Marcel Duchamp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Marcel Duchamp, född 28 juli 1887 i Blainville-Crevon, Seine-Maritime, död 2 oktober 1968 i Neuilly-sur-Seine, var en fransk konstnär och skulptör. Bror till konstnärerna Jacques Villon, Raymond Duchamp-Villon och Suzanne Duchamp-Crotti.

Biografi[redigera]

Duchamp bedrev halvtidsstudier vid Académie Julian i Paris, medan han arbetade som bibliotekarie vid Bibliothèque Sainte-Geneviève. På 1920-talet övergav han måleriet, men ställde ut tillsammans med surrealisterna 1928 och 1947.

Hans första målningar (1911-1912) var influerade av kubismen och undersökte en kropps rörelse i rummet. Naken kvinna som går nedför en trappa Nr. 1 (1911) och Nr. 2 (1912) hade liksom det samtida futuristiska måleriet inspirerats av fotografiet. Det var ett försök att skapa självständiga motsvarigheter till en människa i rörelse, och hans ursprungliga idé var att Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med skulle vara rörlig.[källa behövs] Den andra versionen av Naken kvinna som går nedför en trappa ratades av kubisterna på deras utställning 1912 och blev ett av de mest ryktbara, "skandalösa" inslagen på Armory Show 1913.

Originalet till skulpturen Fontän från 1917 finns inte kvar. Dock finns ett fåtal auktoriserade replikor, som denna på Tate Modern i London.

Duchamp flyttade till USA 1915 och presenterade där sina s.k. ready-mades, som Cykelhjulet (1913), Flasktorkaren (1914), Kam (1916), Fontän (1917) m.fl. som förebådade den polemiska inställningen till konst, utmärkande för dadaismen. Duchamps filosofiskt realistiska readymades - "no beauty, no ugliness, nothing particularly esthetic about them" - öppnade i ett slag en helt ny frihet för 1900-talskonsten. Tillsammans med Francis Picabia ledde Duchamp dada- och surrealistgrupperna i New York. Under åren 1915-1923 arbetade han i avskildhet med sitt centrala verk, det gåtfulla Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med, även kallat "Det stora glaset" som innehöll de motiv och idéer som han hade arbetat med under tidigare år. Han övergav verket som "permanent oavslutat" 1923. 1926 visades verket på en utställning, skadades under en transport, men reparerades av Duchamp 1936. Då hade han också givit ut "The Green Box" (1934), en samling lösa anteckningar i faximil, rörande Det stora glasets idévärld. Glaset finns sedan 1954 utställt på The Philadelphia museum of art.

Duchamp utövade ett mycket stort inflytande på amerikanska konstnärer i generationen efter den abstrakta expressionismen som Robert Rauschenberg, Jasper Johns och Andy Warhol. Duchamp förblev en legendarisk gestalt hela sitt liv.

Mellan 1946 och 1966, när han ansågs ha upphört med konst och endast tycktes intresserad av schack, var han i hemlighet sysselsatt med att skapa Étant Donnés: 1. La Chute d'eau/2. Le Gaz d'éclairage, ett tredimensionellt assemblage som enligt Duchamps planer blev officiellt först efter hans död. Verket monterades permanent i anslutning till den stora samlingen av Duchamp-konst på museet i Philadelphia. Verket kan endast betraktas genom två kikhål i en uråldrig spansk trädörr, inmurad i museumsväggen i ett speciellt rum. Den uppenbarade bilden består av en realistisk återgivning av en naken kvinna liggande på rygg på en bädd av kvistar, mot en bakgrund av ett solbelyst landskap med ett vattenfall och en blå molnbeströdd himmel. I handen håller kvinnan en gaslykta av gammal modell. Verket har ett uppenbart samband med Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med och är ett av de mest hemlighetsfulla och förbryllande konstverken från 1900-talet. Bilder av det fick inte spridas under 15 år. På senare år har det gjorts ingående studier av verket, som redovisats i detalj i tex. Michael R Taylors bok Marcel Duchamp Étant Donnés (2009)


Konstkritikern och ledamoten av svenska akademien Ulf Linde har under hela sitt yrkesliv skrivit om Duchamp. 1961 skapade Linde med hjälp av medarbetare och även Duchamp själv den första kopian av "Det stora glaset". Det signerades av Duchamp 1961 och finns på Moderna Museet, tillsammans med en del andra kopior och original av Duchamp. Ulf Linde skrev om Duchamp för första gången i boken Spejare (1960), samt katalogen till en Duchamp-utställning på Galerie Burén 1963. Lindes bok Marcel Duchamp (Raben & Sjögren, 1986), är en personlig studie av "Det stora glaset".

Bibliografi[redigera]

På svenska[redigera]