Luffare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Två luffare som går längs ett järnvägsspår

Luffare benämns en ständigt vandrande manlig person under 1800- och början av 1900-talet. Samtida med utvandringen från Fattig-Sverige till ett Amerika av överflöd, utvecklades denna ofta mytologiserade skepnad i de arbetslösa som inte lyckades få råd till resan eller ens att ha råd att bo kvar. Eftersom de inte kunde försörja sig och ingen heller hade råd att ge arbete kunde överlevnaden endast lyckas genom tiggeri, från gård till gård, utan regelbundet boende. Ofta bestämda rutter till vänligare människor inom en socken. Man behövde tillstånd och ville man utanför socknen måste polisen absolut undvikas för att inte fängslas för lösdriveri. Detta kunde innebära åratal av straffarbete t.ex. att krossa sten. Luffare måste bära skägg för att inte misstänkas bära en rakkniv. Luffarriksdagen i Hallsberg 1921 var ett försök att organisera sig, liksom arbetarorganisationerna gjort. Lösdrivarlagen var i kraft från 1885 till 1965 då socialtjänstlagen tog vid.

Referenser (litteratur)[redigera | redigera wikitext]

  • Harry Martinson, Vägen till Klockrike, Stockholm, Bonniers, 1948.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]