Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg
Tyska: Kurfürstentum Braunschweig-Lüneburg

Coat of Arms of Brunswick-Lüneburg.svg
Wappen Bistum Osnabrück.png
1708–1806
Flagga Vapen
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburgs läge i Nordtyskland.
Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburgs läge i Nordtyskland.
Huvudstad Hannover



Bildades 1708


Upphörde 1806


Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg, sedan 1692 också känt som Hannover var ett kurfurstendöme beläget i det som idag är största delen av förbundslandet Niedersachsen. Braunschweig-Lüneburg och från 1814 namnet på ett kungarike. Det skapades ur hertigdömet Braunschweig-Lüneburg. Huvudstad var staden Hannover.

Ernst August av Hannover erhöll 1692 kurfurstigvärdighet som furste av Braunschweig-Lüneburg, och sedan sonen Georg Ludvig blivit kung av Storbritannien ingick Braunschweig-Lüneburg en personalunion med landet, något som ledde till återkommande konflikter med angränsande länder. Från 1692 kallades kurfurstendömet ofta Hannover. 1719 förvärvade man Bremen-Verden från Sverige.[1]

Personalunionen med Storbritannien ledde bland annat till konflikter med Frankrike, som endast kunde komma åt Storbritannien genom Hannover. 1801 besattes landet av preussarna, 1803 av fransmännen och 1806 åter av preussarna. 1807 uppgick det delvis, 1810 helt i Kungariket Westfalen. Wienkongressen gjorde 1815 Hannover till kungarike, samtidigt som det utökades med Ostfriesland, Hildesheim och några smärre stift. 1819 infördes tvåkammarsystem, dock endast med rådgivande befogenhet för riksdagen, och efter julirevolutionen tillkom 1833 en jämförelsevis liberal författning.[2]

1837 upphörde personalunionen med England. Detta år avled Vilhelm IV av Storbritannien och hans dotter drottning Viktoria besteg den brittiska tronen, och då kvinnliga monarker inte accepterades i Hannover bröts personalunionen och Vilhelms bror Ernst August I av Hannover blev regent i landet. Denne vägrade godkänna 1833 års författning, återställde författningen av 1819 och avskedade de statstjänstemän som inte avlade tro- och huldhetsed, däribland sju professorer vid Göttingens universitet. 1848 måste han dock gå med på en mera liberal författning. Då konflikten mellan Österrike och Preussen 1866 tillspetsades, avböjde Hannover 17 juni det anbud, som fordrade neutralitet och inträde i det Tyska statsförbundet, och förklarade krig, det Tyska enhetskriget, som trots segern i slaget vid Langensalza 29 juni ledde till att den hannoveranska armén måste kapitulera. 20 juli 1866 besattes Hannover, Georg V av Hannover avsattes och den preussiska förvaltningen infördes 1 oktober 1867. Hannover blev nu en preussisk provins. Sedan den avsatte kungen från Hietzing i närheten av Wien försökt uppvigla Hannovers befolkning mot Preussen, beslagtogs alla hans gods i landet. En till att börja med betydlig, med tiden allt svagare rörelse drevs under tiden framöver för Hannovers frigörande från Preussen.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok, band 12. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag. Sid. 596 
  2. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok, band 12. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag. Sid. 596-597 
  3. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok, band 12. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag. Sid. 597 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia