Krokodil (lok)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Krokodil
Krokodillok Ce 6/8II 14270 i Erstfeld
14270 lokstationen i Erstfeld
Fordonstyp Ellok
Tillverkningsår 1919-1922
Byggt antal 51 st, 33 st 1919-22, 18 st 1926
Tillverkare Oerlikon och Schweiziche Lokomotiv- & Maschinenfabrik Schweiz
Axelföljd (1´C)(C 1´)
Längd (över buffert) 19460 mm
Drivhjulsdiameter 1350 mm
Drivmedel El
Effekt 2688 kW
Största tillåtna hastighet 65 km/h
Maxhastighet 75 km/h
Startdragkraft 300 kN
Tjänstevikt 131 t
Operatörer SBB-CFF-FFS Schweiz

Krokodil kallas det stora elektriska godstågslok som Schweizerische Bundesbahnen tog fram för tung godstågstjänst på Sankt Gotthardsbanan och dess ramper. Även ÖBB (de österrikiska förbundsbanorna) och DR (de tyska riksbanorna) hade ett fåtal likadana normalspåriga krokodiler från samma tillverkare som den schweiziska. Loken var normalspåriga, men ett liknande meterspårigt lok, "smalspårskrokodil", fanns på Rhätische Bahn. SBB:s krokodiler hade litterat Ce 6/8" eller Be 6/8" och var stationerade i Biasca och Erstfeld.

Sankt Gotthardsbanan[redigera | redigera wikitext]

Sankt Gotthardsbanans egentliga sträckning är mellan Schwyz i norr och Chiasso i söder. I Schwyz ansluter den till linjerna mot Zug och vidare mot Zürich, i Chiasso mot det italienska järnvägsnätet. Banan byggdes i slutet av 1800-talet och var då som idag en mycket krävande linje, med kraftiga stigningar och flera spiraler och loopar för att vinna höjd. En del av dessa spiraler och loopar ligger dessutom i tunnlar. Särskilt spektakulär är banan runt orten Wassen där linjen passerar staden fyra gånger på olika nivåer. Man har hela tiden projekterat tunga godstågslok till denna bana. Under första världskriget blev bristen på kol en av orsakerna till att banan elektrifierades. Nu behövde man ett starkt lok som kunde dra tunga tåg på denna linje med många kraftiga stigningar och som kunde dra tågen med oförminskad kraft genom alla kurvorna, därav krokodilens ledade konstruktion. Linjen är numera dubbelspårig i hela sin längd. Turtätheten är mycket hög och det är Schweiz mest trafikerade järnväg, såväl till antalet tåg som till mängden gods eller passagerare. Banan trafikeras av persontåg samt tunga godståg som går mellan Italien och norra Europa. Persontågen går även i lokal- och regionaltrafik. 2017 beräknas Gotthard-bastunneln, en 57 km lång järnvägstunnel vara klar, denna skall eliminera de svåraste partierna av linjen just mellan Biasca och Erstfeld. Gotthard-bastunneln kommer sannolikt att vara världens längsta järnvägstunnel när den är klar.

Säregen konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Krokodilloket har en centralt placerad hytt, och en sluttande lång huv i var ända, det är dessutom ledat, varför man ansåg att det liknade en krokodil. Lokens littera var från början Ce 6/8". Den första tiden var loken bruna men blev senare gröna. Loken är vad man säger på svenska, ett elektriskt koppelstångslok, vilket innebär att lokets motorer driver hjulen via en växellåda och sedan är hjulen på var sida förbundna med koppelstänger via ett blindhjul. Koppelstänger är tagna från ånglokens konstruktion. Loken tillverkades i en första serie om 33 exemplar år 1919-1922 av firma Oerlikon (elutrustning) och firma Schweiziche Lokomotiv- & Maschinenfabrik (SLM) (mekanisk uppbyggnad) i Winterthur. 1926 fick samma firmor en beställning på ytterligare 18 krokodillok. Axelföljden är (1´C)(C 1´). De vill säga en löpaxel tre drivande axlar, tre drivande axlar samt ytterligare en löpaxel. Dessa är monterade i två "boggier", löpaxlarna är enskilt ledade från dessa boggier. Hjulen på de drivande axlarna var tre och tre förbundna med koppelstänger. Den senare serien hade dessutom en axel med ett par kombinerade blind- och balanshjul i vilket koppelstängena var fästade framför/bakom drivhjulens axlar. Det förekom även en del andra varianter på koppelstänger, växellådor och andra tekniska saker som föranleder olika littera, Be, Ce samt tillägget med en romersk tvåa eller trea i underlitterat. Huvudlitterat Ce anger i första hand lok efter ombyggnad, men det förekommer undantag. Loken är tredelade, där ytterdelarna är försedda med två elmotorer var, elutrustning, samt hjulaxlar och växellådor. Mittendelen innehåller förarhytter, transformator och elektrisk reglerutrustning. Förarhytterna är trånga. Lokförare beskriver dem lika rymliga som ett klädskåp. Loket har sammanlagt fyra enfas elmotorer. Loken moderniserades 1947 och fick då litterat Be 6/8". Den första siffran i litterat anger antalet drivande axlar och den andra siffran totala antalet axlar.

