Ludwig Rütimeyer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Karl Ludwig Rütimeyer, född 26 februari 1825 i Biglen, död 25 november 1895 i Basel, var en schweizisk zoolog och geolog.

Han utnämndes 1855 till professor i zoologi vid universitetet i Basel. Rütimeyers undersökningar rörande vissa däggdjursgruppers fylogeni är av stor betydelse. Förutom hans arbeten om Europas tertiära däggdjur (Beziehungen zwischen den Säugetierstämmen alter und neuer Welt, 1889, och Übersicht der eocänen Fauna von Egerkingen, 1890) har hans undersökningar rörande de dittills inte uppmärksammade fynden från pålbyggnadsperioden (Die Fauna der Pfahlbauten in der Schweiz, 1861) överlämnat resultat av stor allmän biologisk betydelse. Tack vare förnämligast dessa sistnämnda fynd blev Rütimeyer grundläggare av en nyare riktning i forskningen om husdjurs historia, i det att han genom historiska vittnesmål kunde uppvisa, att en verklig ombildning av husdjursraser ägt rum.

Skrifter (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Über die Herkunft unserer Tierwelt (1867)
  • Beiträge zur Kenntnis der fossilen Pferde (1863)
  • Crania helvetica (tillsammans med Wilhelm His, 1864)
  • Versuch einer natürlichen Geschichte des Rindes (1866-67)
  • Über den Bau von Schale und Schädel bei lebenden und fossilen Schildkröten (1872)
  • Thal- und Seebildung (1869)
  • Pliocen- und Eisperiode (1876)
  • Gesammelte kleine Schriften (med självbiografi, 1898 i två band)
  • Briefe und Tagebuchblätter (1906)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rütimeyer, Karl Ludwig, 1904–1926.