Litiumbehandling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Litiumbehandling används inom psykiatrin för att behandla bipolär sjukdom och att förebygga periodiska manier och depressioner. Verkningsmekanismen är ännu inte helt känd, men en trolig teori är att metabolismen av inositolfosfater påverkas vid intag av litium.

Patienterna får dagligen inta ett litiumsalt i en individuell dos. Läkaren eftersträvar en viss nivå av litium i serum. Det är svårt att avväga rätt dosering p g a litiums snäva terapeutiska index. En biverkan kan vara viktökning. [1]

En fullvuxen människa har i kroppen normalt ca 7 mg litium, varav en del finns i blodet. Symptom vid överdosering: [2]

I blodet
(mg/l)
Effekt
———— —————————————
10 Lätt förgiftning
15 Förvirring, talsvårigheter
20 Dödsrisk

Återfallen i manier eller depressioner kan med hjälp av denna medicinering minska i genomsnitt från cirka 60 procent till cirka 20 procent.

Medicinskt litium finns i Sverige endast under namnet Lithionit, då i form av en depottablett på 42 mg. Det verksamma ämnet är litiumsulfat.

Medicinering med litium är ofta påfrestande för sköldkörteln. För att skydda denna tar många som behandlas med Lithionit även läkemedlet Levaxin.

Eliminering av litium i kroppen sker i njurens tubuli. Vid filtrationen tävlar litium med natrium. Om patienten ifråga har brist på natriumklorid sker ett passivt upptag av litium eftersom jonerna påminner mycket om varandra (monovalenta katjoner).

Ett av målproteinerna som litium verkar på är Glykogensyntas-kinas 3 Beta, GSK3B. Effekten kommer dels genom direkt hämning av GSK3B, dels genom aktivering av proteinet Akt, som i sin tur också hämmar GSK3B.[3]

Se även [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Apoteket nr 2009—3, s 19, Apoteket AB, ISSN 0349—2516
  2. ^ Lenntech
  3. ^ ”What can a clock mutation in mice tell us about bipolar disorder?”. PNAS. http://www.pnas.org/content/104/15/6097.full. Läst 11 februari 2012.