McLaren M23

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
McLaren M23
McLaren M23 (Emerson Fittipaldi) - 001.jpg
Grundinformation
Märke McLaren
Tillverkning 13 st, 1973-1977
Designer Gordon Cuppock
Drivlina
Motor 8-cyl V-motor
Drivning Mittmotor

McLaren M23 är en formel 1-bil, tillverkad av den brittiska formelbilstillverkaren McLaren mellan 1973 och 1977.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

McLaren byggde tävlingsbilar för en mängd olika racingserier och sina första framgångar hade man inom Can-Am. 1972 vann Mark Donohue Indy 500 med en McLaren. Till 1973 gjorde McLaren en storsatsning på sitt formel 1-stall.[1]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Med M23-modellen kombinerade McLaren erfarenheterna från företrädaren M19 och Indy-vinnaren M16B. M23:an var inte den mest avancerade bilen i startfältet utan följde den sedvanliga uppbyggnaden med självbärande monocoque och Cosworth-motorn som en lastbärande del av chassit.

Största förändringen på bilen genomfördes till 1976 med introduktionen av en sexväxlad växellåda. Senare på säsongen förbjöds luftboxarna till motorn och nya luftintag infördes.

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data[2] McLaren M23
Motor:  Mittmonterad 90° 8-cylindrig V-motor
Cylindervolym 2993 cm³
Borrning x slaglängd:  85,7 x 64,8 mm
Max effekt vid varvtal:  465 hk vid 10500 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad,
4 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Lucas bränsleinsprutning
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulupphängning Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Bromsar Skivbromsar
Chassi & kaross Självbärande aluminiummonocoque
Hjulbas 257 cm
Torrvikt 575 kg

Tävlingsresultat[3][redigera | redigera wikitext]

Emerson Fittipaldi vid Storbritanniens Grand Prix 1974.

Formel 1-VM 1973[redigera | redigera wikitext]

M23:an debuterade en bit in på säsongen 1973 och visade sig snabbt vara konkurrenskraftig. Peter Revson vann två lopp under säsongen och Denny Hulme ett. I förarmästerskapet kom Revson på fjärde plats och Hulme på femte. McLaren slutade trea i konstruktörsmästerskapet.

Formel 1-VM 1974[redigera | redigera wikitext]

1974 vann Emerson Fittipaldi tre lopp och Denny Hulme ett. Fittipaldi tog sin andra VM-titel medan Hulme slutade sjua och McLaren vann konstruktörsmästerskapet för första gången.

Formel 1-VM 1975[redigera | redigera wikitext]

1975 tog Emerson Fittipaldi två segrar och den nye andreföraren Jochen Mass vann ett lopp. Fittipaldi kom tvåa i förarmästerskapet, efter Niki Lauda och Mass slutade sjua. I konstruktörsmästerskapet kom McLaren trea.

Formel 1-VM 1976[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1976 dominerades av Niki Lauda och Scuderia Ferrari fram tills Lauda olycka vid Tysklands Grand Prix. James Hunt hade vunnit två lopp före Tyskland och vann sedan ytterligare fyra. Efter den dramatiska finalen i Japan vann Hunt förarmästerskapet med en poängs marginal till Lauda. Jochen Mass kom på en blygsam niondeplats och McLaren slutade tvåa i konstruktörsmästerskapet efter Ferrari.

Formel 1-VM 1977[redigera | redigera wikitext]

Fabriksstallet fortsatte köra med M23:an in på halva säsongen 1977. Bästa placeringen blev en andraplats för Jochen Mass i Sveriges Grand Prix.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ grandprix.com, hämtad 2011-01-19
  2. ^ ultimatecarpage.com, hämtad 2011-01-19
  3. ^ Chicane F1 - McLaren M23, hämtad 2011-01-19

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till McLaren M23.