Formel 1-VM 1976

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1976 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 25 januari-24 oktober. Förarmästerskapet vanns av britten James Hunt och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.


F1-regler i korthet 1976
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt575 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1976[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Brasiliens Grand Prix 25 januari Interlagos Niki Lauda Ferrari *
Sydafrikas Grand Prix 6 mars Kyalami Niki Lauda Ferrari *
USA:s Grand Prix West 28 mars Long Beach Clay Regazzoni Ferrari *
Spaniens Grand Prix 2 maj Jarama James Hunt McLaren-Ford *
Belgiens Grand Prix 16 maj Zolder Niki Lauda Ferrari *
Monacos Grand Prix 30 maj Monte Carlo Niki Lauda Ferrari *
Sveriges Grand Prix 13 juni Anderstorp Jody Scheckter Tyrrell-Ford *
Frankrikes Grand Prix 4 juli Paul Ricard James Hunt McLaren-Ford *
Storbritanniens Grand Prix 18 juli Brands Hatch Niki Lauda Ferrari *
Tysklands Grand Prix 1 augusti Nürburgring James Hunt McLaren-Ford *
Österrikes Grand Prix 15 augusti Österreichring John Watson Penske-Ford *
Nederländernas Grand Prix 29 augusti Zandvoort James Hunt McLaren-Ford *
Italiens Grand Prix 12 september Monza Ronnie Peterson March-Ford *
Kanadas Grand Prix 3 oktober Mosport Park James Hunt McLaren-Ford *
USA:s Grand Prix East 10 oktober Watkins Glen James Hunt McLaren-Ford *
Japans Grand Prix 24 oktober Fuji Mario Andretti Lotus-Ford *

Grand Prix utanför VM 1976[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Race of Champions 14 mars Brands Hatch James Hunt McLaren-Ford
BRDC International Trophy 11 april Silverstone James Hunt McLaren-Ford

Stall, nummer och förare 1976[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
Blignaut (Tyrrell-Ford) 15 Ian Scheckter, Sydafrika
Boro-Ford 27, 37, 40 Larry Perkins, Australien
Brabham-Alfa Romeo 7 Carlos Reutemann, Argentina
Larry Perkins, Australien
7, 77 Rolf Stommelen, Tyskland
8 Carlos Pace, Brasilien
BRM 14 Ian Ashley, Storbritannien
BS Fabrications (Surtees-Ford) 38 Henri Pescarolo, Frankrike
Ensign-Ford 22 Chris Amon, Nya Zeeland
Patrick Nève, Belgien
Hans Binder, Österrike
Jacky Ickx, Belgien
F&S Properties (Penske-Ford) 39 Boy Hayje, Nederländerna
Ferrari 1 Niki Lauda, Österrike
2 Clay Regazzoni, Schweiz
35 Carlos Reutemann, Argentina
Fittipaldi-Ford 30 Emerson Fittipaldi, Brasilien
31 Ingo Hoffman, Brasilien
Heroes Racing Corporation
(Tyrrell-Ford)
52 Kazuyoshi Hoshino, Japan
Hesketh-Ford 24 Harald Ertl, Österrike
25 Guy Edwards, Storbritannien
Rolf Stommelen, Tyskland
Alex Ribeiro, Brasilien
Kojima-Ford 51 Masahiro Hasemi, Japan
Ligier-Matra 26 Jacques Laffite, Frankrike
Lotus-Ford 5 Ronnie Peterson, Sverige
Bob Evans, Storbritannien
5, 6 Mario Andretti, USA
6 Gunnar Nilsson, Sverige
Maki-Ford 54 Tony Trimmer, Storbritannien
Mapfre-Williams (Williams-Ford) 25 Emilio Zapico, Spanien
March-Ford 9 Vittorio Brambilla, Italien
10 Lella Lombardi, Italien
Ronnie Peterson, Sverige
34 Hans-Joachim Stuck, Tyskland
35 Arturo Merzario Italien
McLaren-Ford 11 James Hunt, Storbritannien
12 Jochen Mass, Tyskland
OASC Racing Team (Tyrrell-Ford) 39 Otto Stuppacher, Österrike
Parnelli-Ford 27 Mario Andretti, USA
Penske-Ford 28 John Watson, Storbritannien
RAM (Brabham-Ford) 32 Loris Kessel, Schweiz
Bob Evans, Storbritannien
Rolf Stommelen, Tyskland
33 Emilio de Villota, Spanien
Patrick Nève, Belgien
Jac Nelleman, Danmark
Damien Magee, Storbritannien
Lella Lombardi, Italien
Scuderia Gulf Rondini (Tyrrell-Ford) 37, 39, 40 Alessandro Pesenti-Rossi, Italien
Shadow-Ford 16 Tom Pryce, Storbritannien
17 Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Shellsport/Whiting (Surtees-Ford) 13 Divina Galica, Storbritannien
Sports Cars of Austria (March-Ford) 40 Karl Oppitzhauser, Österrike
Surtees-Ford 18 Brett Lunger, USA
Conny Andersson, Sverige
Noritake Takahara, Japan
19 Alan Jones, Australien
Team P R Reilly (Shadow-Ford) 40 Mike Wilds, Storbritannien
Theodore (March-Ford) 10 Ronnie Peterson, Sverige
34 Hans-Joachim Stuck, Tyskland
Tyrrell-Ford 3 Jody Scheckter, Sydafrika
4 Patrick Depailler, Frankrike
Williams
(Wolf-Williams-Ford & Williams-Ford)
20 Jacky Ickx, Belgien
21 Michel Leclère, Frankrike
Renzo Zorzi, Italien
Wolf-Williams-Ford 20 Jacky Ickx, Belgien
Arturo Merzario, Italien
21 Michel Leclère, Frankrike
Chris Amon, Nya Zeeland
Warwick Brown, Australien
Hans Binder, Österrike
Masami Kuwashima, Japan

