Näshornsfåglar
| Näshornsfåglar | |
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Praktfåglar se text Coraciiformes |
| Familj | Näshornsfåglar Bucerotidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bucerotidae | |
| Auktor | Rafinesque, 1815 |
| Släkten | |
| Se text | |
| Synonymer | |
|
|
Visayahornkorp (Aceros waldeni)
|
|
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Näshornsfåglar[1] (Bucerotidae) är en artrik familj som förekommer i Afrika och södra Asien, och med ett tiotal arter enbart i Malaysia.
Innehåll |
Utseende [redigera]
Alla arter har en lång, kraftig, böjd näbb, som är helt förhornad och hos många arter bildar en stor kam eller kask på övernäbben, vilket har givit familjen dess namn. Näbben tillsammans med den ofta svartvita teckningen har gett de två släktena Anorrhinus och Penelopides trivialnamnet hornskator. Storleken och formen på den gula eller röda näbben tillsammans med kasken skiftar mellan arterna. Några av arterna, i synnerhet hjälmhornkorp med sin extra stor "kask", har en substans i den solida huvudskålen som strukturellt påminner om elfenben. Det hårda täta materialet är varken elfenben, horn eller ben.
-
Sundahornkorp (Aceros corrugatus), adult hane
-
Större hornkorp (Buceros bicornis)
-
Sydlig markhornkorp (Bucorvus leadbeateri)
-
Sulawesihornkorpen är en av de färggrannaste av näshornsfåglarna.
Ekologi [redigera]
Näshornsfåglarna är i allmänhet monogama hålhäckare. Under ruvningen murar hanen in honan i boet med äggen och hon blir sedan matad av hannen. När äggen kläckts, tar honan sig ut och murar åter igen hålet, varefter paret tillsammans sköter mathållningen tills ungarna är flygga. De stora arterna livnär sig mest på frukt och bär, medan de mindre arterna även tar insekter, små ormar, ödlor och andra smådjur.
Näshornsfåglarna och människan [redigera]
Det hårda materialet som förekommer i huvudskålen hos vissa av arterna är tätt och snidbart och har kallats elfenben eller "hornbill" i hundratals år. Det är precis som elfenben mycket värdefullt vilket resulterade i att bland andra hjälmhornkorpen vara nära att utrotas under 1900-talet, efter att ha blivit hårt jagad och slaktad för sin snidbara huvudskåls skull. Vid 1900-talets mitt hade den förlorat sin roll i världshandeln. Nedgången i intresset fick arten att återhämta sig, men den är fortfarande utrotningshotad.
Systematik [redigera]
Traditionellt placeras näshornsfåglarna i ordningen praktfåglar (Coraciiformes), som exempelvis omfattar kungsfiskare, blåkråkor och biätare. Nyare fylogenetiska studier har visat att den indelningen skapar en parafyletisk grupp, eftersom de hackspettartade fåglarna (Piciformes) är systergrupp till en klad inom praktfåglarna.[2][3] Praktfåglarnas monofyli bevaras genom att man ställer upp den nya ordningen Bucerotiformes med familjerna näshornsfåglar, markhornkorpar, härfåglar och skratthärfåglar.[4][5] Ett samtida förslag över gruppernas systematik finns i artikeln om praktfåglar.
