Kollektivavtal
Kollektivavtal är ett skriftligt avtal mellan arbetstagarorganisation och arbetsgivarorganisation eller enskild arbetsgivare som reglerar löner och övriga anställningsvillkor för arbetstagare.
För fackföreningar är det vanligen ett centralt mål att få så många arbetsgivare som möjligt att ingå kollektivavtal. På så sätt anger man en lägstanivå för de anställdas löner, förmåner, anställningsvillkor, etc. Arbetsgivare med kollektivavtal får alltid erbjuda bättre villkor för de anställda än vad kollektivavtalet erbjuder. När många arbetsplatser omfattas av kollektivavtal anses det förhindra lönedumpning, d.v.s. att löntagarna tvingas konkurrera med varandra om jobben genom att godta lägre och lägre löner eller sämre och sämre arbetsvillkor.
För arbetsgivare kan kollektivavtal vara attraktiva genom att de erbjuder fredsplikt, det vill säga att när ett avtal har slutits centralt kan arbetsgivaren räkna med att slippa strejker så länge avtalet gäller. Arbetsgivaren kan också få rabatter på till exempel försäkringspremier för de anställda. Samtidigt kan kollektivavtalets villkor vara till nackdel för arbetsgivaren om denne skulle ha kunnat anställa samma personal till lägre lön eller andra villkor. I den mån kollektivavtal hindrar låglönemarknader är även det en nackdel för arbetsgivare.
Innehåll |
[redigera] Kollektivavtal i nationalekonomin
Enligt neoklassisk teori är kollektivavtal en konkurrensbegränsande kartellbildning på arbetsmarknaden som tenderar att leda till arbetslöshet. Denna syn är dominerande i nationalekonomin.[1] Insider-outsider-hypotesen förklarar arbetslösheten med att de som har arbete, "insiders", trycker upp lönen så att arbetslöshet uppstår. På så vis skapas "outsiders" vars arbetslöshet man inte tar hänsyn till i lönebildningen.
Institutionell teori har en mer positiv syn på kollektivavtal som ett stabiliserande element på arbetsmarknaden, vilket levererar arbetsfred och befordrar rörligheten genom att minska transaktionskostnaderna vid byte av anställning. Den homogenitet för lönebildningen som blir följden av en utbredd kollektivavtalsreglering anses befordra tillväxten genom att driva på strukturomvandlingen och produktionsfaktorernas successiva överföring till sektorer med högre förädlingsvärden.
[redigera] Kollektivavtal i de mänskliga rättigheterna
Det har blivit vanligt att politiska rörelser som är motståndare till de arbetandes rätt till kollektivavtal argumenterar för detta med hjälp av den neoklassiska ekonomiska teorin. Sådana förtiger vanligtvis också att rätten att organisera sig i arbetstagarföreningar ingår bland de mänskliga rättigheterna, både enligt FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna (artikel 23, punkt 4) och den Europeiska sociala stadgan (del 1, punkt 5 och 6), eller hävdar att dessa numera är irrelevanta. Att behandla arbetskraften som en vara utan att ta hänsyn till att denna utgörs av människor med mänskliga rättigheter ingår i en modell för tillämpning av den neoklassiska ekonomiska teorin som brukar kallas ekonomism.
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
[redigera] Referenser
- ^ Varian, Hal R. (2006), Intermediate Microeconomics
