Medelhöga bergsområden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Som medelhöga bergsområden (tyska: Mittelgebirge) betecknas huvudsakligen bergsregioner i centrala Europa. De geologiska processer som är ansvariga för uppkomsten av dessa landskap förekommer över hela världen.

Vy över Harz i mellersta Tyskland

Som medelhög räknas vanligtvis bergsregioner med en höjd mellan 400 och 1500 meter över havet, men ingen särskild gräns är fastlagd. På grund av den låga höjden finns inga glaciala landskapsformer. Dessutom ändrar sig växtligheten inte med höjden. Ett gränsfall är Sudeterna som har växter som är typiska för höga bergskedjor men landskapets form liknar andra medelhöga bergsområden.

Dessa bergsområden är ofta mycket gamla. De bildades för 350 miljoner år sen i karbon. Under perm förekom omfattande erosioner. På grund av att landet sjönk i trias hamnade dessa regioner under havsytan och större sediment bildades. Samtidigt med Alpernas bildande inträffade stora spänningar i de gamla bergsområdena. Spänningarna resulterade i sprickor och förkastningar. Några områden ökade i höjden och andra sjönk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia