Förbränningsmotor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En förbränningsmotor är en motor som via förbränning av ett bränsle omvandlar kemisk energi till arbete.

Motorer med en extern förbränning, ångmaskin, ångturbin, Stirlingmotor etc, räknas ej som förbränningsmotorer utan gastrycksmotorer. Den termodynamiska grunden är Carnots teori rörande kretsprocesser, förändringen av gasers tillstånd där start och sluttillstånd är lika. Detta betyder att arbetet är teoretiskt skillnaden mellan tillförd och bortförd energi. Tillförd energi som kan användas benämns verkningsgrad, vilket aldrig kan vara 100%.

Animerad fyrtakts Ottomotor. Cykler:
1. Insugningstakt (Luft med bensinångor tillförs)
2. Kompressionstakt (Gasen upphettas) (
3. Förbränningstakt (Ett tändstift antänder gasen)
4. Utblåsningstakt. (Avgaserna pressas ut)
Tvåtaktsmotor med ett avstämt avgasrör som illustrerar effekten av en återreflekterad tryckvåg, som ger maximalt laddtryck i racermotorer.

Typer[redigera | redigera wikitext]

    • Kolvmotorer. Utvecklar mekanisk energi i en roterande axel. Kan arbeta efter två processer oberoende av varandra:
    • Rotationskolvmotor eller Wankelmotor. Liknar en kolvmotor.
    • Gasturbin. Utvecklar mekanisk energi i en roterande axel. Om axeln driver en propeller kallas det turbopropmotor. Förbränningen sker kontinuerligt i en brännkammare matad med komprimerad luft.
Jetmotor. Från vänster: Luftintag; fläkt; Lågtryckskompressor; högtryckskompressor; brännkammare; högtrycksturbin; lågtrycksturbin; dysa; impulstryck.
    • Jetmotorn - en reaktionsmotor för direkt drift av flygplan via impulsen från utströmmande avgaser. Vanligen avses utförandet som gasturbin med turbokompressor för förbränningsluften.
    • Rammotorn - en reaktionsmotor med en dysa där anströmmande luft ("fartvinden") komprimeras direkt - något som kräver flyghastigheter över mach 0,75 - 1 för att börja fungera.
    • Raketmotorn är en speciell form av reaktionsmotor där såväl bränsle som oxidationsmedel medföres varvid således luft ej behöver vare sig tilsättas utifrån varvid kompressorn kan undvaras. Bränslet och oxidationsmedlet kan utgöras av en blandning av fasta ämnen, exempelvis svartkrut, och motorn benämnes då fastbränsleraketmotor till skillnad mot konstruktioner med flytande bränsle och oxidationsmedel. Även blandformer är tänkbara men har ej rönt praktiskt intresse.

Förbränningsprocessen[redigera | redigera wikitext]

Förbränning innebär att:

  • Ett bränsle och ett oxideringsmedel reagerar kemiskt med varandra i en koncentrationsstyrd process (eld) varvid värme utvecklas.
  • Värmeutvecklingen innebär att avgasernas tryck och volym ökar. Härvid gäller den allmänna gaslagen pV = nRT där
  • Hos explosionsmotorer, där effekten varieras via avpassning av hur mycket bränsle/luftblandning som tillförs, får förbränningen gärna vara stökiometrisk d.v.s. mängderna av bränsle och luft är perfekt avpassade för fullständig förbränning. Bäst effekt erhålls dock vid understökiometrisk (fet) blandning och bäst bränsleekonomi vid överstökiometrisk (mager) förbränning. Hos dieselmotorer är förbränningen bara undantagsvis annat än överstökiometrisk i och med att effekten styrs via bränslemängden.

Den kemiska reaktionen beror på bränslet. Som exempel kan nämnas oktan som bl.a. finns i bensin:

2 C8H18 + 25 O2 ⇒ 18 H2O + 16 CO2 + energi. Denna reaktion sker i flera steg:

1. En bindning mellan två kolatomer bryts. Detta sker då de har en svagare bindning jämfört med bindningen mellan kol- och väteatomer. De två kolväten som blir resultat är båda radikaler.
2. Fortsatt nedbrytning av kolväten genom att kol-väte-bindningar bryts. Detta leder till att fria väteatomer bildas.
3. Väteatomerna reagerar med syrgas, radikaler bildas.
4. Radikaler reagerar med kolväten som fortsätter brytas ner samtidigt som nya radikaler bildas.
5. Steg 2 återupprepas.
6. Kolväten reagerar med syre vilket leder till att de fortsätter brytas ner samtidigt som formyl och formaldehyd bildas.
7. Oxidering av mindre föreningar som metylradikaler och formaldehyd.
8. Kolmonoxid oxideras.

Flödesdynamiken är viktig för förbränningen. Hög turbulens eftersträvas så att bränslet blandas väl med syret och därigenom reaktionerna går snabbare.

Verkningsgraden beror mycket på vilken typ av motor det gäller. Se processcykler nedan. Kolvmotorer har helt andra förhållanden än en gasturbin eller raketmotor. Se respektive artiklar.

