Lisa Thomasson
| Lisa Thomasson | |
 | |
| Pseudonym(er) | Lapp-Lisa |
|---|---|
| Född | 1878 |
| Död | 1932 |
| Bakgrund | Oviken,  Sverige |
| Genre | Folk |
| Roll | Sångerska |
Lisa Thomasson (Lisa Cecilia Thomasson-Bosiö), född 19 augusti 1878 i Myssjö församling, Jämtlands län[1], död 15 april 1932 i Furudal, Ore församling, Kopparbergs län[2] var en svensk sångerska känd som Lapp-Lisa eller Näktergalen från Oviken.
Hennes samiska ursprung gav upphov till namnet Lapp-Lisa, under vilket hon framträdde. Hon gifte sig 1911 i Östersund med ingenjören Bror Gustaf Bosiö från Falun. Ett tiotal år senare kom Anna-Lisa Öst att använda sig av detta namn.
Lisa Thomasson föddes som dotter till en renägare av samesläkt, Thomas Andersson från Stördal Norge och hans hustru Brita Maria Johannesdotter från Ovikenfjell Myssjö[1] i södra Jämtland. Hennes mest kända visa, Lappflickan, skrevs av lärarinnan Augusta Amalia Wilén omkring 1897. Musikläraren och kantorn Fredrik Hedström från Gävle upptäckte hennes sångbegåvning, gav henne sånglektioner, och turnerade med henne runtom i Sveriges bönhus och kapell med Lisa på cittra och sig själv på orgel.
Den kände årefotografen Nils Thomasson var Lisas yngre bror.
Lappflickan
Bland Ovikens snökrönta skyhöga fjäll
Bland grönskande tuvor, där ligger mitt tjäll
//Där växte jag opp, liten lilja i knopp
Där lärde jag blicka mot himmelen opp//
Det tjället var ringa, dess dörr var så låg
men aldrig en kärare boning jag såg
//Jag var arm uppå guld, men min Gud var mig huld
jag kände ej världen, dess synd och dess skuld//
Naturen sig tedde så härlig och skön
om vintern i drivor om sommarn så grön
//Där stod för mig allt i fager gestalt
i blixtrande sol eller gnistrande kallt//
Visst vindsvalor flögo kring fjällarna grå
men Herren gav hägn ock åt lärkorna små
//Och bland drivor och snår liten lappflicka går
och jag sjöng som man sjunger i ungdomens vår//
Där tände en brinnande längtan min håg
att skåda det land som bak fjällarna låg
//Se dess bländande prakt. Och jag flydde den trakt
Där barndomens änglar kring vaggan stått vakt//
Sen haver jag farit så vida omkring
och skådat i världen mång’ underbar ting
//Men jag längtar ibland hem till fjällbäckens strand
Till min hembygd där norrskenet flammar ibland//
Nog vänder jag åter till hemmet en gång
och sjunger bland Ovikens fjällar min sång
//Sjunger glad och förnöjd och i jublande fröjd
går min sång mot den blånande himmelens höjd//
Källor
- Lapp-Lisa, Norrländsk uppslagsbok, Band 3, 1995