Lynyrd Skynyrd

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lynyrd Skynyrd
Lynyrd Skynyrd CIA Cardiff 2010.jpg
Lynyrd Skynyrd 2010
Bakgrund USA Jacksonville, Florida, USA
Genre(r) Rock, blues rock, country rock
År som aktiva 1964 - 1977, 1987 - idag
Skivbolag MCA, Atlantic, Universal, Sanctuary
Artistsamarbeten 38 Special, Van Zant, Rossington Collins Band, Allen Collins Band, The Rossington Band, Outlaws, Kid Rock
Medlemmar
Gary Rossington
Rickey Medlocke
Johnny Van Zant
Michael Cartellone
Mark Matejka
Robert Kearns
Peter Keys
Tidigare medlemmar
Ronnie Van Zant (avliden)
Allen Collins (avliden)
Bob Burns
Larry Junstrom
Greg T. Walker
Ed King
Artimus Pyle
Steve Gaines (avliden)
Randall Hall
Leon Wilkeson (avliden)
Billy Powell (avliden)
Kurt Custer
Mike Estes
Owen Hale
Hughie Thomasson (avliden)
Jeff McAllister
Kenny Aronoff
Ean Evans (avliden)

Lynyrd Skynyrd (uttalas ”lenerd skinnerd” [ˌlɛnə(ɹ)d ˈskɪnə(ɹ)d]) är ett amerikanskt rockband bildat 1964 i Jacksonville, Florida, USA.

Lynyrd Skynyrd bildades av Ronnie Van Zant, som efter några tidigare misslyckade försök att starta ett band till slut hittade skolkamraterna och tillika gitarristerna Allen Collins och Gary Rossington. De började spela tillsammans under namnet My Backyard. Snart tillkom keyboardisten Billy Powell, trummisen Bob Burns och basisten Leon Wilkeson i sättningen och de ändrade sitt namn till Lynyrd Skynyrd, en förvrängning av namnet på deras gymnastiklärare Leonard Skinner.

Nu följde några år av turnerande utan större framgångar fram till 1973, då bandet skrev kontrakt med MCA. Första skivan, (pronounced 'lĕh-'nérd 'skin-'nérd), följdes av en turné som förband till The Who och Lynyrd Skynyrd fick en trogen skara fans lagom till släppet av andra skivan, Second Helpings. Skivan, som kom 1974, blev deras stora genombrott med singeln Sweet Home Alabama. Bandet släppte därefter två skivor, Nuthin' Fancy och Give Me Back My Bullets, som inte blev några stora succéer. Under tiden byttes några medlemmar ut. Artimus Pyle ersatte Bob Burns och Ed King, som spelat med sedan inspelningen av Pronounced, slutade. 1976 kom live-skivan One More for the Road och förde upp bandet på listorna igen. Nu hade en ny gitarrist, Steve Gaines tillkommit, liksom tre körtjejer.

Den 17 oktober 1977 släpptes Street Survivors, deras sjätte skiva. Tre dagar senare (20 oktober) var bandet på väg till en spelning i Baton Rouge, Louisiana när planet de färdades i havererade utanför McComb, Mississippi. Ronnie Van Zant, Steve Gaines, Steves syster Cassie Gaines och bandets manager Dean Kilpatrick omkom. Haveriet ledde till att Street Survivors blev en stor succé, men de överlevande medlemmarna beslutade att lägga ned bandet.

Lynyrd Skynyrd återförenades 1987 med Ronnie Van Zants yngste bror Johnny Van Zant som sångare. Gruppen har sedan dess fortsatt att turnera med en uppsättning i ständig förändring och släppt en handfull plattor, bland annat julskivan Christmas Time Again. 2006 valdes bandet in i Rock and Roll Hall of Fame.[1] De bandmedlemmar som inkluderades i intagningen var Ronnie Van Zant, Rickey Medlocke, Gary Rossington, Allen Collins, Ed King, Steve Gaines, Leon Wilkeson, Billy Powell, Bob Burns och Artimus Pyle.

Onsdagmorgonen den 28 januari 2009 avled keyboardisten Billy Powell i sitt hem i Florida. Han blev 56 år gammal och dödsorsaken tros vara hjärtproblem. Ean Evans avled den 6 maj samma år, 48 år gammal efter en tids kamp mot cancer. Evans har spelat i bandet sedan 2001, då han ersatte Leon Wilkeson efter hans död.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Lynyrd Skynyrd

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]