Smalspår

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett smalspårigt tåg vid Stockholms östra stationRoslagsbanan

Smalspår är en järnvägsterm som betyder att spårvidden är mindre än 1435 mm.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Landet har vid sidan om normalspår spårvidden 1000 mm, sällan 750 mm och 800 mm.[1]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer numera reguljär trafik på smalspår på ett enda håll, nämligen vid Roslagsbanan. Den här använda spårvidden är 891 mm vilket motsvarar tre gamla svenska fot. Förr fanns det gott om "trefotsbanor". Jämte detta vårt genom tiderna vanligaste smalspår (891 mm) förekommer även 600 mm vid ett antal museijärnvägar. I ett fall, en hästjärnväg som är en museibana, används spårvidden 693 mm.

Den näst vanligaste smalspåriga spårvidden i Sverige var 1067 mm. Denna spårvidd fanns bland annat på merparten av järnvägarna i Blekinge och vidare på linjer till Halmstad och Växjö samt även vid Sundsvall-Torpshammars Järnväg. Spårvidden är dock på intet sätt ovanlig utomlands, den finns exempelvis i Japan, Sydafrika och Australien. Några norska järnvägar byggdes från början med spårvidden 1067 mm.

Andra relativt vanliga smalspår var 802 mm, som till exempel Hällefors-Fredriksbergs Järnväg. Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg och dess fortsättning Borås Järnväg hade ett tidigt skede spårvidden 1217 mm (= fyra engelska fot). Ytterligare förekom i Sverige även spårvidderna 1188 mm, 1099 mm, 1093 mm, 792 mm, 750 mm och, som tidigare nämnts, 693 mm.

Smalspåriga järnvägar byggdes av privata företag (ofta med kommunalt stöd) därför att de var billigare i anläggning och drift. Omfattande nät byggdes i Västergötland och Småland-Östergötland, därutöver ett antal mindre nät och isolerade sträckor. Statens Järnvägar byggde inte smalspår, men övertog en mängd sådana linjer under järnvägsförstatligandet, vilka moderniserades fram till 1950-talet parallellt med ombyggnad till normalspår eller avveckling.

Speciella lok och vagnar måste byggas för varje spårvidd, även om vissa fordon har byggts om. För att utväxla gods mellan smalspår och normalspår måste det lastas om, men efter hand infördes smalspåriga överföringsvagnar, på vilka man lastade normalspåriga godsvagnar och därmed slapp omlastning. Mot slutet gick nästan all godstrafik på detta sätt; SJ drog godsvagnar från smalspårsnätet till närmaste station med normalspår även om det fanns en närmare smalspårig förbindelse. De sträckor som hade mest trafik byggdes också om till normalspår. Vad gäller persontrafiken fick passagerarna alltid byta tåg själva i Sverige. Det finns dock personvagnar som kan byta spårvidd. Så sker för tåg till Spanien och Ryssland från övriga Europa, då dessa länder har bredspår.

Den sista smalspåriga järnvägen i Sverige med reguljär persontrafik är Roslagsbanan. Den sista banan med godstrafik var den 63 km långa och 891 mm breda sträckan Deje-Hagfors på den privatägda NKlJ (Nordmark-Klarälvens Järnvägar) som lades ned 1990. SJ:s sista sträcka med persontrafik var Växjö-Hultsfred-Västervik, nedlagd 1984; sista sträckan med godstrafik var Finspång-Hjortkvarn, nedlagd 1987, båda med spårvidd 891 mm. Den sista sträckan med 1 067 mm spårvidd var Karlshamn-Ryd som hade godstrafik till 1979, då den inställdes på grund av banans dåliga skick, med formell nedläggning 1981. I övrigt återstår ett antal museijärnvägar med spårvidd 891 eller 600 mm.

Växjö har haft tre olika spårvidder på bangården. Dels normalspår, 1 435 mm, dels vanligt smalspår, 891 mm, för trafiken norrut mot Västervik och "blekingespårvidden", 1067 mm, som gällde på banorna i Blekinge med utstickare till Växjö och Halmstad. Treskensspår, det vill säga en kombination av normalspår och smalspår, finns på sträckan Västervik - Jenny. Treskenspår kan också vara en kombination av normalspår och bredspår eller smalspår och bredspår. På sträckan Kimstad-Norsholm i Östergötland fanns en tid tre spår på samma banvall: Dels stambanans normalspåriga dubbelspår, dels ett smalspår som ingick i det östgötska smalspårsnätet.

Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

I Sydafrika och många av dess grannländer används 1067 mm, som därför ofta kallas "kapspårvidd" internationellt (efter Kapprovinsen i Sydafrika, som järnvägsnätet började utgå från).

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Delstaten Sachsen har spårvidden 750 mm. Mellan Radebeul och Radeburg finns än idag en smalspårsträcka, "Der Lössnitzdackel", "DR Schmalspur-Kursbuchstrecke 509" från 1883. Den är 17 km och trafikeras med gamla ånglok. Dessutom finns ett 140 km lång järnvägsnät med spårvidden 1000 mm i delstaterna Thüringen och Sachsen-Anhalt som kallas för Harzquerbahn.

I delstaten Mecklenburg-Vorpommern finns två smalspåriga järnvägar med reguljär persontrafik: Pa ön Rügen finns en järnväg mellan Göhren och Putbus (Rasender Roland) med spårvidden 750 mm och mellan Bad Doberan och Kühlungsborn går en bana med spårvidden 900 mm (Molli).

Spårväg[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Även spårvägar kan vara smalspåriga. En vanlig spårvidd för spårvägar är 1000 mm, dock inte i Sverige. I Sverige var det endast stadsspårvägen i Kiruna och Ulricehamn, som var meterspåriga elektriska spårvägar. I övriga svenska spårvägsstäder använde man normalspår 1435 mm.

Meterspårväg (spårvidd 1000 mm) har även Göteborg haft. Men det var under hästspårvägens tid. 1878–1902. 1902 löste dåvarande Göteborgs stad ut det engelska spårvägsbolaget som trafikerade stadens hästspårvägssystem, och breddade spåret till normalspår 1435 mm samt elektrifierade nätet med 600 volt likspänning. En del gamla hästspårvagnar sparades och byggdes om till normalspåriga släpvagnar eller senare till likvagnar som framförallt användes under pandemin "Spanska sjukan" som härjade ungefär samtidigt som första världskriget.

Göteborgs stadsmuseum har en hästspårvagn bevarad, denna deponeras hos Spårvägssällskapet Ringlinien dessvärre vet man inte så mycket om denna vagn, men den är sannolikt byggd i England1880-talet. Denna hästspårvagn är idag körklar och byggdes om till normalspår inför Göteborgs Spårvägars 50-årsjubileum 1929. Vagnen var senast ute på stan under GS 125-årsjubileum och drogs då av hästen "Sir John" inlånad från Nordhallänningarnas körsällskap, då hästar inte ingår i Ringliniens ordinarie dragkraft, ej heller som medlemmar i föreningen, ännu.

USA[redigera | redigera wikitext]

Kabelspårvagnarna i San Fransisco kör på 1067 mm.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Schmalspurbahnen in der Schweiz

Källor[redigera | redigera wikitext]