Messier 29

Från Wikipedia
Messier 29
Öppna stjärnhopen Messier 29.
Observationsdata
Stjärnbild Svanen
Rektascension 20t 23m 56s[1]
Deklination +38° 31′ 24″[1]
Klass III,3,p,n
Avstånd >4 000 (1 148 pc)[2] ljusår lj
Skenbar storlek 7,0[3]bågminuter'
Skenbar magnitud 6,6[4]
Fysiska egenskaper
Massa 580 - 1090[1]solmassor
Radie 5,5 (uppskattad) ljusår
Antal stjärnor 50[5]
Uppskattad ålder 13,2[2] miljoner år
Upptäckt
Upptäcktsår 1764
Upptäckare Charles Messier
Andra beteckningar
NGC 6913, C 2022+383, OCl 168, Cr 422, Lund 952, OCISM 36[4]
Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar

Messier 29 eller NGC 6913 är en ganska liten, ljus öppen stjärnhop som ligger ungefär två grader söder om Sadr. Den ligger på kanten av ett av de skymmande banden i den stora klyftans stoftmoln som ser ut att skära genom Vintergatan i Svanen. De sju ljusaste stjärnorna i M29 bildar en Karlavagnsliknande stjärnbild.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Från solsystemets utsiktspunkt ligger Messier 29 inom flera grader av ett tidvis unikt ljust stoftplan på natthimlen - armarna och utbuktningen av Vintergatan. Den ligger åtminstone flera hundra ljusår under avståndet till det galaktiska centret, eller mellan 4 000[5] och 7 200 ljusår bort.[6] En populär analys från 1998 anger ett värde inom detta interval, nämligen 6 000 ljusår.[7] Osäkerheten beror på dåligt känd absorption av ljuset från stjärnhopen. Dess skymning beror i hög grad på en svag omgivande nebulositet och annan mellanliggande interstellär materia av detta tvärsnitt av spiralarmarna (Orion-Cygnusarmen, som är vår lokala arm).

Enligt Sky Catalogue[5] ingår Messier 29 i stjärnföreningen Cygnus OB1, och den radiella hastigheten i dess tredimensionella rörelse, som standardfaktor till solsystemets nuvarande bana, närmar sig -28 km/s. Dess ålder uppskattas till 10 miljoner år, eftersom dess fem hetaste stjärnor alla är jättar i spektralklass B0. Kepple et. al. anger den ljusaste stjärnans skenbara magnitud till 8 i medelvåglängden (och frekvensen) av "visuella" bandet.[7]

Stjärnhopens absoluta magnitud uppskattas till −8,2, en ljusstyrka motsvarande 160 000 solar (L). Den linjära diametern uppskattades till endast 11 ljusår. Dess Trumplerklass är III,3,p,n (med tillhörande nebulositet), även om Götz anger, II.3,m, och Kepple ger I.2,m,n.[7] Sky Catalogue listar den med 50 ingående stjärnor[5] medan Becvar tidigare räknade in 20 stjärnor.

Norr om den 47:e södra breddgraden är hopen ovanför horisonten för en del av eller hela dygnet. Den kan observeras med en handkikare vid god seeing. De fyra ljusaste stjärnorna bildar en fyrsiding, och en annan grupp en liten triangel strax norr om den nordligaste av de fyra. Denna formation är ofta känd som "kyltornet" på grund av likhet med dess hyperbelformade strukturer. Några svagare stjärnor finns runt dem, men hopen verkar ganska isolerad, särskilt i mindre teleskop. På fotografier visas dock många svaga bakgrundsstjärnor i Vintergatan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 28 mars 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Le Duigou, J. -M.; Knödlseder, J. (September 2002), ”Characteristics of new star cluster candidates in the Cygnus area”, Astronomy and Astrophysics 392 (3): 869–884, doi:10.1051/0004-6361:20020984, Bibcode2002A&A...392..869L. 
  2. ^ [a b] Kharchenko, N. V.; Piskunov, A. E.; Röser, S.; Schilbach, E.; Scholz, R.-D. (2005), ”Astrophysical parameters of Galactic open clusters”, Astronomy and Astrophysics 438 (3): 1163–1173, doi:10.1051/0004-6361:20042523, Bibcode2005A&A...438.1163K. 
  3. ^ Frommert, Hartmut; Kronberg, Christine (August 21, 2007), ”Messier 29”, SEDS Messier pages (Students for the Exploration and Development of Space (SEDS)), http://messier.seds.org/m/m029.html, läst 9 december 2018. 
  4. ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier%2029. Hämtad 2006-12-08.
  5. ^ [a b c d] Kenneth Glyn Jones (ed.) The Sky Catalogue 2000.0
  6. ^ Preferred by most sources including Mallas/Kreimer and Burnham, and agreeing with early estimates or R.J. Trumpler 1930
  7. ^ [a b c] Kepple, George Robert., Sanner, Glen W.. The Night Sky Observer's Guide: Spring & summer. United States: Willmann-Bell, 1998 at Chapter 42. Cygnus, The Swan

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


   NGC 6911  •  NGC 6912  •  NGC 6913  •  NGC 6914  •  NGC 6915