Konstfilm

En konstfilm (engelska: art film, art movie, independent film) är en seriös^{[förtydliga]}, icke-kommersiell, independenttillverkad film som är skapad för nischpublik, snarare än för den stora massan^{[förtydliga]}.^[1]

Historia [redigera]

Till konstfilmens pionjärer kan räknas bland annat D. W. Griffiths film Intolerance (1916) och Sergej Eisensteins filmer.^[2] Konstfilmer influerades av filmer av spanska avant-garde-skapare som Luis Buñuel and Salvador Dalí (till exempel L'Age d'Or från 1930) och Jean Cocteau (till exempel, En poets blod, också från 1930). Under 1920-talet började filmföreningarna försvara uppfattningen om att filmer kan delas i en underhållningsdel skapad för den stora massan och en seriös konstfilmsdel riktad till intellektuell publik. I England startade Alfred Hitchcock och Ivor Montagu en filmförening och importerade filmer som de ansåg vara konstnärliga bedrifter, som sovjetiska filmer med dialektiska montage^{[förtydliga]} och expressionistiska filmer från Universum Film AG-studiorna i Tyskland.^[2]

Cinéma Pur, en fransk avant garde-filmrörelse under 1920- och 30-talen påverkade utvecklingen och idéerna om "konstfilm." Cinéma Pur-rörelsen inkluderade Dadakonstnärer, som Man Ray (Emak-Bakia, Return to Reason), Rene Clair (Entr'acte), och Marcel Duchamp (Anemic Cinema). Dadaisterna använde filmerna för att omvälva vanliga berättartekniker och borgerliga sedvänjor. Cinéma Pur influerades av tyska "absoluta"^{[förtydliga]} filmskapare som Hans Richter, Walter Ruttmann, och Viking Eggeling.