Hornkorpar

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Markhornkorpar)
Hoppa till: navigering, sök
Hornkorpar
Wild Birds in Eritrea.jpeg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Bucerotiformes
Familj Hornkorpar
Bucorvidae
Släkte Bucorvus
Vetenskapligt namn
§ Bucorvus
Auktor Lesson, 1830[1]
Hitta fler artiklar om fåglar med

Hornkorpar[2] (Bucorvidae) är en fågelfamilj med det enda släktet Bucorvus i ordningen Bucerotiformes. Familjen omfattar bara två arter som lever i Afrika.[1] Tidigare kallades familjen markhornkorpar.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Släktet Bucorvus har tidigare placerats i familjen näshornsfåglar (Bucerotidae) och har ibland även placerats i den egna underfamiljen Bucorvinae. Numera har släktet brutits ut och hänförs till den egna familjen Bucorvidae, som är systergrupp till Bucerotidae.[3][4][5]

Familjen omfattar bara släktet Bucorvus med två arter:

  • Nordlig hornkorp, Bucorvus abyssinicus, som förekommer på stäpper och savanner söder om Sahara.
  • Sydlig hornkorp, Bucorvus leadbeateri, som förekommer från Kenya till Angola och Sydafrika.

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Hornkorparna har svart fjäderdräkt frånsett vita handpennor som bara syns i flykten, samt fjäderlösa röda eller blå hudpartier på huvudet. De har en lång och kraftig sabelformad näbb. Ytligt kan de påminna något om stora korpar. De har 15 halskotor, medan näshornsfåglarna har 14. Benen är längre, och de har en speciell sena mellan bäckenet och lårbenet.

Hanar väger 3,5 till 6,1 kg och honor 2,2 till 4,6 kg.[6]


Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från sina släktingar näshornsfåglarna går och springer hornkorparna bra på marken. Hornkorparna lever på marken på stäpper och savanner med kort gräs. De kan springa med en hastighet av upp till 30 km/tim vilket är ungefär samma hastighet som när den flyger.[7]

De lever territoriellt i revir på cirka 100 kvadratkilometer i grupper på upp till tio individer. Reviret hävdas genom dova läten. Endast ett dominant par fortplantar sig. De häckar i klippskrevor eller i ihåliga träd, helst apbrödträd (baobab). Den ruvande honan matas av hanen, men muras inte in vilket sker hos näshornsfåglarna. Honan kan lämna ruvningsplatsen och själv födosöka. Hornkorpar livnär sig huvudsakligen på stora insekter och små ryggradsdjur. Ibland förtär de ödlor, små däggdjur och fågelungar. Hornkorparna är värddjur för fågellöss av släktet Burvellus, som bara lever på dessa båda arter.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Hornkorparna är inte vanliga i sitt utbredningsområde, men räknas inte som hotade av IUCN.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artiklen bygger på en översättning av tyskspråkiga wikipedias artikel i Hornraben
  1. ^ [a b] International Ornithologists' Union (2014) IOC World Bird List (xls), version 4.4, <worldbirdnames.org/names.html>, läst 2014-12-17
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, <www.sofnet.org>, läst 2014-12-09
  3. ^ Erling Jirle (2012): Världens fågelfamiljer, version 7, oktober 2012, läst 2013-03-10.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. The eBird/Clements checklist of birds of the world. Version 6.7, oktober 2012. Läst 2013 03 10.
  5. ^ Bucorvidae i ITIS. Läst 2013 03 10.
  6. ^ R. Edwards (2011). ”Southern ground-hornbill”. ARKive. http://www.arkive.org/southern-ground-hornbill/bucorvus-leadbeateri/. Läst 18 december 2014. 
  7. ^ Hornkorpar, Hornraben, i tyska Wikipedia. Läst 2013-03-10.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]