Kronrådet
.svg)
.jpg)
Kronrådet (engelska: Her Majesty's Most Honourable Privy Council, vanligen förkortat Privy Council) är ett politiskt rådgivande organ i Storbritannien som formellt är underställt den brittiska monarken, men som i praktiken är underställt regeringen och parlamentets underhus. Under medeltiden och renässansen var rådet det högsta lagstiftande regeringsorganet, men har sedan utvecklats till att övervägande ha ceremoniella funktioner. Rådets verksamhetsområden har starkt begränsats i och med att de flesta av dess tidigare befogenheter nu flyttats över till kabinettet och lagrådsutskottet. Men även om regeringskabinettet numera är den verkställande makten, så är den rent formellt ett utskott under Kronrådet.[1]
Rådet, som domineras av regeringen och tyngre politiker från oppositionspartierna, har som huvudsaklig uppgift att formellt godkänna diverse lagar och utnämningar som regeringen eller parlamentet redan beslutat om i monarkens namn. De enda frågor som rådet kan ta upp på egen hand är sådant som rör vissa kungliga prerogativ. Det var till exempel rådet som, i samband med prinsessan Dianas och prins Charles skilsmässa, beslöt vilka titlar frånskilda, före detta medlemmar av kungahuset skulle få behålla. Rådet används ibland av regeringen för att upphäva vissa beslut som Storbritanniens högsta domstol fattat. Sådant som rådet kommit fram till kan premiärministern därefter fatta beslut om utan att behöva konsultera parlamentet, så rådet kan alltså i vissa situationer användas för att undvika en utdragen debatt i parlamentet. Rådet är även remissinstans i frågor som rör det brittiska Samväldet och fungerar som högsta domstol för vissa länder i Samväldet, dit till exempel dödsdömda kan överklaga.[1] Slutligen är det rådets uppgift att formellt utropa en ny monark när den gamla dött.[1]
Medlemmarna av Kronrådet betecknas kollektivt som The Lords of Her Majesty's Most Honourable Privy Council. Medlemmar av Kronrådet tituleras ”The Right Honourable”, medan till exempel underhusledamöter som inte ingår i rådet bara tituleras ”The Honourable”. Rådets högste ämbetsman kallas Lord President of the Council, som är ett av de högsta statsämbetena, och vars innehavare numera alltid är en medlem i regeringskabinettet och vanligtvis också ledare för parlamentets under- eller överhus. Monarken kan i princip utse vem som helst till medlem i Kronrådet, men i praktiken utses de på regeringens inrådan.
Antalet medlemmar i rådet är inte fastställt; på Henrik VIII:s tid var de 40, men under senare år har de varit cirka 550. Merparten av dem är ledande politiker från de stora politiska partierna i parlamentet, men även bland annat högre domare och Engelska kyrkans tre främsta biskopar ingår i rådet och ofta en medlem av kungahuset (förutom regenten själv). Prins Philip har ingått i Kronrådet sedan han gifte sig med dåvarande kronprinsessan Elizabeth, och är därmed den som tjänstgjort i rådet längst tid. Att rådet har så många medlemmar beror på att de utnämns på livstid, varför en stor mängd av dem är pensionerade politiker och domare.
Bara vid två tillfällen samlas hela rådet: när det ska utropa en ny monark och när en regerande monark ska gifta sig.[1] Vid de normala, månatliga sammanträdena infinner sig bara en handfull ledamöter och monarken eller ibland två andra medlemmar av kungahuset som monarkens företrädare. Sedan 1861 står monarken vanligtvis upp under sammanträdena, vilket betyder att också övriga ledamöter måste göra det. Detta gör att sammanträdena blir korta.[2] Vid mötena läser lordpresidenten upp en lista över dagens ärenden och monarken säger bara ”approved” (bifalles) efter varje ärenderubrik lästs upp.
Även om Kronrådet idag har mest ceremoniella uppgifter och medlemskap däri antingen är en hedersbetygelse eller något som automatiskt medföljer vissa ämbeten, så är rådet ibland en plats för viktiga informella möten, eftersom alla ledamöter är bundna av absolut tystnadsplikt om vad som diskuteras under mötena. Till exempel möjliggör det för regeringen att i samband med Kronrådets möten kunna delge de andra partiernas ledare hemlig information som rör rikets säkerhet; ett exempel var när premiärminister Tony Blair under ett sådant möte underrättade Konservativa partiets ledare Iain Duncan Smith och Liberaldemokraternas ledare Charles Kennedy om de bevis regeringen ansåg sig ha funnit för att Irak skulle besitta massförstörelsevapen.[1]
Jämför med
Källor
- Somerset Anne; Elizabeth: I, New York 2003
- ^ [a b c d e] ”So what is the Privy Council?”. BBC. 18 februari 2003. http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk_politics/2589087.stm. Läst 7 mars 2010.
- ^ ”Privy Council Office Business FAQ”. Privy Council Office. Arkiverad från originalet den 11 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110611050806/http://www.privy-council.org.uk/output/page503.asp. Läst 7 mars 2010.