Tändtemperatur. Tändtemperatur är den temperatur, vid vilken bränslet självantänds (reagerar med syret). Den är olika för varje kolväteblandning. Man kvantifierar tändtemperaturen med oktantalet. När bränslet komprimeras ovanför en kolv i en cylinder så stiger temperaturen enligt allmänna gaslagen. Verkningsgraden ökar ju närmare man ligger tändtemperaturen när kompressionsmaximum nås. Men om tändtemperaturen uppnås innan kompressionen har nått sitt maximum så uppstår ett häftigt övertryck som kan skada motorn. I kolvmotorn sker en deformering av vevaxel / cylindervägg kallad knackning. Det är viktigt att ha sensorer som känner av om oktantalet är för lågt, så att tändläget och bränslemängden kan justeras. Vid direktinsprutning av bränslet i cylindern kringgår man problemet genom att styra antändningen till när insprutningen sker. Man kan då ha högre kompression och därmed högre verkningsgrad. Det går bra för dieselmotorer och förväntas komma även på Ottomotorer.

Bränslen[redigera | redigera wikitext]

  • Petroleumbränslen. Vid fraktionerad destillation kan man främst skilja på sex fraktioner (tabelen ungefärlig):
Fraktion Antal kolatomer
i kolväte
kokpunkts-
intervall (°C)
Användningsområde
Gaser 1–4 <50 naturgas, gasol till Ottomotorer och gasturbiner
Råbensin 5–10 50–200 bensin till Ottomotorer
Råfotogen 11–18 175–250 Jetmotorbränsle, fotogen tidigare till Ottomotorer
Brännoljor >15 250–300 dieselolja till dieselmotorer

Krackning: framställning av bland annat bensin och mindre kolväten

Smörjoljor >16 300–370 Smörjoljor och smörjfetter

Paraffin, vaselin
Krackning: framställning av bensin och mindre kolväten

Destillationsrest >370 Tjockolja till stora katedraldieslar i fartyg
En schematisk bild av destillationsprocessen
  • Biobränslen. Förnybara miljövänliga.
    • Gengas (koloxid, väte och metan) framställd ur ved eller träkol under andra världskriget. För Ottomotorer och för sk. blandgasdrift av dieselmotorer. Kan även användas för drift av gasturbiner.[1]
    • Biogas (huvudsakligen metan) framställd genom rötning av biologiskt avfall. För gasturbiner och Ottomotorer. Metanol kan även framställas ur skogsråvaror.
    • Etanol (C2H5OH) framställd från sockerarter. För Ottomotorer och dieselmotorer.
    • Biodiesel framställd ur växtoljor till exempel palmolja och rapsolja. För Dieselmotorer.
    • Biojet framställd ur växtoljor. Test med jetflyg under 2009.
  • Raketbränslen

Oxidationsmedel[redigera | redigera wikitext]

  • Luft. Innehåller syrgas. Används i alla förbränningsmotorer som ska arbeta i atmosfären. Moderna Ottomotorer är försedda med sensorer som mäter atmosfärstrycket och möjliggör justeringar i motorstyrningen. Mängden syrgas kan ökas om luften överladdas med en kompressor eller en avgasturbo och ännu mer om den komprimerade och därmed värmda luften kyls ned i en laddluftkylare.
  • Flytande syre. Används bl.a. i raketmotorer där det först pumpas genom den heta dysan för att kyla denna och därefter in i brännkammaren tillsammans med flytande väte.
  • Nitrometan (CH3NO2) som blandas in i bensinen för vissa racermotorer.för att öka effekten.
  • Lustgas (N2O) för att ge kortvariga effektökningar i Ottomotorer.

Processcykler[redigera | redigera wikitext]

Förbränningsmotorer utnyttjar olika processcykler

Idealt tryck/volym-diagram för en tvåtakts Ottomotor
Idealt tryck/volym-diagram för en 4-takts dieselmotor. De fyra cyklerna är numrerade och går medurs.

Tvåtaktscykel. Detta system både tömmer och fyller cylindern i ena takten och ger mekanisk energi i andra takten. I en Ottomotor sker antändningen med ett tändstift. I en dieselmotor genom bränsleinsprutning. Stora tvåtakts fartygsdieslar har även en topplocksventil för avgaserna.

Idealt tryck/volym-diagram en 4-takts Ottomotor. Visar tillförd förbränningsvärme Qp och avgående avgaser Qo. Explosionstakten utgör den övre kurvan och kompressionstakten den undre kurvan

Fyrtaktscykel med Ottomotor. Var sin takt åtgår för insug och avgasning. En för kompression. En takt är explosionstakten där förbränningen sker snabbt utan större volymförändring men hög tryckökning. Fyrtaktsmotorn är allmänt tystare, effektivare men är större än motsvarande 2-taktsmotor.

Fyrtaktscykel med dieselmotor. Kompressionen är så hög att luftens temperatur överskrider bränslets flampunkt. Dieseloljan insprutas direkt i cylindern samtidigt som kolven går nedåt. Volymen ökar.

Sextaktscykel. Avgaserna i fyrtaktsmotorn utnyttjas till att skapa ånga som dels kyler motorn och dels ger en extra arbetstakt.

Gasturbin med tryck/volym-diagram. Luften komprimeras och upphettas, bränslet avger ytterligare värme i brännkammaren och utloppshastigheten ökar med stor impulsverkan på turbinen.

Gasturbin. Liknar en ångturbin med gemensam axel för kompressor och turbin. Kan även vara två koncentriska axlar för högtrycksdelarna respektive lågtrycksdelarna. Gasturbincykeln är en kontinuerlig process där kompression, förbränning och kraftutveckling sker på olika ställen i motorn. Förbränningen sker vid konstant tryck och ej vid konstant volym som vid Ottomotorn. Annars skulle kompressorn få för högt mottryck.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Gengas”. http://sv.wikipedia.org/wiki/Gengas. Läst 20140813. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]