Kommandotecken
Kommandotecken, en typ av fälttecken, är personliga befälstecken för att utmärka statschefer, regeringschefer, försvarsministrar och högre militära befäl. De kan föras som fanor, standar, på fordon och hissade på fartyg. Enligt den svenska försvarsmaktens ordbok är ett kommandotecken, ett "standarliknande fälttecken som anger högre militära befälhavares uppehållsplats".[1]
Australien
|
Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. (2010-10) Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Generalguvernörens kommandotecken
Israel
-
Presidenten
-
Premiärministern
-
Försvarsministern
-
Ramatkalen, Israels överbefälhavare
Kanada
|
Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. (2010-10) Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Generalguvernörens kommandotecken
Kroatien
Presidentens kommandotecken |
Riksföreståndaren för Oberoende staten Kroatiens kommandotecken |
Lettland
Presidentens kommandotecken |
Litauen
Presidentens kommandotecken |
Polen
Presidentens kommandotecken |
Ryssland
Kommandotecken för Ryska federationens president |
Kommendören för marinens kommandotecken |
Kommendören för flygvapnets kommandotecken |
Schweiz
Sverige
1901 infördes befälstecken inom armén efter tysk förebild. Då för arméchef, arméfördelningschef, och kavallerifördelningschef, samt senare även för cheferna för Gotlands och Övre Norrlands trupper.
Beteckningen ändrades 1943 till kommandotecken och infördes efterhand för:
- cheferna för militärområdena - gul duk med två korslagda blå svärd varöver en latinsk siffra. "I" för I. militärområdet, "II" för II. militärområdet och så vidare.
- cheferna för armékårerna - blå duk med två korslagda gula kommandostavar under en siffra.
- cheferna för arméfördelningarna - duk delat i blått, gult, och blått med en latinsk siffra. I för I. armefördeningen, "II" för II. arméfördelningen och så vidare.
Även vissa brigadchefer hade egna kommandotecken. Samtliga tecken avskaffades 1960. Då en ny indelning i militärområden infördes 1966 fick militärbefälhavarna kommandotecken. 1995 infördes de för fördelningscheferna.
Idag innehas kommandotecken av Konungen, Överbefälhavaren, chefen för insatsledningen, cheferna för arméns, marinens, flygvapnets taktiska staber, chefen för Specialförbandsledningen. Försvarsministern har ett särskilt tecken som endast förs ombord på fartyg.[2]
-
H.M. Konungens kommandotecken
-
Regentens kommandotecken
-
Försvarsministerns kommandotecken
-
ÖB:s kommandotecken
-
Chefen för insatsstabens kommandotecken
-
Arméchefens kommandotecken
-
Marinchefens kommandotecken
-
Flygvapenchefens kommandotecken
-
Specialförbandsledningens kommandotecken
Storbritannien
-
Försvarsministern
-
Militär ledamot av Air Force Board
Tjeckien
Presidentens kommandotecken |
Tyskland
Kejsarens kommandotecken 1871-1888 |
Rikspresidententen 1926-1933 |
Rikspresidententen 1933-1935 |
Führern och rikskanslern 1935-1945 |
Tyska Demokratiska Republikens president 1955-1960 |
Förste ordförande i Tyska Demokratiska Republikens Statsråd 1960-1990 |
Förbundspresidenten 1955--idag |
Armeeoberkommando 1871-1918 1933-1945 |
Generalkommando 1871-1918 1933–1945 |
Divisionskommando 1871-1918 1933-1945 |
Generalinspekteur der Bundeswehr 1959--idag |
Kommandierende General 1994--idag |
Divisionskommandeur der Panzertruppen 1957--idag |
USA
Presidentens kommandotecken 1960--idag |
Försvarsministerns kommandotecken 1947--idag |
Arméministerns kommandotecken |
Marinministerns kommandotecken |
Flygvapenministerns kommandotecken |
Försvarschefens kommandotecken |
Österrike
Förbundspresidentens kommandotecken |
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 december 2010. https://web.archive.org/web/20101227102318/http://www.forsvarsmakten.se/sv/Ordbok/?l=K. Läst 28 oktober 2010. 2010-10-28
- ^ ”Ceremonier 2010” (PDF). Instruktion för Försvarsmakten. Försvarsmakten. sid. 23-46. Arkiverad från originalet den 1 november 2013. https://web.archive.org/web/20131101202125/http://www.forsvarsmakten.se/Global/Myndighetswebbplatsen/4-Om-myndigheten/Dokumentfiler/ceremonibest%C3%A4mmelser/HKV%202010-12-21%2009%20831.69672%20bilaga%201%20CerIFM.pdf. Läst 22 december 2013.