Slutställning förare 1976[redigera | redigera wikitext]

Placering Förare Konstruktör Poäng
1 James Hunt McLaren-Ford 69
2 Niki Lauda Ferrari 68
3 Jody Scheckter Tyrrell-Ford 49
4 Patrick Depailler Tyrrell-Ford 39
5 Clay Regazzoni Ferrari 31
6 Mario Andretti Parnelli-Ford & Lotus-Ford 22
7 John Watson Penske-Ford 20
8 Jacques Laffite Ligier-Matra 20
9 Jochen Mass McLaren-Ford 19
10 Gunnar Nilsson Lotus-Ford 11
11 Ronnie Peterson March-Ford 10
12 Tom Pryce Shadow-Ford 10
13 Hans-Joachim Stuck March-Ford 8
14 Carlos Pace Brabham-Alfa Romeo 7
15 Alan Jones Surtees-Ford 7
16 Carlos Reutemann Brabham-Alfa Romeo 3
17 Emerson Fittipaldi Fittipaldi-Ford 3
18 Chris Amon Ensign-Ford 2
19 Vittorio Brambilla March-Ford 1
20 Rolf Stommelen Brabham-Alfa Romeo 1

Slutställning konstruktörer 1976[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Ferrari 83
2 McLaren-Ford 74
3 Tyrrell-Ford 71
4 Lotus-Ford 29
5 Penske-Ford 20
= Ligier-Matra 20
7 March-Ford 19
8 Shadow-Ford 10
9 Brabham-Alfa Romeo 9
10 Surtees-Ford 7
11 Fittipaldi-Ford 3
12 Ensign-Ford 2
13 Parnelli-Ford 1
14 Hesketh-Ford 0
= Wolf-Williams-Ford 0
= Boro-Ford 0
= Williams-Ford 0
= Kojima-Ford 0
= Brabham-Ford 0
= BRM 0
= Maki-Ford 0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]