Sköldkörtel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sköldkörtel (thyroid gland) och bisköldkörtlar (parathyroid glands)

Sköldkörteln, Glandula Thyroidea, är en två- eller (hos vissa människor) tredelad endokrin (hormonproducerande) körtel lokaliserad på halsen, strax under struphuvudet och utmed sidorna på luftstrupen. Sköldkörtelns hormoner, tyreoideahormoner, går direkt ut i blodet och påverkar ämnesomsättningen.

Anatomi[redigera | redigera wikitext]

Sköldkörteln består av två, ibland tre, lober. Den tredje loben benämns pyramidloben och finns hos ca 15 procent av befolkningen. I normalfallen består sköldkörteln av höger och vänster lob (lobus dexter et sinister). Dessa sammanfogas framtill i Isthmus glandulae thyroideae som ligger framför ringbrosket (cartilago cricoidea).

Hormonproduktion[redigera | redigera wikitext]

Strukturformel för trijodthyronin (T3)
Strukturformel för tyroxin (T4)

Histologiskt består sköldkörteln av sfäriska folliklar. På dessas cellytor finns tyreotropinreceptorer som binder TSH vid sköldkörteln. Sköldkörtelns celler samlar upp tyrosin och salt ( Na+/I-). I cellerna katalyseras saltets jodid till jod av tyreoperoxidas. I follikelcellerna bildas tyreoglobulin med detta jod, som samlar tyrosinet. Vid syntesen av tyrosin och jod bildas tyreoideahormoner. Hormonerna är fästa vid tyreoglobulinet tills TSH fäster vid tyreotropinreceptorerna. Fäst på receptorerna signalerar TSH att hormonerna ska frisättas från tyreoglobulinet och follikelcellerna. Därmed utsöndras hormonerna från sköldkörteln in i blodet.

Syntesen av tyrosin och jod vid tyreglobulinet kallas tyroxin (T4) och är ett av de två viktigaste tyreoideahormonerna. Omkring 80 procent av T4, normalt sett, dejoderas till trijodtyronin (T3) i vävnaderna. T3 är mycket mer aktivt än T4, som i stor utsträckning är ett prohormon. En del T3 bildas också i sköldkörteln. Omkring 20 procent av det totala T3 bildas där genom att överblivna rester från produktionen av T4, monojodtyrosin och dijodtyrosin, dejoderas av ett sköldkörtelenzym, jodtyrosindejodinas typ II.

Huvuddelen av det T4 och T3 som utsöndras från sköldkörteln är bunden till transportproteiner. Det är den fria icke-proteinbundna fraktionen av T4 och T3 som är biologiskt aktiv. Sköldkörtelhormonerna T3 och T4 transporteras i blodet i störst (70 procent) utsträckning bundet till proteinet TBG (tyroxinbindande globulin), men även till viss del (15-20 procent) av albumin samt (10-15 procent) transthyretin och cirka 3 procent bundet till lipoproteiner. TBG har två viktiga funktioner: 1) bidra med en stor cirkulerande reservoar av T4, för att buffra för akuta förändringar i sköldkörtelfunktion (efter borttagande av sköldkörteln har cirkulerande T4 minskat med ca 50 procent efter en vecka), 2) minska förlust av T4 och T3 genom att binda och minska förlust genom urin. Endogent producerat eller exogent tillfört fritt T4, kompenseras raskt genom bindning till TBG, eftersom bara 30 procent av dess T4 bindningsställen normalt är upptagna. Transthyretin och albumin har lägre affinitet men högre capacitet att transportera hormonerna. Via blodet når sedan tyreoideahormonerna kroppens celler där de påverkar ämnesomsättningen. När T4 och T3 via blodet når målceller i kroppen binder det sig dit vid sköldkörtelhormonreceptorer, varmed de kan verka cellulärt.

