Kollektiva förhandlingar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kollektiva förhandlingar är en förhandlingsprocess mellan å ena sidan organisationer som representerar de anställda och å den andra arbetsgivare eller deras organisationer, och som har som målsättning att uppnå en överenskommelse som reglerar arbetsförhållanden. De anställdas intressen representeras vanligtvis genom fackföreningar (t.ex. Landsorganisationen) och arbetsgivarna genom arbetsgivareföreningar (t.ex. Svenskt Näringsliv). Ännu under 1900-talets början gick framstående företagsledare in för personliga avtal med arbetarna till skillnad från kollektiva förhandlingar men de tvingades snart tänka om.[1]

Kollektivavtalen som nås genom förhandlingarna innehåller i regel överenskommelser som reglerar löner, arbetstider, utbildning, försäkringar, övertid, arbetarrepresentation och deltagande på arbetsplatsen och i företagets ledning med mera.[2]

År 2013 omfattades närmare 90 procent av alla löntagare i Sverige av kollektivavtal, inom privat sektor närmare 85 procent.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kjellberg, Anders (2002) "Ett nytt fackligt landskap - i Sverige och utomlands", Arkiv nr 86-87, s. 82-84
  2. ^ ”BLS Information”. Glossary. U.S. Bureau of Labor Statistics Division of Information Services. February 28, 2008. http://www.bls.gov/bls/glossary.htm. Läst 5 maj 2009. 
  3. ^ Kjellberg, Anders Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund, Department of Sociology, Lund University. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility. Research Reports 2013:1 (uppdaterad 2015-05-08)