  • Antal exemplar: 51 st, första serien 33 st, andra serien år 1926, 18 st.
  • Effekt: 2240 hästkrafter (vid 36 km/h).
  • Största tillåtna hastighet: 65 km/h.
  • Maxhastighet: 75 km/h
  • Vikt: 131 ton
  • Max tågvikt 3000 ton.

Ej längre i tjänst[redigera | redigera wikitext]

Loktypen är ej längre i tjänst, men utgör en ikon för alla järnvägsintresserade. Loken började att fasas ut 1967. Flera reservlok sparades och 1976 anges som det sista året loktypen var i trafik. Andra uppgifter gör gällande att loktypen användes sporadiskt fram till 1986. Loken var då ålderstigna och allmänt hårt slitna. Trafiken på Gotthardsbanan ökade hela tiden och för att få plats med fler tåglägen behövde trafiken göras snabbare, krokodilernas låga största tillåtna hastighet var nu klart ogynnsam för loktypen. Man började också intressera sig för miljön på lokförarnas arbetsplats, och även här föll krokodilerna till föga. Det uppställda loket på bilden 14270, sägs ha rullat för egen maskin så sent som 1980 då det ställdes upp. Detta lok utgör en sorglig syn, det är illa medfaret av väder och vind, rosten gör sig påmind, och en del armaturer och andra delar saknas.

Bevarade fordon[redigera | redigera wikitext]

(listan är inte komplett)

  • SBB Be 6/8" 13254 som finns på Trafikmuseet, Verkehrshaus, i Luzern, status: välputsad, i utställningsskick. Kördugligt. Grönt.
  • SBB Ce 6/8" 13257 Museilok i Südbahnmuseum i Mürzzuschlag i Österrike. Undergår restaurering i museet.
  • SBB Be 6/8" 14201 som finns också på Trafikmuseet, Verkehrshaus, i Luzern, status: avställt i magasin, i väntan på renovering.
  • SBB Be 6/8" 14253 Museilok på lokstationen i Erstfeld, trafikduglig, används i speciella tåg. Brunt. Ingår i SBB:s historiska samlingar.
  • SBB Ce 6/8" 14270 Museilok på lokstationen i Erstfeld, ej trafikdugligt, uppställt som blickfång vid lokstationens entré. Grönt. Dåligt skick, se bild i denna artikel.
  • SBB Be 6/8"' 13302
  • SBB Be 6/8" 14267 finns bevarat på Auto- och Technikmuseum i Sinsheim
  • SBB Ce 6/8" 14305
  • SBB Be 6/8" 14276 under renovering av järnvägsmuseeföreningen Club del San Gottardo i Mendrisio. Färg okänd.
Krokodillok Ce 6/8II 13254 på Verkehrshaus, i Luzern

Smalspårskrokodil[redigera | redigera wikitext]

Det fanns även en smalspårsvariant av krokodilen, populärt kallat på svenska för "smalspårkrokodil" och på engelska och tyska för "baby crocodile" respektive "babykrokodile". Litterat är Ge 6/6, till skillnad från normalspårskrokodilen saknar detta lok löpaxlar. Smalspårskrokodilerna fanns och finns fortfarande som reserv eller museilok på Rhätische Bahn. De använts oftast på Berninabanan. Den vanligaste spårvidden på de schweiziska privata eller kantonala järnvägarna är 1000 mm, meterspår, sålunda har smalspårkrokodilen 1000 mm spårvidd.

Bevarade smalspårskrokodiler[redigera | redigera wikitext]

  • RhB Ge 6/6 402 smalspårskrokodil, uppställd på Trafikmuseet, Verkehrshaus, i Luzern status: utställningsskick.
  • RhB Ge 6/6 406 smalspårskrokodil, reservlok, avställt i Samedan eller Landquart.
  • RhB Ge 6/6 407 smalspårskrokodil, reservlok, avställt i Samedan eller Landquart.
  • RhB Ge 6/6 411 smalspårskrokodil, reservlok, avställt i Samedan eller Landquart.
  • RhB Ge 6/6 414 smalspårskrokodil, museilok hos Rhätische Bahn, trafikdugligt, går i chartertåg.

Modelljärnvägskrokodiler[redigera | redigera wikitext]

De flesta större europeiska modelljärnvägstillverkarna med självaktning har alla satt som status att ha en eller flera varianter av Krokodilen i sitt sortiment.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Swiss Railways, European handbook no. 5, David Haydock med fler. Utgivare "Platform 5" 2009. ISBN 1-872524-90-7
  • The Crocodiles in Switzerland, Guide for railway amateurs, Richard Cullingham. Silence pupliching, 1969. ISBN saknas.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]