Släkten och arter [redigera]
Familjen Näshornsfåglar Bucerotidae, enligt Clements et al. 2011.[6] Svenska trivialnamn enligt Sveriges ornitologiska förening.[7]
- Underfamilj Bucerotinae
- Släkte Tockus
- Långstjärtad toko (Tockus albocristatus), syn Tropicranus albocristatus
- Svart dvärgtoko (Tockus hartlaubi)
- Rödnäbbad dvärgtoko (Tockus camurus)
- Monteirotoko (Tockus monteiri)
- Senegaltoko (Tockus kempi)
- Nordlig rödnäbbad toko (Tockus erythrorhynchus)
- Ruahatoko (Tockus ruahae)
- Sydlig rödnäbbad toko (Tockus rufirostris)
- Damaratoko (Tockus damarensis)
- Östlig gulnäbbstoko (Tockus flavirostris)
- Sydlig gulnäbbstoko (Tockus leucomelas)
- Jacksontoko (Tockus jacksoni)
- Deckentoko (Tockus deckeni)
- Krontoko (Tockus alboterminatus)
- Klipptoko (Tockus bradfieldi)
- Skattoko (Tockus fasciatus)
- Hemprichtoko (Tockus hemprichii)
- Afrikansk gråtoko (Tockus nasutus)
- Bleknäbbad toko (Tockus pallidirostris)
- Släkte Ocyceros
- Malabartoko (Ocyceros griseus)
- Ceylontoko (Ocyceros gingalensis)
- Indisk gråtoko (Ocyceros birostris)
- Släkte Anthracoceros
- Indisk hornkorp (Anthracoceros coronatus)
- Orienthornkorp (Anthracoceros albirostris)
- Malajhornkorp (Anthracoceros malayanus)
- Palawanhornkorp (Anthracoceros marchei)
- Suluhornkorp (Anthracoceros montani)
- Släkte Buceros
- Rödnäbbad hornkorp (Buceros rhinoceros)
- Större hornkorp (Buceros bicornis)
- Filippinhornkorp (Buceros hydrocorax)
- Hjälmhornkorp (Buceros vigil), syn. Rhinoplax vigil
- Släkte Anorrhinus
- Vitstrupig hornskata (Anorrhinus austeni)
- Roststrupig hornskata (Anorrhinus tickelli)
- Plymhornskata (Anorrhinus galeritus)
- Släkte Penelopides
- Luzonhornskata (Penelopides manillae)
- Mindorohornskata (Penelopides mindorensis)
- Visayahornskata (Penelopides panini)
- Penelopides samarensis - saknar officiellt trivialnamn
- Mindanaohornskata (Penelopides affinis)
- Sulawesihornskata (Penelopides exarhatus)
- Släkte Aceros
- Aceros comatus - saknar officiellt trivialnamn
- Nepalhornkorp (Aceros nipalensis)
- Sundahornkorp (Aceros corrugatus)
- Visayahornkorp (Aceros waldeni)
- Mindanaohornkorp (Aceros leucocephalus)
- Sulawesihornkorp (Aceros cassidix)
- Rostnackad hornkorp (Aceros undulatus), syn. Rhyticeros undulatus
- Aceros narcondami - saknar officiellt trivialnamn
- Sumbahornkorp (Aceros everetti), syn. Rhyticeros everetti
- Vitstrupig hornkorp (Aceros subruficollis), syn. Rhyticeros subruficollis
- Papuahornkorp (Aceros plicatus), syn. Rhyticeros plicatus
- Släkte Ceratogymna
- Trumpethornkorp (Ceratogymna bucinator), syn. Bycanistes bucinator
- Skrikhornkorp (Ceratogymna fistulator), syn. Bycanistes fistulator
- Silverkindad hornkorp (Ceratogymna brevis), syn. Bycanistes brevis
- Svartvit hornkorp (Ceratogymna subcylindrica), syn. Bycanistes subcylindricus
- Brunhuvad hornkorp (Ceratogymna cylindrica), syn. Bycanistes cylindricus
- Vitlårad hornkorp (Ceratogymna albotibialis), syn. Bycanistes albotibialis
- Svart hornkorp (Ceratogymna atrata)
- Gulkaskad hornkorp (Ceratogymna elata)
- Släkte Tockus
- Underfamilj Bucorvinae
- Släkte Bucorvus
- Nordlig markhornkorp (Bucorvus abyssinicus)
- Sydlig markhornkorp (Bucorvus leadbeateri)
- Släkte Bucorvus
Noter [redigera]
- ^ Erling Jirle (2012) Världens fågelfamiljer, Version 6. 19 februari 2012, läst 2012-08-10
- ^ Per G. P. Ericson et al.: Diversification of Neoaves: integration of molecular sequence data and fossils. Biol. Lett. doi:10.1098/rsbl.2006.0523 PDF
- ^ Hackett et al.: A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History. Science 27 June 2008: Vol. 320. no. 5884, pp. 1763 - 1768 DOI: 10.1126/science.1157704 [1]
- ^ Frank Gill and Minturn Wright: Birds of the World: Recommended English Names. Princeton University Press, 2006, ISBN 0-7136-7904-2
- ^ Wilfried Westheide & Reinhard Rieger: Spezielle Zoologie Teil 2: Wirbel oder Schädeltiere, 2. Auflage. Spektrum Akademischer Verlag, Heidelberg/Berlin 2009, Seite 462, ISBN 3-8274-2039-3
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-08-10
- ^ SOF (2008) Förslag till fullständig förteckning över svenska namn på all världens fågelarter. (pdf), <www.sofnet.org>, läst 2012-08-10