Produktionen av T3 och T4 regleras av det sköldkörtelstimulerande hormonet TSH från hypofysen, med negativ feedback. När T4 och T3 är låga produceras mer TSH, och när T4 och T3 är höga bildas mindre TSH. Som regel brukar därför låga TSH-värden ses vid höga värden av T4 och T3 och vice versa (vid vissa sjukdomstillstånd kan det vara tvärt om). TSH regleras också av ett hormonet TRH från hypotalamus. Mycket TRH ger mycket TSH och därmed mer T4 och T3. Sköldkörteln aktiveras dessutom av typ I-receptorer för vasoaktiva intestinala peptider.[1]

I sköldkörteln bildas också kalcitonin, som sänker kalciumnivåerna i blodet genom att sänka osteoklasterna.[2]

Sköldkörtelns aktivitet beror på samverkan med flera hormoner och kroppsliga processer. Den beror också på klimatet, temperaturen i omgivningen och altituden, vilket bidrar till skillnader i basalomsättningen. Vad som är en normalt fungerande sköldkörtel kan därför ses i relation till i vilket klimat och på vilken altitud personen bor, och under vilken årstid det är.[3][4] Personer som lever i mycket kallt klimat kan drabbas av polärt T3-syndrom vilket i sammanhanget är ett normalt tillstånd.

Sköldkörtelns funktion hos gravida kvinnor påverkar i hög grad fostrets utveckling. Högaktiv, men frisk, sköldkörtel kan möjligen öka fostrets storlek, medan en hypotyreos orsakar låg födelsevikt.[5]

Relaterade sjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Det är relativt vanligt med sköldkörtelsjukdomar och de drabbar fem procent av befolkningen. Sköldkörtelhormonerna är viktiga bland annat för normal tillväxt under uppväxten. Brist på sköldkörtelhormoner under tidiga barndomsår kan resultera i kretinism, som karaktäriseras av bland annat mental retardation och kortvuxenhet.

Sköldkörtelhormonerna ökar även cellernas metabolism (ämnesomsättning) och därigenom värmeproducerande förmåga samt förmåga att bibehålla rätt koncentrationer av joner i och utanför cellen. De vanligaste orsakerna till underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos, är globalt endemisk jodbrist samt ett autoimmunt tillstånd benämnt Hashimotos thyroidit vilket är vanligaste orsaken i I-länderna. Sköldkörtelns sjukdomar är en undergrupp till endokrinologi som är en del av invärtesmedicin.

Överproduktion av sköldkörtelhormon går under benämningen hyperthyreos (jmf struma). Vid giftstruma är kroppens metabola processer hyperaktiva. Vid hypertyreos är halten av TSH i blodet sänkt medan fritt T4 och fritt T3 i typiska fall uppvisar förhöjda halter. Vid hypotyreos gäller det motsatta förhållandet för TSH, fritt T4 och fritt T3.

Sköldkörtelns aktivitet kan påverkas av andra sjukdomar, så kallat euthyroid-sick syndromes.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D12.776.543.750.100.900.520&tool=karolinska
  2. ^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D06.472.699.150&tool=karolinska
  3. ^ M Fathzadeh et al, Epidemiological Study of T4, T3 and TSH Mean Concentrations in Four Iranian Populations, Iranian J Publ Health, 2005, Vol. 34, No. 1, pp.74-79
  4. ^ Reed HL, Circannual changes in thyroid hormone physiology: the role of cold environmental temperatures, Arctic Med Res. 1995;54 Suppl 2:9-15
  5. ^ ”Fetal Thyroid Hormone Level at Birth Is Associated with Fetal Growth”. http://jcem.endojournals.org/cgi/content/abstract/jc.2010-2814v1. , Beverley M. Shields et al, Fetal Thyroid Hormone Level at Birth Is Associated with Fetal Growth, The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, online on March 16, 2011, läst 11 maj 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • FASS.se Låg ämnesomsättning (Hypotyreos)
  • FASS.se Förhöjd ämnesomsättning (Hypertyreos / Tyreotoxikos / Tyreotoxisk kris)