Konservativa partiet (Storbritannien)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Konservativa partiet
The Conservative and Unionist Party
Land Storbritannien
Partiledare David Cameron
Grundat 1830
Huvudkontor Victoria Street 25, London
Politisk ideologi Konservatism
Liberalkonservatism
Nyliberalism
Internationellt samarbetsorgan International Democrat Union
Europeiskt samarbetsorgan Alliansen europeiska konservativa och reformister, European Democrat Union
Politisk grupp i Europaparlamentet Gruppen ECR
Färg(er) Blå
Ungdomsförbund Conservative Future
Underhuset
Mandattilldelning
307 av 650
Överhuset
Mandattilldelning
186 av 724
Europaparlamentet
Mandattilldelning
24 av 73
Londonförsamlingen
Mandattilldelning
11 av 25
Skotska parlamentet
Mandattilldelning
16 av 129
Walesiska parlament
Mandattilldelning
13 av 60
Kommunfullmäktige
Mandattilldelning
9 405 av 21 871
Webbplats
www.conservatives.com
Brittisk politik
Politiska partier
Val
Partilokal i Scarborough.

Konservativa partiet (formellt The Conservative and Unionist Party, även kallat Tories) är ett konservativt politiskt parti i Storbritannien.

Partiet har sin upprinnelse i det parlamentariska Tory-partiet1700-talet och har kallats vid sitt nuvarande namn sedan mitten av 1800-talet. Partiet har historiskt sett varit mycket framgångsrikt och många gånger bildat regering, ofta ensamma, i Storbritannien. Ordet "toryism" används ibland för den ideologi som utmärker "tories".

Partiet ingår i International Democrat Union och tillhör Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR). Ledare är sedan december 2005 den adligt ättade David Cameron (född 1966).

Politik[redigera | redigera wikitext]

Konservativa partiets politiska uppfattning kan sedan 1990-talet indelas i fyra huvudinriktningar:

  • Den traditionalistiska, eller socialt konservativa flygeln, som har en strikt konservativ syn i ekonomiska och sociala frågor. Fraktionen utmärks av dess centrala värdekonservatism, som sätter stort fokus på Storbritannien som en enhet, dess historiska arv och banden mellan stat och religion.
  • Den liberalkonservativa gruppen, som närmast kan liknas vid svenska moderaterna, anser sig förespråka liberala ideal och vara tolerant i sociala frågor, medan man har en konservativ syn i ekonomiska frågor och förespråkar frihandel, marknadsliberalism kombinerat med en pragmatisk välfärdspolitik.
  • Den torydemokratiska falangen, härledd till Benjamin Disraeli och grunden för det brittiska välfärdssamhället, som betonar statens roll i att bekämpa arbetslöshet och överbrygga klassklyftor i syfte att skapa nationell enighet och ett alternativ åt Labours socialpolitik.
  • Den thatcheristiska skolan inom partiet har härlett sin politik till Margaret Thatchers (1979-1990) regeringstid, med minimerad statlig intervention, en återhållsam socialpolitik med kraftigt sänkta skatter, samt inslag av nationalism, populism och moralkonservatism i vissa frågor.
  • Den libertarianska skolan, som företräder en klassiskt liberal politik tydligt distinkt från Liberaldemokraternas socialliberalism.

Ett starkt brittiskt försvar är även en huvudpunkt för partiet men har i olika sammanhang drivits av olika grupper inom partiet och ibland av rivalen Labour. Gemensamma drag för de olika grupperna inom partiet är konservatism, frihandel och en syn på Storbritannien som en historisk enhet, där man vidhåller vikten av en fortsatt union mellan de fyra enheterna, något den nuvarande partiledaren David Cameron betonade efter Scottish National Partys jordskredsseger i det skotska parlamentsvalet 2011. Cameron har själv uttalat sig tillhöra den liberalkonservativa gruppen och definierar sig som en "modern medkännande konservativ". Tvåpartisystemet och bristen på en motsvarighet till de svenska kristdemokraterna har lett till att de värdekonservativa, vilka kan påträffas i vilken som helst av de olika grupperna, koncentrerats till det konservativa partiet.

Partiledare[redigera | redigera wikitext]

Lista över partiledare sedan det nuvarande partiets grundande 1830 (partiledare som ej tjänade som premiärminister är märkta med ett *)


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Geoffrey Wheatcroft, The Strange Death of Tory England (2005)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]