrons brukar bestå av 95% koppar, 4 % tenn och 1 % zink.
  • Konstbrons är bronser anpassade för god gjutbarhet med mindre betoning på hållfasthet. Konstbronser innehåller ofta zink och bly. En vanlig variant innehåller 86,7 % koppar, 6,7 % tenn, 3,3 % zink och 3,3 % bly. Vissa konstbronser innehåller dock betydligt mer zink. Bronsskulpturer avsedda att stå utomhus och få ett överdrag av ädelärg, kopparkarbonat får dock inte innehålla zink, och brukar därför bestå av 90-95 % koppar och 5-10 % tenn.[2]

Legeringen malm kan idag betraktas som en sorts brons. Bland andra bronstyper märks kanonmetall, lagerbrons, spegelbrons och fosforbrons.

Även kopparlegeringar där tenn inte är den näst största metallen kallas ofta brons, såsom aluminiumbrons, arsenikbrons, berylliumbrons, blybrons och manganbrons.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet brons, bestämd form bronsen, härstammar antagligen ursprungligen från staden Brundisinum (idag Brindisi), alternativt från det persiska birinj/biring ("brons").[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Brons”. Nationalencyklopedin. 2014. http://www.ne.se/brons. Läst 25 april 2014. 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 7 
  3. ^ "Brons". NE.se. Läst 2012-05-29.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]